Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Katarina (Jekaterina) II (Sofia Fredrika Augusta, rysk kejsarinna) - Katarina-orden (S:t Katarinas fruntimmersorden) - Katarina Ulfsdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var ett större våldförande af
nationalitetsprincipen.
Sedan Potemkin kommit till makten, erhåller K:s
regering en annan karakter, i det att arbetet på
inre reformer afstannar, K:s personliga ingripande i
styrelsen minskas och den yttre politiken varder mera
vidtutseende, i synnerhet sedan hon fattat den högt
flygande planen att drifva turkarna ur Europa och
upprätta ett nytt grekiskt kejsaredöme. Denna plan,
"det grekiska projektet", tillskrifvas ursprungligen
Potemkin och sysselsatte antagligen kejsarinnan
från början af det första till slutet af det andra
turkiska kriget. Dock är det en öfverdrift att anse
Potemkins inflytande hafva varit allsvåldigt. I
sin utrikespolitik häfdade K. fortfarande sin egen
mening. Derför voro hennes möten med samtida monarker
och furstar synnerligen betydelsefulla. Under prins
Henriks (en broder till Fredrik II) besök i S:t
Petersburg 1770 träffades aftal om Polens första
delning. Hennes möten med Josef II 1780 och 1787
hade till följd ett nära förbund; deremot kunde
sammankomsterna med Gustaf III i S:t Petersburg
1777 och i Fredrikshamn 1783 icke aflägsna den gamla
misstron. Vid dessa möten uppenbarade K. icke blott
sin öfverlägsna förmåga och maktställning, utan
ock sin qvinliga älskvärdhet. Den ryska regeringens
nya skaplynne berodde dels på Potemkins inflytande,
dels derpå att nya intressen blefvo förherskande hos
K. Hon synes hafva tröttnat på reformarbetet, och
senare betog henne den franska revolutionen, som var
henne innerligt förhatlig, lusten härför. I stället
hängaf hon sig åt sin gamla förkärlek för studier
och författareskap, ty i likhet med sina samtida
Fredrik II och Gustaf III eftersträfvade hon äfven
ett författarenamn. Men förnämligast sysselsatte hon
sig med omfattande forskningar angående Rysslands
äldre historia, hvarvid hon äfven gjorde excerpt ur
de gamla krönikorna, och hon skref för sina sonsöners
räkning bl. a. en liten rysk historia. Hon skref
åtskilliga operor och komedier, till hvilka ämnet
hemtades dels ur ryska historien, dels ur sagokretsen,
dels från samtida, såsom den Gustaf III karrikerande,
efter fredsbrottet 1788 förf. operan Gore-Bayatyrj
("En stackars hjelte"; se "Hist. bibliotek",
utg. af C. Silfverstolpe, 1880). I den af furstinnan
Dasjkov utgifna literaturtidskriften "Sobesjednik
ljubitelej rossijskago slova" skref hon en mängd
satiriska och humoristiska uppsatser under titeln
Byli i nebylitsy (Sanning och dikt). K. egde en
stor stilistisk förmåga, och hennes vittra alster
äro präglade af hennes snille. I rysk statskunskap
och statistik författade hon flere uppsatser, och ur
hennes egen penna flöto nästan alla hennes vigtigare
förordningar. En särskild betydelse fäster sig vid
K:s vidlyftiga brefvexling. Hon korresponderade med
Fredrik II, Josef II, Gustaf III och flere af sin
tids literära storheter, såsom Voltaire, Diderot och
Fr. M. Grimm. Hon plägade anse den dag förlorad,
då hon ingenting skrifvit. Antalet af hennes bref är
snart sagdt oräkneligt. "Ryska historiska samfundet"
har börjat utgifva hennes korrespondens (utom 2 starka bd af hennes
brefvexling med Grimm hafva 4 band utkommit). Redan
1859 trycktes i London hennes på franska skrifna
memoarer. De räcka blott till 1758; tvifvelaktigt
är om någon fortsättning finnes. K:s stora intresse
för literatur och skön konst visar sig äfven deruti
att hon till sitt hof inbjöd deras idkare (Diderot,
Falconet, Houdon m. fl.). I hennes omgifning herskade
en lätt och otvungen ton, som påminde mera om Paris
än om S;t Petersburg. Icke blott genom sin rang,
utan äfven genom sitt snille var K. den mest lysande
företeelsen vid sitt hof. Glansen fördunklas något,
men kan dock icke utplånas af hennes svagheter,
hvilka voro lättsinne, fåfänga och slöseri med statens
medel. Såsom exempel på det sistnämnda må anföras, att
den berömda resan till Krim (Jan.–Juni 1787) kostade
öfver 10 mill. rubel, och att K. på några af sina
älskare beräknas hafva bortslösat 89 mill. rubel. Mot
sin son uppförde hon sig icke moderligt, och man
trodde, att hon ville öfverflytta tronföljden från
honom till hans son Alexander.
K. hatade den franska revolutionen. Hon ingick
1791 med Gustaf III och sedermera med England
öfverenskommelser om att undertrycka denna. Hennes
hopp att få upplefva en restauration i Frankrike
gäckades väl, men hon förutsade den kommande
diktatorns uppträdande. Att Gustaf IV Adolf bröt
förlofningen med hennes sondotter Alexandra berörde
K. ytterst smärtsamt och torde hafva bidragit till
att framkalla det slaganfall, som slutade hennes lif,
d. 17 Nov. 1796. – 1873 upprestes i Petersburg hennes
kolossala minnesstod. Det utförligaste arbetet om
K. är Castéras: "Histoire de Cathérine II" (3 bd).
G. E. A.
Katarina-orden (S:t Katarinas fruntimmersorden), rysk
orden, stiftad af Peter I till hans gemål Katarinas
ära och till minne af hennes uppoffrande trohet
under Peters olyckor vid Prut 1711. Han gaf orden
åt henne d. 24 Okt. 1714 och bestämde den först åt
henne ensam, men Katarina I och hennes efterträdare
förlänade den äfven åt andra damer. Kejsar Paul
gaf orden nya statut 1797 och delade den i två
klasser. Storkorset, som bäres öfver axeln i ett rödt
band med silfverkanter, består af ett diamantkors,
hvars ovala midtsköld på åtsidan framställer bilden
af den heliga Katarina hållande ett kors, hvilket
bär bokstäfverna D. S. F. R. (Domino salvum fac regem,
Herre skydda konungen). Frånsidan visar ett näste med
örnungar på ett torn och vid tornets fot tvänne örnar
jämte inskriften Aequat murtia comparis (Hon delar
sin makes pligter). Andra klassens ordenstecken är
mindre och bäres på bröstet.
Katarina Ulfsdotter, Vadstena klosters första
föreståndarinna, den heliga Birgittas dotter, har
inom den katolska kyrkan förskaffat sig ett ganska
lysande namn, om ock glansen till en viss del är
lånad från hennes moder. Äfven hennes fader, herr
Ulf Gudmarsson, var berömd för fromhet. När han 1344
afled i Alvastra kloster, var K. 12 eller 13 år gammal
och nyss gift med riddaren Egard von Kyren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
