Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kanonmaterial, artill., kallas en metall, som anses lämplig för kanontillverkning - Kanonmetall l. kanonbrons kallas en legering af vanligtvis 88-92 proc. koppar på 12-8 proc. tenn - Kanonport, skeppsb., en i fartygssidan upptagen öppning - Kanonservis, artill., kallas det befäl och manskap, som afdelas till en kanons skötande - Kanonskonert. Se Kanonbåt - Kanonslup. Se Kanonbåt - Kanontillverkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dels på att tillverkningen hemlighålles inom
Österrike, dels på att öfriga land så nyligen
anskaffat artillerimateriel af stål, hvarmed de varit
tillfredsställda. H. W. W.
Kanonmetall l. kanonbrons kallas en legering
af vanligtvis 88–92 proc. koppar på 12–8
proc. tenn. Genom tillsats af mera tenn blir
bronsen visserligen hårdare, men på samma gång
sprödare. Den har stor tänjbarhet och erbjuder
nästan obegränsad säkerhet mot plötslig sprängning,
men är föga lämplig i synnerhet vid gröfre pjeser,
emedan den ej kan motstå ett större gastryck utan
att utvidga sig. Den är dessutom för mjuk för att
motstå projektilens nötning äfvensom ganska dyr,
något som dock förringas af möjligheten att kunna
omgjuta obrukbara pjeser. Bronsens ringa spänstighet
sökte Künzel (i Liége) öka genom tillsats af
ända till 0,75 proc. fosfor. Nämnda fosforbrons
blir visserligen hårdare och mera homogen än den
vanliga bronsen, men deremot mera emottaglig för
urbränningar af krutgasen. En ny epok har begynt
för bronsen genom österrikiske generalen Uchatius’
upptäckt af den s. k. stålbronsen. Han göt kanoner med
8 proc. tenn och 92 proc. koppar uti jernform med en
kärna af smidd koppar. Genom formens och kärnans stora
värmeledningsförmåga erhöll han en hastig afkylning
af godset, hvarefter, sedan kärnan blifvit borttagen
och loppet ursvarfvadt till en kaliber, som var mindre
än det normala loppet, godset sammanpressades genom
hydrauliskt tryck på en serie cylindriska stålkolfvar
af allt större och större diametrar. Bronsens fysiska
egenskaper förbättrades derigenom, så att den i vissa
fall blef fullt jämförlig med Krupps prima kanonstål.
H. W. W.
Kanonport, skeppsb., en i fartygssidan upptagen
öppning, genom hvilken kanonens yttersta del
(mynningen och en del af "långa fältet")
bringas utom fartygssidan, då kanonen sättes
till bords. Kanonportens form och dimensioner
äro bestämda så, att åt kanonen, då den är
tillbordssatt, kan gifvas erforderlig sido-
och elevationsriktning. Portöppningen tillslutes
vanligen af två, på gångjern rörliga portluckor
("halfportar"), en öfre och en undre. Då kanonen
skall surras tillbordssatt, måste i hvardera
portluckan uttagas en halfrund öppning,
afpassad efter kanonens "långa fält", hvilket i
sådant fall bör tätt omslutas af portluckorna.
J. G. B.
Kanonservis, artill., kallas det befäl och manskap,
som afdelas till en kanons skötande.
Kanonskonert. Se Kanonbåt.
Kanonslup. Se Kanonbåt.
Kanontillverkning. Kanoner tillverkades ursprungligen
af trä, derefter af hopsvetsade jernstänger,
hvilka omslötos af smidda jernband. Så snart
metallgjutningen blef mera känd, gjordes de af brons
och derefter af gjutjern. I synnerhet inom Sverige
vann tillverkningen af gjutjernskanoner någon framgång
till följd af landets tillgång på utmärkta råämnen,
och export af dylika pjeser skedde ända till för ett
årtionde sedan. Nutidens alltmera stegrade fordringar
på kanonernas verkningsförmåga och
motståndskraft mot de betydligt ökade laddningarna
hafva dock orsakat, att gjutjernet ensamt ej anses
tillräckligt starkt, utan måste dylika pjeser
förstärkas med band af smidt jern eller af stål,
ja t. o. m. gjutjernet gifva plats för stålet
och stålbronsen såsom lämpligare kanonmaterial
(se d. o.). Bland de olika tillverkningssätten
äro följande tre de vigtigaste, nämligen:
tillverkningen af kanoner af tackjern, förstärkta
med stålband (ursprungligen franska systemet), af
helt och hållet smidt stål (Krupps system) samt
af tätt, osmidt stål enligt Terre-Noire-metoden
(nytt svenskt system). Enligt den första af dessa
metoder, som i hufvudsak följes vid tillverkningen
på Finspångs styckebruk, är kanonens hufvudmassa
eller kärna af tackjern, med bakre delen eller
kammarstycket förstärkt af ett eller två lager
stålband. Jernmalmerna, vid Finspång tre olika,
nämligen Förola 80 proc., Nartorps 10 proc. och
Stenebo 10 proc., rostas först i särskild rostugn, för
att jernet må få den lämpliga svafvelhalten, hvarefter
de krossas mellan valsar och sedan nedsmältas i
masugn i sättningar af bestämd storlek tillsammans
med rena och torra träkol. Ifrån masugnen gjutes
jernet i fyrkantiga stänger, s. k. gösar. Har dervid
jernet den lämpliga hårdhetsgraden, hvilket synes
af brottytan på en sönderbruten gös, så omsmältas
gösarna i s. k. flamugnar, hvarefter den egentliga
kanongjutningen begynner. Denna sker i en öfver
trä- eller jernmodell tillverkad form af vissa delar
lera, formsand och nöthår, lagdt uti flere lager;
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
