Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karpaterna, i vidsträckt bemärkelse namn på östra delen af Central-Europas berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i en väldig båge mellan 17° och 26° ö. lgd
(fr. Greenw.) spänner sig öfver den ungerska
slätten. Den yttre sidan omgifves af rumanska
och sarmatiska låglanden samt Marchs och Beczvas
floddalar, hvilka skilja K. från Mähriska bergen
och Sudeterna. Hela karpatiska bergssystemet,
hvars utsträckning uppgår till 1,200 km., kan
lämpligen särskiljas i trenne hufvuddelar,
nämligen två till omfånget ungefär lika stora
(omkr. 100,000 qvkm.) utsvällningar, de egentliga
K. i n. v. och Siebenbürgens högland i s. ö.,
hvilka vid mellersta och nedre Donau, göra front
mot Alperna och Balkansystemet, samt en mera
tydlig kedja, Skogskarpaterna, som förenar dem
båda. – De egentliga Karpaterna hafva sin kärna i
Tatragruppen, hvilken utbreder sig mellan floderna
Donajec, Poprad, Arva och Waag samt likt en ö skjuter
upp sin granitmassa öfver de omgifvande högslätterna
Zips, Liptau och Neumarkt. De högsta topparna i denna
centrala del äro Gerlsdorfspetsen (2,647 m.), Lomnitz
(2,632 m.), Visohi (2,535 m.) och Stora Kriván (2,492
m.). Af Tatra, som bildar ett vigtigt gränsmärke i
vår verldsdels klimatiska förhållanden, faller ingen
del inom den eviga snöns område, hvilket dock mindre
beror på bergmassans höjd, än på dess splittrade
och branta byggnad samt de under höst och vinter
förherskande sunnanvindarna. De högsta delarna
äro dock endast omkr. en månad fria från snö, och
i de djupa klyftorna smälter denna aldrig. Dalar
och beqväma pass saknas. Uppe bland de högsta
fjällen ligger ett hundratal små trattformiga
sjöar med öde stränder och af ansenligt djup,
hvilka af de slaviska bergsboarna benämnas morske
oka ("hafsögon"). Metaller förekomma endast i ringa
mängd. Den egentliga skogsväxtligheten räcker upp till
2,000 m. höjd. Ofvan om denna gräns råder alpfloran,
men ängarna saknas och dermed äfven det lif, som
boskapsskötseln framkallar, t. ex. i Schweiz. Af
de Tatra omgifvande lägre berggrupperna, hvilka
med ett gemensamt namn kallas främre karpaterna,
märkas i n. Beskiderna med Babia Guru (1,722 m.) och
Lissahora (1,320 m.) samt deras fortsättning mot
Donau, små karpaterna, på gränsen mot Mähren. På
södra sidan gå Liptaubergen fram till Hernad-dalen
och sammanhänga i v. med Fatra, hvars trakytmassa
vid Kremnitz hyser ansenliga lager af guldförande
malm. Ännu rikare på ädla metaller äro bergen i
södra delen af Grans floddal, hvilka också deraf
fått benämningen ungerska Erzgebirge. Afslutningen
mot låglandet bildas i s. af Matra och i ö., utmed
Hernad, af Hegyallya, som är af oansenlig höjd, men
märklig för de verldsberömda vinsorter ("Tokaj"),
som skördas på dess sluttningar. – Vid Poprad vidtaga
Skogskarpaterna, hvilka på en sträcka af 340 km. och
med vexlande bredd, 75–100 km., i sydöstlig riktning
stryka förbi källtrakterna för Teis och Prut samt
sluta vid den 2,297 m. höga bergknuten Pietrosz. De
utgöra ingen sammanhängande kedja, utan snarare en
rad af omkr. 1,000 m. höga kammar, hvilka stupa
tämligen brant mot s., men på norra sidan mera
lindrigt öfvergå i den galiziska högslätten, der de
gömma ofantliga lager af bergsalt. De högsta punkterna
äro Czernahora och Pop Ivan, båda af omkr. 2,000
m. höjd. Grunden består af ofruktbar sandsten med
vidsträckta kolflötser och torflager. Öfverallt
utbreda sig vilda skogar, på hvilka odlingen
föga inkräktat. Dukla- och Vereczko-passen äro
de vigtigaste af de många vägar, som leda öfver
Skogskarpaterna. Det sistnämnda (670 m.), äfven
benämndt "magyarvägen", öppnar öfver Körösmezö
stråkvägen mellan Stryi i Galizien och Munkacz i
Ungarn samt var en gång den stora infallsporten
för de horder, som efterhand öfversvämmade den
ungerska slätten. – Siebenbürgens högland har
formen af en fyrhörning, på alla sidor omgifven af
randberg. Gränsmuren mot Rumanien, Transsylvanska
alperna, består af urberg och täflar i höjd med
Tatra. Sluttningarna klädas af skogar upp till 1,800
m. höjd; der ofvan om resa sig bergkammar, som nå upp
till 2,500 m. och endast under några veckor af året
sakna snöhölje. Den östra sträckningen framträder
såsom tvänne parallella kedjor, åtskilda af Maros’
och Alutas dalar. Den yttre af dem sluter sig vid
Pietrosz till Skogskarpaterna och bildar med sina
norra förgreningar Bukovinas platå. Vid Bodza-passet
i sydöstra Siebenbürgen viker bergkammen af mot v. och
bibehåller denna riktning ända fram till Donau. Denna
senare sträcka, som mäter 375 km., genombrytes
vid Rothenthurm-passet af Aluta. Den östra hälften,
Fogarasbergen, har en medelhöjd af 2,000 m. med högsta
toppen Negoi (2,543 m.), den vestra, Hatszegbergen,
stiger i Retyczat till 2,496 m. och fortsättes på
andra sidan Temesdalen af det bergiga Banatet, hvars
skarpa branter i förening med de serbiska Miroczbergen
skapa "jernporten" vid Orsova. Siebenbürgens
infattning mot v. och n., siebenbürgska Erzgebirge,
utgöres af flere parallelkedjor i riktning från
ö. till v., mellan hvilka breda floddalar och många
pass leda ned på den ungerska slätten. Bihar benämnes
höglandet mellan Maros och Körös. Vurvu Piatra s. om
Maros når en höjd af 2,192 m. Den mot Ungern vända
delen af Siebenbürgen är af ett ojämförligt mycket
mildare skaplynne än den östra. På förra stället äro
bergsbruk och boskapsskötsel sedan gammalt rotfasta;
i dalarna odlas majs, på bergsluttningarna frukter och
vin, medan de transsylvanska alperna hysa ypperliga
jagtrevir (gems och björn) samt till stor del betäckas
af urskogar, hvilka ännu aldrig hört yxans hugg. –
För de hydrografiska förhållandena inom vår verldsdel
äro K. bestämmande såsom en vattendelare af första
ordningen. Från deras södra sluttningar hemtar Donau
under sitt mellersta lopp sina förnämsta tillflöden,
under det att Oder, Weichsel, Dnjester och äfven
nedre Donau upptaga de många strömmar, som nedrinna
från bergbågens yttersida. – De folkstammar, som
bebo K., visa en mycket brokig blandning. Dalarna i
v. innehafvas af slovaker och goraler, bland hvilka
här och der träffas en tysk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
