Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karleby - Karleby Långa - Karl Edvard (Charles Edward) Stuart - Karlevi-stenen - Karl Filip - Karl Fredrik (Karl Friedrich)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vestergötland, blef af bönderna ihjelslagen vid
K. (omkr. 1130) "för den sidovördnad han visat alla
vestgötar". Ett blodigare uppträde egde rum vid
denna by, då konung Birger Magnusson, efter att i
Östergötland hafva blifvit slagen af sina fängslade
bröders anhängare, dragit in i Vestergötland
(1318). Vid K. mötte honom en så stark bondehär,
att han ansåg rådligast att dagtinga. Men sedan en
stor del af bönderna på grund deraf begifvit sig hem,
öfverföll han svekligt de qvarvarande och tillfogade
dem ett skoningslöst nederlag. – 2. Vestra K.,
socken i Malmöhus län, Harjagers härad. Arealen
2,607 har. 1,679 innev. (1882). V. K. bildar med
Saxtorp ett konsistorielt pastorat af 1:sta kl.,
Lunds stift, Harjagers kontrakt. Kyrkan benämnes någon
gång Karl Ludvig Eugens kyrka. – 3. Östra K., socken
i Malmöhus län, Onsjö härad. Arealen 646 har. 435
innev. (1882). Annex till Reslöf, Lunds stift, Onsjö
kontrakt. – 4. Städer m. m. i Finland. Se Gamla
Karleby och Ny Karleby.
Karleby Långa. Se Karleby 1.
Karl Edvard (Charles Edward) Stuart, engelske konungen
Jakob II:s sonson, liksom sin fader, Jakob Edvard
Stuart, kallad pretendenten, föddes i Rom d. 31
Dec. 1720. År 1742 begaf han sig till Frankrike
och sökte 1744, med bistånd af en fransk flotta,
göra stuartarnas anspråk på den engelska tronen
gällande, men måste uppgifva företaget till följd
af en storm och den engelska flottans öfvermakt. På
sommaren 1745 lyckades han deremot att på egen
hand med ett ringa följe landstiga vid Skotlands
nordvestra kust samt vinna högländarna, bland dem
flere mäktige clanchefer, på sin sida, hvarefter han
lät utropa sin fader till konung öfver de förenade
rikena och sig sjelf till regent, besatte Edinburgh
(d. 17 Sept.) och slog 4,000 man engelska trupper vid
Preston Pans (d. 21 Sept.). Sedermera inryckte han i
England, men fick icke den hjelp han hade påräknat af
de engelske jakobiterna och nödgades vid Derby vända
om, emedan skottarna fruktade att blifva afskurna från
sitt land. Återkommen på skotsk mark, tillintetgjorde
han d. 17 Jan. 1746 vid Falkirk en kunglig här; men
d. 16 April s. å. tillfogade den engelske hufvudhären
under hertigen af Cumberland honom ett afgörande
nederlag vid Culloden, ö. om Inverness. Efter
ett äfventyrligt kringirrande under fem månader i
Skotlands ödemarker och vid dess kust (ett pris af
30,000 pd sterl. var satt på hans hufvud) undkom
han på en fransk fregatt till Frankrike, men måste
1748 lemna detta land på grund af en bestämmelse vid
fredsslutet i Aachen. Sitt återstående lif tillbragte
han för det mesta uti Italien under titel grefve af
Albany och dog i Rom d. 31 Jan. 1788. I skottarnas
minne lefde han länge qvar såsom den intagande,
ridderlige ynglingen af deras gamla konungastam. I
verkligheten försjönk han under den senare delen af
sin lefnad i dryckenskap, utsväfningar och fattigdom,
men uppgaf aldrig hoppet om att återfå sina faders
krona. Under sin vistelse i Florens 1783 umgicks
Gustaf III med honom, fattade intresse
för honom för hans fantastiska ungdomsäfventyr och
"kränkta rätt" samt gaf honom en pension på 4,000
rdr, lade sig ut för honom hos påfven och Frankrike,
som öfvergifvit honom, och utverkade bl. a. af påfven
laglig skilsmässa mellan K. E. och hans gemål, den
af Alfieri svärmiskt omfattade grefvinnan Louise
von Stolberg (se Albany), som 1780 flyttat ifrån sin
"supige och tyranniske man". – K. E:s oäkta dotter,
Charlotte af Albany, blef 1784 erkänd såsom legitim.
Karlevi-stenen, en vid Karlevi, Vickleby socken på
Öland, befintlig runsten, som blifvit rest öfver en
kämpe vid namn Sibe. Stenen är märkvärdig derför att
den innehåller bl. a. ett fullständigt "drottqväde"
(se d. o.).
Karl Filip. Se Karl, svenska prinsar 1.
Karl Fredrik (Karl Friedrich), hertig af
Holstein-Gottorp, ende sonen af hertig Fredrik IV
och Karl XII:s äldre syster, Hedvig Sofia, föddes på
slottet Gottorp d. 30 April 1700. Sedan han förlorat
sin fader i slaget vid Klissov 1702, flyttade modern
med honom till Sverige, och Karl XII utsåg Arvid Horn
till hans guvernör. 1708 miste han äfven sin moder,
och det var hans morfars moder, Hedvig Eleonora, som
fick det största inflytandet på hans uppfostran. Hans
undervisning lär hafva varit god, men man förebrår
den gamla enkedrottningen att hafva bortklemat sin
skyddsling. Om hans förmyndare och Görtz’ planer för
hans räkning se Görtz. Vid Karl XII:s död var intet
bestämdt om tronföljden. Hertigen och hans moster,
prinsessan Ulrika Eleonora, voro tronpretendenter;
men såväl Hedvig Sofias som Ulr. Eleonoras arfsrätt
kunde med skäl anses förverkad, enär bägge gift sig
utan ständernas samtycke. Konungens död och Görtz’
fängslande gjorde hertigen rådvill och försagd; icke
häller egde han sådana egenskaper, som kunde förvärfva
honom svenska folkets bevågenhet. Han hade en svag
karakter, styrdes af holsteinska gunstlingar samt var
högdragen, häftig och obetänksam. Ulrika Eleonora
och hennes gemål voro deremot allmänt omtyckta och
handlade med kraft och beslutsamhet. Ständerna valde
Ulrika Eleonora till drottning. K. F. dolde icke
sitt missnöje och lemnade Sverige i Maj 1719 för att
aldrig mer återkomma dit. Danmark hade eröfrat hans
fädernearf och betingade sig i freden med Sverige
(1720), att detta icke skulle bistå honom. Emellertid
lyckades han att i tyske kejsaren vinna en mäktig
förespråkare och han återfick sålunda sin andel af
Holstein. Men K. F. ville ej afstå från något af
sina anspråk och hoppades kunna genomdrifva dem
med Rysslands hjelp, hvarför han 1721 reste till
tsar Peter. Denne visade honom mycken välvilja och
åtog sig hans sak. Närmast gällde det att skaffa
K. F. successionen till svenska tronen. Straxt efter
kungavalet i Sverige 1720 hade hans anhängare väckt
förslag derom, men detta förkastades, och de ryske
underhandlarna lyckades icke att få någon bestämmelse
derom intagen i fredsvilkoren mellan Sverige och
Ryssland. Hertigens parti i det förra landet, det
s. k. holsteinska partiet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
