Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kameralvetenskap (Kameralistik) - Kamererare - Kameronianer (l. kargilliter) - Kamerun l. Kamarun - Kamfen - Kamfer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deremot Rabenius kameralvetenskapen i
dess inskränktare betydelse. Så göra äfven
L. G. Linde i "Systematisk framställning af
svenska kamerallagfarenheten" (2:dra uppl. 1867)
och J. A. Thurgren i "Populär handbok i svenska
kamerallagfarenheten" (1852). Th. R.
Kamererare. Se Kamrerare.
Kameronianer (l. kargilliter), skotsk sekt,
uppkallad efter den skotske predikanten Cameron,
som tillika med Cargill (1669) bildade den skotska
presbyterianismens yttersta venster under kampen mot
det engelska högkyrkoväldet. Se Cameron, R.
Kamerun l. Kamarun, det högsta berget på Afrikas
vestkust, en väldig vulkanmassa, som ligger mellan
4° och 4° 30’ n. br. samt 9° och 9° 25’ ö. lgd
fr. Greenw. I v. gränsar berget till Guinea-viken samt
till Rio del Reys och Gamla Kalabars mynningsland,
i s. till Guineaviken, i ö. till floden Djamur, hvars
vestra mynningsarm sköljer bergets fot, medan de
östra armarna af dess delta bilda Kamerun-aestuariet,
vid hvilket baptisterna 1858 anlade missionsstationen
Victoria. Berget bestegs först af kapten E. Burton
och den tyske botanisten G. Mann (Dec. 1861 och
Jan. 1862). Vid 1,480 m. höjd börja lavaströmmarna
och slaggfälten, och på 2,730 m. höjd uppträder den
första kratern. Tillsammans räknar man 28 kratrar, af
hvilka Mongoma Loba l. Mount Albert är 4,194 m. hög.
Kamfen (Fr. camphène) benämndes af Dumas
och Deville kamferns radikal, C10 H16. Sedermera
betecknades med detta namn samtliga kolväten af
sammansättningen C10 H16, och slutligen har Berthelot
kallat ett fast, kristalliserande kolväte C10 H16
kamfen, hvarefter de flytande kolvätena af denna
sammansättning erhållit den vanligare benämningen
terpener (se d. o.). P. T. C.
Kamfer, Camphora (af Arab. kafura, som härledes från
Sanskr. karpura, hvit), kem., farmak., en stearoptén
(d. v. s. den fasta beståndsdelen i en flyktig olja),
som erhålles ur veden af Laurus Camphora L. (Camphora
officinarum C. Bank). Detta vackra träd, som tillhör
lagrarnas familj, bildar hela skogar å sluttningarna
af bergen på ön Formosa och växer ymnigt äfven i östra
och mellersta Kina samt å de japanska öarna. Det
kan med framgång odlas i sydligaste Europa upp
till norra Italien. Kamfer framställes ur nämnda
träds ved, derigenom att veden sönderdelas i spånor,
hvilka med vatten undergå destillation i en särdeles
enkel apparat. Denna består af en på utsidan med lera
öfversmetad, urhålkad trädstock, som täckes med ett
bräde, genomborradt med hål, öfver hvilka lerkrukor
stjelpas. När spånorna jämte vatten kokas i denna
egendomliga apparat, uppstiger kamfern, tillsammans
med vattenångorna, i lerkrukorna och afsättes i dem
i form af små kristalliniska korn. Dessa sammanhänga
i oregelbundna, lätt brytbara massor af gråhvit eller
något rödaktig färg. Från Japan föres råkamfern till
Europa i dubbla rörformiga, d. v. s. jämntjocka,
tunnor (Eng. tubs), hvaraf handelsnamnet "rörkamfer",
och från Kina i blyfodrade kistor. Om sådan råkamfer
löses i sprit, får man en återstod (2–10 proc.),
som består af gips, koksalt, svafvel och växtdelar.
För att bortskaffa dessa inblandningar
Qvist af kamferträdet. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>