Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap, framspringande del af en strand och i synnerhet hvarje spets, i hvilken stranden löper ut, udde, landspets - Kapa, sjöv., skära eller hugga tvärs af någonting - Kapabel, i stånd till - Kapacitet, förmåga att upptaga nåogt i sig; duglighet; framstående förmåga - Kapare. Ordet kommer af Fr. capteur (af Lat. capere, gripa), uppbringare af fartyg under sjökrig, och betecknar sådana fartyg och fartygsbefälhafvare, hvilka, utan att tillhöra ett lands örlogsflotta, ansetts ega, med åtnjutande af de rättigheter, som enligt folkrätten tillhöra medlemmar af krigförande stridskrafter, att föra krig på egen hand och uppbringa fienden tillhöriga handelsfartyg samt förvärfva eganderätt till det byte de sålunda enligt krigets lagar ega att taga - Kaparebref. Om i framtida sjökrig kapare skulle komma att utrustas, så gäller, att rättigheten att utfärda kaparebref tillhör endast de krigförande hufvudparterna - Kapdufvan, Daption capensis, zool., tillhör familjen stormfoglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
centralpunkter för handeln och hafva äfven militärisk vigt,
emedan landspetsar väsentligen gynna anläggningar
af försvarsverk. I detta hänseende äro sådana
kap berömda, hvilka gränsa intill hafssund, såsom
Gibraltar, eller ligga vid öfriga för sjöfarten
vigtiga punkter, t. ex. Goda-Hopps-udden, hvilken
företrädesvis plägar benämnas Kap.
Kapa, sjöv., skära eller hugga tvärs af någonting. Då
man nyttjade hamptåg till ankaret, förekom stundom
uttrycket "kapa tåget", hvilket innebar, att fartyg
till ankars, som under svårt väder råkade i drift
och ej hade tid att vinda hem ankaret, i stället
afhögg ankartåget och gick till segels. Finnes
vid ett sådant tillfälle ej tillräckligt "sjörum"
(utrymme) att drifva på, måste "masterna kapas" för
att minska vindfånget. Äfven under seglingen händer,
att ett fartyg nödgas "kapa masterna", såsom då
fartyget kränger så hårdt, att man fruktar kantring.
R. N.
Kapabel (Fr. capable, af Lat. capere, fatta, rymma
i sig), i stånd till, duglig, som eger förmåga.
Kapacitet (Fr. capacité, af Lat. capere, fatta,
rymma i sig), förmåga att upptaga något i sig;
duglighet; framstående förmåga.
Kapare (T. kaper, Fr. corsaire, armateur en
course, Eng. privateer). Ordet kommer af Fr. capteur
(af Lat. capere, gripa), uppbringare af fartyg
under sjökrig, och betecknar sådana fartyg och
fartygsbefälhafvare, hvilka, utan att tillhöra ett
lands örlogsflotta, ansetts ega, med åtnjutande
af de rättigheter, som enligt folkrätten tillhöra
medlemmar af krigförande stridskrafter, att föra
krig på egen hand och uppbringa fienden tillhöriga
handelsfartyg samt förvärfva eganderätt till det byte
de sålunda enligt krigets lagar ega att taga. För
att kapare skola kunna åtnjuta sådan rätt, måste
de vara förlänade med särskild autorisation af
den krigförande makt, som begagnar sig af dem och
hvilken äfven närmare bestämmer deras rättigheter
och skyldigheter. Denna rätt för enskilde att
på egen risk utrusta fartyg och använda dem till
kaperi kan gifvas såväl den krigförande maktens
egna undersåtar som neutral stats medborgare. Den
autorisation, som erfordras, sker genom utfärdande
af kaparebref (Fr. lettre de marque). Dessa fartyg
betraktas, så snart de deltaga i krigföringen efter
erhållet skriftligt tillstånd af statens högste
befälhafvare, såsom tillhörande den krigförandes
irreguliera stridskrafter, likasom till lands
särskildt autoriserade friskaror, och skilja sig
härutinnan från frikårer, fribytare, korsarer, hvilka
föra krig på egen hand, utan att hafva på något sätt
ställt sig under den krigförandes generalitet eller
amiralitet. Trupper, kårer eller fartyg af detta
sistnämnda slag stå utom krigslagarna och behandlas
såsom röfvare, äfven om de böra derifrån skiljas,
ty med sjöröfvare, pirater, förstås sådana fartyg,
som utan afseende på något slags krigstillstånd och
nationalitet uppbringa och tillegna sig såsom byte
hvad de kunna bemäktiga sig. Kapareväsendet har i
nyare tider alltmera ansetts såsom stridande emot
folkrättens fordringar på krigföring och
har derför blifvit alltmer öfvergifvet; ja de på
Pariskonferensen 1856 representerade makterna fattade
d. 16 April ett uttryckligt beslut om kaperiets
afskaffande och afgåfvo en deklaration derom. Ehuruväl
ej alla kristna stater biträdt samma beslut, har
grundsatsen i allmänhet blifvit tillämpad under
de derefter förda krigen. Bildandet af irreguliera
stridskrafter till sjös har tagit annan form, såsom i
tysk-franska kriget 1870–71, då Preussen sökte stärka
stridskrafterna till sjös genom att besolda bevarade
handelsfartyg, som dock ej egde att bemäktiga sig
fiendens handelsfartyg. Frankrike erkände ej dessa
fartyg såsom tillhörande Preussens sjömakt, utan
betraktade dem såsom rättsstridigt autoriserade
kapare. Ångans utbyte mot seglen å krigsfartyg och
dessas dyrhet göra det till en omöjlighet för enskilda
personer att anskaffa kaparefartyg, som skulle kunna
vara beredda att öppna eller täfla i strid med den
reguliera sjömaktens fartyg. H. L. R.
Kaparebref (Fr. lettre de marque, Eng. letter of
marque; se Kapare). Om i framtida sjökrig kapare
skulle komma att utrustas, så gäller, att rättighet
att utfärda kaparebref tillhör endast de krigförande
hufvudparterna. En auxiliärmakt får det icke,
såvida den vill behålla sin karakter af allierad
hjelpmakt. Kaparebref kunna utfärdas till egna
undersåtar och främmande, derest ej fördrag lägga
hinder deremot. De närmare vilkoren bestämmas af
den krigförande staten. Anspråk på folkrättsligt
erkännande och behandling efter krigslagar
hafva endast de kapare, som kunna i behörig form
styrka sitt uppdrag efter den förlänande maktens
anordning och sjelfva iakttaga krigsbruk. Såsom
pirat behandlas den, som af båda de krigförande
staternas krigsbefälhafvare tager kaparebref.
H. L. R.
Kapdufvan, Daption capensis, zool., tillhör familjen
stormfoglar inom de långvingade simfoglarnas ordning
och representerar dufstormfogelslägtet (Daption), som
utmärker sig genom undersätsig kropp, kort, vid roten
bred, i spetsen hoptryckt och svag näbb samt långa,
med bred simhud förenade tår. Både hufvudet och halsen
äro ofvan och på sidorna mörkt jerngråa, manteln,
öfre ving- och stjerttäckarna hvita, med stora,
oregelbundet trekantiga spetsfläckar af jerngrå färg,
undre kroppsdelarna hvita, handpennorna sotsvarta,
armpennorna till största delen hvita och stjerten
hvit, med svart spets. Fogelns längd belöper sig
till 38 cm. Af alla sjöfoglar är kapdufvan fartygens
trognaste följeslagare och derför välbekant för alla
sjöfarande, som besökt Atlantiska hafvets sydligare
delar. Arten förekommer nämligen på andra sidan
om södra vändkretsen och förirrar sig högst sällan
in i det heta bältet; dock har han tillfälligtvis
anträffats vid vestra Europas kust. I Stilla hafvet
finnes kapdufvan deremot ända norr om eqvatorn. Fogeln
kan simma med lätthet, men gör det sällan, hvaremot
han flyger nästan oafbrutet både dag och natt med
stor lätthet och behagliga rörelser. Kapdufvans föda
utgöres af blötdjur, kräftdjur och små fiskar. Då
stormig väderlek hindrar henne att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
