Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kansli. 1. Det svenska rikskansliet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungens namn, der så behöfdes och tarfveligt var, såsom
ock hålla riktighet på bref och akter, som utgingo
och af konungen undertecknades". Genom detta verk
skulle sålunda alla statshandlingar rörande landets
såväl yttre som inre förhållanden gå; der fördes
brefvexlingen med främmande makter, der skulle alla
statut, landsstadgar, ordningar och privilegier
författas, der skulle alla fullmakter skrifvas och
utgifvas, der skulle öfriga regeringsbeslut, domar
i revisionsmål, meddelanden till riksens ständer,
befallningar till landshöfdingar och generalguvernörer
m. m. d. uppsättas och expedieras. Om också efter
hand de andra stora centrala verken fingo en viss
behörighet att sköta kansligöromål för sina egna
förvaltningsgrenar, gällde ändock ganska länge
1661 års kansliordnings förklaring angående
kansliet, att det "uti ett välbestäldt regemente
icke annat vore än dess lif och så till sägande
sjelfva hjertat". Kansliets chef, rikskansleren,
var också ett slags ordförande i rådet och i viss
mån premierminister. Kanslikollegiets verksamhet
inskränkte sig emellertid icke till kansligöromålens
skötande; särskilda förvaltningsgrenar voro också åt
detsamma anförtrodda. Till detsamma hörde först och
främst utrikes ärendena. Med afseende å den inre
förvaltningen hade det också en mängd uppgifter,
ehuru dessa ej voro så noggrant bestämda och
begränsade. Redan enligt 1626 års kansliordning
hänfördes under kansliet stadsväsendet med
handelskompanier, skrån och handtverk m. m., vidare
hospital, fattigvård, förmyndareväsende, skjuts-
och postinrättningar, akademier och skolor samt
slutligen allt rörande landtregeringen, hvilket
ej särskildt anförtrotts åt andra kollegier (till
följd deraf skulle landshöfdingarna enligt 1634
års R. F., § 36, egentligen lyda under kansliet);
genom 1661 års kansliordning ställdes äfven de
kyrkliga ärendena under Kanslikollegium. Till
följd af den inre förvaltningens växande omfattning
och betydelse ökades efter hand Kanslikollegiets
tjenstemannapersonal. 1626 utgjordes dess personal
af rikskansleren, 2 riksråd såsom bisittare, de
s. k. rikskansliråden, och 4 sekreterare jämte nödigt
antal kanslister och kopister. 1634 års K. F. nämner
särskildt hofkansleren (se d. o.) såsom bisittare
i Kanslikollegiet. Af sekreterarna skulle enligt
samma R. F. 2 vara statssekreterare (se d. o.) och
bisittare i kollegiet, den ene för inrikes, den
andre företrädesvis för utrikes ärenden. Derjämte
skulle finnas ett nödigt antal kanslisekreterare,
registratorer, kanslister, kopister,
referendarier o. s. v.; af kanslisekreterarna skulle
1, sedermera 2, särskildt bereda och föredraga
revisionsärenden. Rikskanslirådsplatserna ökades
först till 3 och sedermera till 4; de indrogos
1680, men efter 1720 erhöll åter ett riksråd säte i
Kanslikollegium under namn af rikskansliråd. Såsom
bisittare af lägre rang ingingo i kanslikollegium
efter 1680 kansliråd. Statssekreterarnas antal ökades
1719 till 3 och 1772 till 4; 1777 blefvo de åter 3,
i det att utrikesärendena lemnades åt hofkansleren,
och 1793 endast 2 på grund af Handels- och
finansexpeditionens upphörande.
Hvarje statssekreterare förestod sin
expedition. Dessa voro sedan 1719 Utrikes-,
Krigs-, Civil- samt (från 1773) Handels- och
finans-expeditionerna. Kanslikollegiets chef kallades
till 1680 samt åren 1792–99 rikskansler; under
den öfriga tid, som Kanslikollegium hade bestånd,
benämndes han kanslipresident. Endast under åren
1790–92 saknade kollegiet chef. Kanslikollegium
var under Karl XII:s tid föremål för en
omfattande omorganisationsplan, i det att 1713 års
kansliordning fördelade kansliet i ett kollegium och
6 expeditioner. Kollegiet skulle dels öfva inseende
öfver underordnade myndigheter, dels rådslå rörande
utrikes ärenden; de olika expeditionerna (Revisions-,
Krigs-, Kammar- och Handels-expeditionerna
samt 2 Utrikes-expeditioner) skulle för konungen
föredraga och sedermera expediera de till hvar
och en hörande ärenden. Denna omdaning af kansliet
förlorade sin betydelse med Karl XII:s död. Sedan
under gustavianska tiden oupphörliga förändringar
skett med afseende å Kanslikollegium, upplöstes
det helt och hållet d. 17 Febr. 1801. K. M:ts och
rikets kansli förblef dock fortfarande en enhet
under kanslipresidentens ledning och näst denne
under hofkanslerens inseende. Det bestod nu af 3
statsexpeditioner (någon finansexpedition upprättades
icke), Kabinettet för utrikes brefvexlingen
samt kanslipresidentens byrå och Riksarkivet. –
1809 omorganiserades kansliet å nyo. Nedre
justitierevisionen, som 1801 utbrutits ur kansliet
och utgjort ett eget verk under riksdrotsetens
ledning, ställdes under justitiekanslerens
chefskap och hänfördes till kansliet. Till detta
räknades vidare Pommerska statsexpeditionen,
Konungens kabinett för utrikes brefvexlingen
och 4 statsexpeditioner för den inre styrelsen:
Krigs-, Inrikes civil-, Handels- och finans- samt
Ecklesiastik-expeditionerna. Justitierevisionen
och dessa olika expeditioner voro sammanförda till ett
helt i den s. k. kanslistyrelsen, hvilken stod under
ledning af utrikes statsministern och hade såsom
bisittare hofkansleren, 4 statssekreterare, vissa
kansliråd, öfver-postdirektören, kabinettssekreteraren
och Riksarkivets sekreterare (chef). Kanslistyrelsen,
som hade till särskild uppgift att, utom befattning
med utrikes ärenden m. m., föra uppsigt öfver arbetet
inom statsexpeditionerna, upplöstes d. 30 Nov. 1833,
men utrikes statsministern fortfor att vara chef för
K. M:ts kansli ända till 1840. Detta år undergick
kansliet i samband med statsrådets omorganisation
äfven i andra afseenden väsentliga förändringar, i
det att hofkanslers- och statssekreterare-ämbetena
afskaffades. Nedre justitierevisionen ställdes
under justitiestatsministerns chefskap, en
särskild Justitiestatsexpedition inrättades
och Krigsexpeditionen delades i två. Kansliet
är numera deladt på sju departement, och
hvarje departementschef är chef för sin
afdelning. Under honom ledes afdelningen af en
expeditionschef (som i Utrikesdepartementet bär
titeln kabinettssekreterare), biträdd af kansliråd
och byråchefer, kanslisekreterare, registratorer
o. s. v. Desse ämbets- och tjenstemän, för hvilka
instruktion senast utfärdats d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
