Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala / 479-480 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kasus - Kasvin - Kat (Khat) - Katafalk - Katafrakter - Katak - Katakaustika - Katakomber

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke göra. De ny-indiska, ur sanskrit uppvuxna
språken hafva i allmänhet förlorat den gamla
kasusböjningen, men skaffat sig en ny genom
efterhängda partiklar. Nypersiskan har blott två
former. Nybulgariskan afskiljer endast vok. genom
särskild ändelse. Alla öfriga slaviska språk,
liksom litaviskan, hafva ännu sju kasus (de gamla
utom abl.); dock finnes i ryskan af en särskild
vokativform blott fragment. De romanska språken
sakna all kasusböjning. Tyska, holländska och
isländska hafva ännu fyra former; svenska och
engelska utmärka med särskild ändelse blott gen. –
Bland de semitiska språken eger endast arabiskan
kasusböjning. Nom. (subjektet) utmärkes genom ändelsen
-u, ack. (objektet) genom -a, gen., som också är
allmän prepositionskasus, genom -i. Hebreiskan
eger i de s. k. paragogiska vokalerna minnen af en
äldre kasusböjning, likaledes med tre former. En
motsvarighet till kasus finner man i hebreiskans
tre status: st. absolutus, st. constructus, med
följande ord i genitivfunktion, och st. suffixus,
med efterhängdt pron., med olika ändelser. De
finsk-ugriska språken hafva en stor rikedom på kasus,
de flesta 10 till 15. Som exempel gifves här sing. af
det finska ordet silmä, öga:

nominativus (äfven obest. obj.)	silmä	öga(t)
partitivus	silmä-ä	något af öga(t)
genitivus (äfven best. objekt)	silmä-n	öga(t)s, ögat
essivus	silmä-nä	såsom öga
instructivus (vanl. blott i pl.)	silma-n	medelst öga(t)
translativus	silmä-ksi	(förvandlat) till öga
inessivus	silmä-ssä	i ögat, (fäst) vid ögat
elativus	silmä-stä	utur (till följd af, om) öga(t)
illativus	silmä-än	ini ögat, (fäst) vid öga(t)
adessivus	silmä-llä	på (vid) öga(t)
ablativus	silmä-ltä	från (det yttre af) öga(t)
allativus	silmä-lle	till (ytan l. sidan af) öga(t)
abessivus	silmä-ttä	utan öga
comitativus	silmä-ne	jämte öga.

Nom. plur. bildas genom tillägg af -t: silmä-t, öfriga
kasus genom inskjutning af ett i mellan stam och
ändelse: silmistä ut ur ögonen, o. s. v. Öfver hufvud
äro de central- och nordasiatiska samt de australiska
språken rika på kasus. Många kasusegande språk sakna
suffix för subjektet och uppfatta sålunda verkligen
nom. icke som kasus. Stora språkgrupper, t. ex. de
polynesiska och malajiska språken och sydöstra
Asiens enstafviga språk, sakna all kasusböjning
och ersätta denna genom ordställning samt pre- och
postpositioner. – Jfr Hübschmann: "Zur casuslehre"
(1875). Lll.

Kasvin. Se Kasbin.

Kat (Khat), en af den arabiska buskväxten Catha
edulis’ (nat. fam. Celastrineae R. Br.) bredt
lansettlika, i kanten sågade blad beredd massa,
som araberna dels begärligt tugga, dels
använda till beredandet (med kokhet mjölk
eller vatten) af en dryck, som bär samma
namn. Denna dryck var känd och begagnad före
kaffets införande i Arabien och uppgifves kunna,
liksom kaffe, förtaga sömn. Den ansågs såsom
ett skyddsmedel mot pesten, som t. o. m. antogs
skola förskona de trakter, der Kat-busken
planterades. Densamma odlas äfven i Abessinien.
O. T. S.

Katafalk (Ital. catafalco, af Med. Lat. catare,
skåda, och det gammalhögtyska balko, bjelke), egentl.
skådeställning; en upphöjning, på hvilken likkistan
ställes, då begrafningsceremonien försiggår i en
kyrka eller i ett grafkapell. Katafalken utgöres
antingen af en enkel svart pall eller af en i svart
och hvitt rikt draperad träställning.

Katafrakter (Grek. katafraktos, pansarklädd)
kallades i de forngrekiska härarna det tunga
rytteriet, hvars beväpning utgjordes af hjelm,
pansarskjorta, en liten rund sköld, svärd och ett
långt spjut. Benämningen gafs sedermera äfven
åt parternas, persernas och sarmaternas tunga
rytteri, vid hvilket såväl ryttare som häst bar
ett fjällpansar. C. O. N.

Katak. Se Cattack.

Katakaustika. Se Kaustika.

Katakomber (Lat. catacumbae; af oviss härledning),
underjordiska, vanligen i bergformationer uthuggna
grafgångar med grafkamrar (hypogaier). Sådana
finnas i Egypten, i de land, dit semiter framträngt,
såsom i Syrien, på Malta, Sardinien och Sicilien,
vid Kartago, i Foinike, Kyrenaika och Chersonesos,
vidare i Etrurien m. fl. ställen. De mest kända äro
dock de, som anlades af de kristna under de första
århundradena, såsom vid Neapel, der man nyligen (1883)
gjort särdeles intressanta upptäckter, m. fl. ställen
uti Italien, framför alla de, som sträcka sig under
den romerska kampagnan. Äfven judarna och andra
bekännare af österländska religioner hafva der
efterlemnat dylika minnesmärken. Sedan har namnet
öfverflyttats på nyare anläggningar, hvilka med de
romerska hypogaierna ej hafva annat gemensamt, än att
de äro underjordiska, såsom på stenbrotten vid Paris,
dit stora massor af menniskoben flyttats från de
vanliga kyrkogårdarna. – De romerska katakomberna, som
af de kristna sjelfva kallades på Grek. koimeteria,
på Lat. coemeteria, d. v. s. sofställen, bestå
hufvudsakligen af långa, smala, i tämligen räta
vinklar hvarandra korsande gångar (ambulacra),
hvilka äro uthuggna i den stenart, som kallas
"tufa litoide", och hafva en genomskärning af 3–4
qvm. På båda sidor äro i väggen inhuggna fyrkantiga
lådliknande öppningar (loculi), vanligen för 1,
men stundom för ända till 4 lik. Öppningarna äro
tillslutna med marmorplattor eller på kant ställda
tegel, hvilka dock numera vanligen äro borta. Gångarna
afbrytas på sina ställen af rymligare kammare
(cubicula, cryptae), hvilka tjenade till kapell
för åminnelsegudstjenster öfver de döda eller,
vid de förföljelser, som öfvergingo de kristna,
äfven till platser för förrättande af kyrkans heliga
handlingar. Kamrarna, af hvilka ofta två eller flere
ligga midt emot hvarandra,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>