Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala / 511-512 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kateketpredikningar ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framför allt, hjertats tillegnelse af kristendomens
sanningar lägges der hufvudvigten. I midten af
18:de årh. inträdde med Mosheim kateketiken i ett
nytt skede. Den s. k. kateketiska sokratismen
blef då herskande. Man utgick från det antagandet
att de religiösa sanningarna funnos af naturen
i menniskan. Genom kloka och förståndiga frågor
skulle de framlockas ur barnet och omsättas till
begrepp i barnets medvetande. Dinter, Basedow och
Salzmann äro pedagogiska huvudrepresentanter för
denna kateketik, och framför andra dref Gräffe denna
"förståndiga" frågformalism till dess spets i sina
arbeten "Lehrbuch der allgemeinen katechetik nach
kantischen grundsätzen" (1795–98) och "Grundriss
der allgemeinen katechetik nach kantischen
grundsätzen" (1796). Mot detta ensidiga erotematiska
förfaringssätt uppträdde i början af 1800-talet
Daub, F. H. C. Schwarz, Löhe, Stier m. fl., hvilka
i sina kateketiska arbeten söka göra gällande en mera
specifikt kristlig religionsundervisning samt förena
inlärandets och frågandets metoder (den "akroamatiska"
och den "erotematiska" metoden). I Sverige verkade
Schartau i samma riktning, och i den riktningen har
kateketiken alltsedan fortgått. Bland denna nyare
kateketiks mera framstående målsmän under den senare
tiden må nämnas Chr. Palmer och v. Zezschwitz,
hvilka utgifvit värdefulla kateketiska arbeten.
J. P.

Kateketpredikningar. Se Predikan.

Katekisation (se Katekes), en i frågor och svar
meddelad elementär kristendomsundervisning. Vanligen
är katekesen det material, som lägges till grund
för en sådan undervisning, men en bibeltext
kan äfven användas till samma ändamål. Denna
undervisningsmetod kan anses leda sin upprinnelse
från pietismens stiftare, Ph. J. Spener, hvilken i
slutet af 1600-talet bröt med det dittills vanliga
kateketiska undervisningssättet att lärjungen blott
utantill lärde sig lärobokens stycken och uppläste
dem för läraren. Se Kateketik. J. P.

Kateku, farmak. Se Katechu.

Katekumener (af Grek. katechumenoi, "de som
undervisas". Se Katekes) kallades iden äldsta kyrkan
de, som för det kristna dopets erhållande undervisades
i den kristna tron. Under den apostoliska tiden
var denna undervisning mycket enkel och skedde utan
några närmare bestämmelser. Men när kyrkan växte ut
på bredden, måste äfven katekumen-undervisningen
få en bestämd organisation. Den öfverlemnades då
åt särskildt dertill förordnade lärare (kateketer;
se d. o.); tiden för katekumenatet bestämdes
af synoden i Elvira (305) till två år och af de
s. k. apostoliska konstitutionerna (från början af
4:de årh.) till tre år. Från samma tid, början af
4:de årh., indelades katekumenerna i tre klasser:
1) akroomenoi l. audientes (åhörare), hvilka efter
predikans slut måste aflägsna sig från gudstjensten,
2) gonyklinontes l. genuflectentes (knäböjande),
hvilka fingo stanna qvar efter predikan och knäböjande
öfvervara församlingens förbön för dem samt mottaga
biskopens välsignelse, men skulle

aflägsna sig före nattvardsfirandet, 3) fotizomenoi
l. competentes (upplysta, skickliga), hvilka ansågos
skickliga till dopets erhållande, och åt hvilka
dessförinnan då först muntligen delgafs till inlärande
trosbekännelsen till Faderns, Sonens och Andens
namn (enl. Matt. 28: 19) med tillägg i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det nuvarande s. k. Apostoliska
symbolum, hvilken benämning tidigt upptogs jämte de
äldre benämningarna paradosis apostolike (apostoliska
traditionen) och regula fidei (trosregeln). Efter
trosbekännelsen delgafs katekumenerna på samma
sätt Herrens bön. Denna sista undervisning kallades
"arkan-disciplinen" (den hemliga undervisningen),
emedan såväl bekännelsen som Herrens bön strängt
hemlighölls för alla icke-kristna. Derefter skedde
dopet. – Benämningen katekumener användes ibland ännu
i den praktiska teologien såsom namn på de redan som
barn döpta, hvilka erhålla kateketisk undervisning
i trosläran, särskildt som namn på konfirmanderna.
J. P.

Katet (Grek. kathetos, lodlinie), matem., kallas i en

rätvinklig triangel hvar och af de två sidor (a, b),
som omfatta den räta vinkeln. Enligt den pytagoreiska
lärosatsen (Euklides’ "Elementa", I: 47) är summan af
qvadraterna på kateterna lika stor med qvadraten på
hypotenusan (c). G. E.

Kateter (Grek. katheter, af kathienai, insticka),
ett kirurgiskt instrument, hvarmed urinen, då den
till följd af något hinder ej frivilligt kan låtas,
aftappas ur blåsan. Detta instrument är antingen af
metall, vanligast och bäst silfver, och har då en
bestämd krökning, eller också mer eller mindre mjukt,
s. k. gummikateter. Det är vida längre för tappning af
den manliga än för den qvinliga urinblåsan. Införande
af kateter, hvilket hos qvinnan endast undantagsvis
är förbundet med några svårigheter, fordrar, då det
är fråga om mannen, alltid en lätt och van hand; och
under vissa förhållanden kan denna "lilla" åtgärd
(kateterisation) blifva den svåraste inom hela
kirurgiens område. Rsr.

Kateterisation. Se Kateter.

Katetometer (af Grek. kathetos, lodlinie,
och metron, mått). 1. Apparat for mätning af
höjdskilnader. Dess väsentligaste delar äro en
vertikal pelare och en horisontal tub, flyttbar
längs pelaren. På denne finnes en längdgradering. Den
finare inställningen sker med skruf. – 2. Instrument
för noggrant uppmätande af hufvudskålens mått och
dimensioner. 1. L. A. F.

Katexochen, Grek. (af kata, i enlighet med, och
exoche, något framstående, företräde), gramm.,
företrädesvis, framförallt (Fr. par excellence).

Katharsis (Grek., af kathairein, rensa, rena,
försona) kallades i forntiden den reningsprocess, som
personer måste genomgå, då de af en eller annan orsak
blifvit orenade eller orena, t. ex. genom otillåtligt
beträdande af en helig ort eller genom ett svårare
brott, såsom mord o. d. Vid reningsceremonien
offrades vanligen en vädur, och offerdjurets rinnande
blod stänktes öfver händerna på den orene. Rening
verkställdes äfven med vatten, genom rökning med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>