Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kanon. 3. Konsth., en sammanfattning af reglerna för menniskokroppens måttförhållanden - Kanon (Ital. cannone, Fr. canon, af Lat. canna, rör), artill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom en öfvergående beståndsdel. Kanonformen
har ofta äfven i nyaste tider varit med förkärlek
och framgång odlad; vi erinra blott om den berömda
kanon i Beethovens "Fidelio", stråkkanon i Schuberts
C-dur-symfoni, scherzot i Schumanns F-dur-trio, Kiels
"Kanons im kammerstil", Weitzmanns "Musikalische
räthsel", Jadassohns serenader och duetter samt
Ludvig Normans svit för två violiner. – b) Hos de
gamle grekerna var kanon namn på monokorden, emedan
medelst densamma de matematiska intervallförhållandena
bestämdes. Derför kallades äfven pythagoréerna, som
fotade sin musikaliska teori på kanon, för kanoniker,
i motsats till harmonikerna (Aristoxenos och hans
skola), hvilka icke höllo så mycket på matematik
i musiken. – 5. Boktr., ett slags stora stilar,
med hvilka man fordom tryckte mässkanon. Sådana
stilar nyttjas nu mest för boktitlar, anslag
o. d. Fin kanon innehåller 16, grof kanon 20
qvartpetit.
1. E. J. Ö. 2. L. A. 3. Upk. 4. A. L.
Kanon (Ital. cannone, Fr. canon, af Lat. canna,
rör), artill., kallas en 12–30 kaliber lång
artilleripjes, hufvudsakligen ämnad för skjutning,
d. v. s. eldgifning med flack kulbana (se d. o.). Ofta
betecknas med ordet kanon icke endast pjesen,
utan derjämte dess underlag; vid fältartilleriet
ibland äfven hela kanonfordonet (kanon, lavett och
föreställare) jämte anspann och servis. – I taktiskt
afseende, d. v. s. med afseende på kanonernas olika
användning, skiljes mellan fältkanoner: lättare,
numera refflade pjeser, hvilka äro tillräckligt
rörliga att i hastigare takt medfölja fältarmén
äfven på mindre banade vägar, bergskanoner: ännu
lättare pjeser, som transporteras skilda från
sitt underlag (med kanon och lavett hvar för sig)
på lastdragare i särskilda packsadlar, positions-,
belägrings- och fästningskanoner, som äro tyngre och
gröfre än fältpjeserna och ämnade att användas vid
angrepp på eller försvar af större förskansningar
och fästningar, samt pansarbrytande kanoner,
mycket grofva pjeser, för bestyckning af fartyg och
sjöfästningar. Denna indelning förhindrar likväl ej,
att kanonerna användas vid andra än de för dem afsedda
tillfällena. Så t. ex. förekomma äfven fältpjeser
på fästningar (för att nyttjas vid utfall) och på
fartyg (i och för landstigningsförsök). Äfvenså
användas på fästningar dels refflade, dels
slätborrade fältpjeser i och för grafförsvar med
kartescheld. Till kanoner räknas äfven kulsprutor (se
d. o.), som egentligen utgöra ett mellanting mellan
artilleriets och infanteriets skjutvapen, men numera
ingå i fästningarnas och flottans bestyckning samt
äfven inom några arméer tillhöra fältartilleriet. Ett
nytt slag, ballongkanoner, kruppska 4 cm. refflade
bakladdningspjeser af gjutstål, begagnades i 1870–71
års krig vid Paris för att beskjuta fransmännens
luftballonger. – Med afseende på konstruktionen
skiljes mellan slätborrade och refflade, fram-
och bakladdnings, korta och långa, lätta och
svåra kanoner samt bombkanoner, granatkanoner (se
d. o.) o. s. v. Alla kanoner, som numera tillverkas,
äro refflade och de flesta för
bakladdning. Till en kanon i stridbart skick höra
underlag (lavett) med riktinstrument, laddtyg,
ammunition, antändningsmedel och servismanskap samt
för fältpjeser dessutom föreställare jämte anspann
och dertill hörande utredningspersedlar. Belägrings-
och fästningspjeser måste stå på en särskild
iordninglagd bäddning (se Kanonbäddning).
Konstruktion. Kanoner tillverkas numera oftast
af stål, stålbrons eller smidesjern eller af två
metaller, t. ex. af gjutjern förstärkt med band
af smidt jern eller stål eller af stål med band af
smidesjern. Kanonens urborrning kallas lopp (fig. 1,
abc), dettas gods och diametern till loppets tvärsnitt kaliber
(fig. 1, ab). I Sverige benämndes kanonerna förr –
när slätborrade användes – efter vigten i skålpund
af den till dem passande jernkulan, men derefter,
sedan refflade pjeser införts, efter kalibern i tum,
ofta med bifogande af spetskulans vigt, numera efter
kalibern i hela cm., med bifogande af årtalet, då
kanonen antogs. Den pjes, som i Sverige är antagen
1881 till nyanskaffning för fältartilleriet (fig. 2)
och som har 8,4 cm. kaliber, kallas således
 |
| Fig. 1. |
|
| Fig. 2. |
|
| Fig. 3. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
