Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Katarina (Catherine) af Braganza (engelsk drottning) - Katarina af Medici - 1. Katarina (Jekaterina) I (rysk kejsarinna) - 2. Katarina (Jekaterina) II (Sofia Fredrika Augusta, rysk kejsarinna)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bundsförvandtskap. Bröllopet firades i Plymouth d. 13 Maj
1663. Bruden medförde en för England fördelaktig
hemgift, nämligen omkr. 9 mill. kr. i kontanta
penningar, städerna Tanger och Bombaj samt flere
handelsförmåner för engelsmännen i de portugisiska
kolonierna. Till följd af Karl II:s otrohet och
hjertlöshet blef drottningens äktenskap, som derjämte
var barnlöst, mycket olyckligt. Efter sin gemåls
död (1685) lefde hon i stor tillbakadragenhet och
återvände 1692 till Portugal, der hon dog i slutet
af 1705.
Katarina af Medici, fransk drottning, konung Henrik
II:s gemål, var dotter till Lorenzo de’ Medici. Hon
föddes i Florens 1519, blef tidigt föräldralös
och fick sin uppfostran i ett kloster. Påfven
Klemens VII, hennes anförvandt, lagade så, att hon,
endast 14 år gammal, 1533 förmäldes med hertigen af
Orléans, sedermera Henrik II. Under sin svärfaders,
Frans I:s, och sin gemåls regering egde hon intet
politiskt inflytande, men efter sin äldste sons död
(1560), under hvars regeringstid guiserna styrt
landet, fann hon tillfälle att tillfredsställa
sin stora ärelystnad. Förordnad till regentinna
under sin andre sons, Karl IX:s, minderårighet,
tog hon till sin politiks mål att hålla jämnvigten
mellan de båda hvarandra bekämpande partierna,
det katolska eller guisernas oeh hugenotternas,
för att sålunda kunna herska ensam. I likhet med
så många af renaissancetidens personligheter
saknade hon nästan moralisk känsla och betraktade
politiken såsom en väg, på hvilken list, lögn och
mord voro de mest beundransvärda medel, emedan de
voro de mest verksamma. Mer än någon annan ar hon
ansvarig för de borgerliga krig, hugenottkrigen,
som i trettio år förödde Frankrike. Särskildt vid
blodbadet Bartolomeinatten 1572 är hennes namn
fäst. Colignys mord var hennes verk, guisernas hat
och pöbelns fanatism gjorde det öfriga. Föremål för
allmän ovilja, afled hon i Blois d. 5 Jan. 1589. Hon
var förderfvande och förderfvad, kall och lättsinnig,
t. o. m. då hon begick brott, förrädisk mot alla
och färdig att af kärlek till ombyte eller begär
efter makt fresta hvilket farligt äfventyr som
hälst. Hon hade blott en dygd: nit för sina barns
intressen. Men i sin okufliga äregirighet ville
hon ensam bevaka dessa och sökte genom att fängsla
sina söner med sinliga förströelser afhålla
dem från statsgöromål. Hennes samvetslösa politik
undergräfde emellertid konungamakten; genom yppighet
och slöseri förstörde hon statens finanser och ådrog
sig sjelf ofantliga skulder. De sköna konsterna
stå dock till henne i en viss tacksamhetsskuld, i
det hon riktade Frankrike med praktfulla byggnader.
A. B. B.
Katarina (Jekaterina), ryska kejsarinnor:
1. K. I föddes d. 15 April 1684, hette egentligen
Marta och var dotter till en livländare Samuel
Skavronski. (Berättelsen att hon varit dotter till
den i Vestergötland bosatte svenske qvartermästaren
Rabe saknar all grund.) Hon kom tidigt i främmande
personers vård och blef 1701 gift i Marienburg (i
Livland) med en svensk dragon.
Vid Marienburgs eröfring af ryssarna 1702 bortfördes
hon såsom ett segrarens byte. Efter att hafva passerat
ett par mellanhänder kom hon till furst Mensjikov,
hos hvilken tsar Peter fick se henne. Fängslad
af hennes skönhet och vinnande sätt, tog Peter
henne till älskarinna, och hon förstod att med
klok beräkning göra sig oumbärlig. Hon öfvergick
1703 till grekisk-katolska kyrkan och fick dervid
namnet Katarina Alexejevna (namnet Alexejevna
fick hon efter tronföljaren Alexej, som var hennes
dopfadder). 1707 blef hon hemligt förmäld med Peter
och födde honom 1708 dottern Anna (sedermera förmäld
med den i Sveriges historia bekante Karl Fredrik af
Holstein-Gottorp) och 1709 dottern Elisabet (sedermera
rysk kejsarinna). Hon följde Peter 1711 i det turkiska
kriget och räddade genom sin rådighet den ryska hären
från fullkomlig undergång, när den af turkarna blifvit
omringad vid Prut. K. deltog i förhandlingarna mellan
ryske befälhafvaren och storvesiren, hvilken med mutor
förmåddes sluta fred. Peter visade sin tacksamhet
genom att 1713 offentliggöra sitt giftermål med
henne. 1718 blef hon förklarad för kejsarinna och 1724
krönt i Moskva. Peter plågades dock af svartsjuka;
han lät kort efter kröningen halshugga en förmodad
rival, kammarherren Mons, och misstänkte äfven K:s
förtrogne, Mensjikov. Efter Peters död, 1725, blef
den af honom till hans efterträderska bestämda K. med
Mensjikovs hjelp utropad till kejsarinna. Såsom sådan
har hon lemnat ett dåligt eftermäle. Mensjikov, med
hvilken K. åter trädde i ett intimt förhållande, var
Rysslands verklige monark samt regerade despotiskt
och utan duglighet. Den ynnest K. slösade på sin
måg och det holsteinska partiet var förhatlig för
ryssarna. Hofvet vardt en skådeplats för usla intriger
och de råaste utsväfningar. För de sistnämnda dukade
K. under d. 17 Maj 1727. – K:s syskon, Fredrik,
Kristina och Anna, lefde länge i obemärkthet såsom
bondfolk eller lifegna, men upphöjdes slutligen af sin
syster i grefligt stånd. (Jfr J. Gröt, "Om Katarina
I:s härkomst", i "Hist. bibliotek" 1880.)
2. K. II hette egentligen Sofia Fredrika Augusta,
var dotter af furst Kristian August af Anhalt och
föddes i Stettin d. 2 Maj (n. st.) 1729. Naturen hade
på henne slösat sina håfvor. Hon var utrustad såväl
med en liflig inbillningskraft som med ett skarpt och
beräknande förstånd samt hade tillika ett fördelaktigt
yttre och ett intagande sätt. På Fredrik den stores
rekommendation utsåg ryska kejsarinnan Elisabet
henne till gemål åt sin systerson och tronföljare,
Karl Peter Ulrik, hertig af Holstein-Gottorp, och
inbjöd henne till ryska hofvet, dit hon ankom 1744. Af
statsskäl öfvergick hon s. å. till grekisk-katolska
läran och döptes dervid till Katarina Alexejevna. Vid
ryska hofvet utsattes hon för många obehag och förde
länge en föga afundsvärd tillvaro. Hennes förmälning
med tronföljaren egde rum d. 1 Sept. 1745. Äktenskapet
blef icke lyckligt. Hennes make, som var klent
begåfvad och illa uppfostrad, hade en föraktlig
karakter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
