Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kattarp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
murens krön, hvarigenom en väg bereddes för de stormande
in i fästningen. 2. L. H. 3. O. A. B.
Kattarp, socken i Malmöhus län, Luggude härad. Arealen
2,342 har. 1,276 innev. (1883). Annex till Välinge,
Lunds stift, Luggude kontrakt.
Kattbjörnslägtet, Aelurus, zool., hör till familjen
skunkdjur (Viverridae) och ordningen rofdjur bland
däggdjuren, men visar tendens både till vesledjuren
och björndjuren. Fällen är tät, mjuk och långhårig,
hufvudet ganska kort, nästan kattartadt, långhårigt,
med bred och kort nos, öronen små och runda,
ögonen små, svansen yfvig, benen låga, med täthåriga
fotsulor, och tårna korta, med starkt krökta, spetsiga
klor, som kunna indragas till hälften. Hit hör
kattbjörnen l. pandan, Aelurus fulgens, som blir 50
cm. lång och har en svans af 35 cm. längd. Färgen
är ofvan glänsande mörkröd, på ryggen stötande i
ljust guldgult; undre kroppsdelarna och benen (med
undantag af ett mörkt kastanjerödt tvärband öfver
deras yttre och främre sida) äro glänsande svarta,
hakan och kinderna hvita. Pannan och hjessan stöta
i rostgult. Ett roströdt band går från ögat till
munvinkeln; nosen är hvit, öronen utvändigt svartröda,
invändigt hvita och svansen räfröd, med otydliga,
smala, ljusare ringar. Pandan är hemma i berglandet
söder om Himalaja mellan Nepal och snöbergen,
der djuret lefver på 2,000 till 3,000 m. höjd i
skogarna, hälst i träd, i närheten af floder och
alpbäckar. Bergfolken förfölja kattbjörnen för hans
skinn, som lär användas allmänt. I sina rörelser
erinrar djuret om tvättbjörnen; om dess lefnadssätt
känner man ingenting, men på ett i London underhållet
exemplar iakttog man, att det hälst förtärde
växtämnen. C. R. S.
Kattdjuren, Felidae, zool., bilda första familjen
inom ordningen rofdjur af däggdjurens klass. Till
sin kroppsform likna de den vanliga huskatten och
hafva kort, mer eller mindre rundadt hufvud,
mer eller mindre tjock och undersätsig kropp,
lemmar af medelmåttig längd, vanligen tjocka och
starka, samt oftast lång svans och mjuk pels. Nosen
är kort, med naken spets, öfverläppen tjock och
försedd med flere rader morrhår, ögonen tämligen
stora, än med rund, än med aflång pupill, öronen
korta eller medelmåttiga, afrundade eller trubbigt
tillspetsade. Framfötterna hafva 5 och bakfötterna 4
tår. En stor trampknöl finnes nära tårnas bas samt
en dylik under kloleden och spetsen af närmaste
tåleden. Tummen på framfötterna är liten, men
stark. Klorna äro hoptryckta, krökta och spetsiga samt
merendels fullständigt indragbara inom ett rörligt
hudveck medelst flere mellan kloleden och närmaste
tåleden gående elastiska band, som göra ifrågavarande
rörelse helt mekanisk. Hörntänderna äro refflade
på sin yttre sida samt försedda med en skarp kant
fram- och baktill. Kindtänderna äro i hvardera öfre
käkhalfvan 4 (eller 3, emedan den främsta ofta faller
bort). Den bakersta är knöltand och har enkel rot;
den följande är roftand och de (eller den) främsta
mellantänder. Roftanden är störst af alla och har
skarpt skärande krona med tre
flikar, af hvilka den mellersta är längst, samt en
spetsig afsats på sin inre sida. Bakre mellantanden
är stor, med skärande, flerspetsad eller flerflikig
krona och dubbel rot; främre mellantanden är liten och
har enkel rot. Underkäkens tänder äro på hvardera
sidan 3, af hvilka den bakersta (roftanden) är
störst och de båda främre mellantänder. Alla hafva
dubbel rot samt hoptryckt, skärande och flikig
krona. Tungan är tjock och köttig samt på midten
försedd med hornartade, bakåt riktade taggar, hvilka
omsluta vårtor. Skallen är kort och bred, med kort och
tjock nos, kullrig och tämligen bred hjernskål samt
stark nack-kam. Spenarna äro 4 till 8. – Kattdjuren
äro de mest typiska och högst utbildade bland alla
rofdjur, men ansenligt skilda från öfriga former
af samma ordning. Genom sin utomordentliga styrka
och smidighet, sina starka, med stora och skarpt
skärande roftänder äfvensom långa och mycket spetsiga
hörntänder försedda käkar, sina knöltänders ringa
utveckling, de stora, spetsiga, starkt krökta och
särdeles rörliga klorna samt sin ovanliga rofgirighet
och blodtörst, hvilka tillfredsställas nästan
blott af varmblodiga och lefvande djur till rof,
framstå kattdjuren såsom de fruktansvärdaste och
grymmaste inom sin ordning. Kattdjurens rörelser
vittna om styrka och vighet; deras gång är säker,
men långsam, försigtig och på grund af de mjuka,
ofta täthåriga fotknölarna, ljudlös. Äfven kunna
de springa hastigt och göra språng, som äro flere
gånger längre än deras kropp. I allmänhet klättra
de med mycken skicklighet, och blott få bland de
större arterna sakna denna förmåga. De kunna simma
ganska bra, ehuru de icke vilja gå i vatten. Bland
kattdjurens sinnen äro hörseln och synen de förnämsta;
på ansenligt afstand uppfånga de t. o. m. svaga
ljud och kunna derigenom få spaning på sitt byte
eller undvika sina fiender. Hos de med aflång
pupill försedda arterna sammandrages denna under
inverkan af starkt ljus till en fin springa, men
blir nästan rund i mörker och då djuret retas eller
skrämmes. Känselsinnet är tämligen utveckladt,
och som dess verktyg tjenstgöra hufvudsakligen
morrhåren. Mindre utvecklade synas deremot luktsinnet
och smaksinnet vara. I själsbegåfning stå kattdjuren
ansenligt under hunddjuren; dock visar vår vanliga
tamkatt, som, då han behandlas väl, ofta gifver
exempel på trohet, tillgifvenhet och stort förstånd,
att äfven kattdjuren äro mottagliga för uppfostran
och själsförädling. De flesta arternas karakter är
dock en blandning af lugn besinning, list, djerfhet
och rofgirighet. I fångenskap kunna de blifva mycket
tama; men det händer ej sällan, att deras naturliga
lynne frambryter helt plötsligt, och häri ligger
egentliga orsaken hvarför man kallar kattdjuren falska
och lömska. Endast huskatten (se d. o.) har blifvit
ordentligt tamd och allmänt utbredd.
I vildt tillstånd förekomma kattdjuren i
Europa, Asien, Afrika och Amerika; de finnas
både i varma och kallare land, dock icke inom
polcirklarna. Företrädesvis uppehålla de sig i skogs-
och bergstrakter, stundom i de af gles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
