- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
543-544

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kauri ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(kalcium-oxid) äro de vanligast förekommande frätande
(kaustika) ämnena. Se vidare Brännskada, Frätmedel,
Frätsten
. O. T. S.

Kaustika (se föreg. art.) l. brännlinie, fys. Vid
ljusets reflexion i en sferisk konkav spegel eller vid
dess brytning i en positiv lins förenas, till följd
af den sferiska aberrationen, icke alla strålarna i
en punkt, utan de centrala, d. v. s. närmast axeln
belägna, träffas längre från spegeln eller linsen
än sidostrålarna. Bilden af en lysande punkt blir
således icke en punkt, utan en yta, uppkommen genom
de hvarandra successivt skärande strålarna. Denna
yta, som naturligtvis är symmetrisk i förhållande
till axeln, slutar i en ljusstark punkt på axeln,
hvilken punkt utgör kaustikans spets. Om ett
ogenomskinligt plan hålles så, att det genomskär
brännytan, uppstår på detsamma en brännlinie, som
är intersektionen mellan brännytan och planet. Man
ser en sådan brännlinie, då t. ex. solen skiner
i en med kaffe eller annan ogenomskinlig vätska
nästan fylld kopp. Brännlinien bildas der genom
reflexion mot koppens inre vägg och brännytans
genomskärning af vätskeytan. Uppstår kaustikan genom
reflexion, kallas den katakaustika, hvaremot den,
som alstras genom brytning, benämnes diakaustika.
L. A. F.

Kautel (Lat. cautela), försiktighetsmått.

Kauterisation l. kauterisering (af Grek. kauter,
brännjern), med., operation, hvilken utföres
medelst brännande eller frätande medel
(Lat. cauteria). Brännmedel ingingo i den äldre
medicinen långt mera än i den moderna. Redan
"medicinens fader", Hippokrates (i 5:te årh. f. Kr.),
sade: "hvad medicin ej botar, skall jernet bota; hvad
jernet ej kan bota, bote elden". Brännjern nyttjades
också i mångahanda former och vid hvarjehanda
sjukdomar, både inre och i ledgångar m. m. För öfrigt
var det icke alltid glödande jern, som användes;
man hade äfven andra frätmedel: kaustikt kali,
antimon-smör, blandning af kaustikt kali och kalk,
s. k. wien-deg. m. m. De förra kallades cauteria
actualia,
verkliga brännmedel, de senare cauteria
potentialia.
Brännmedlen begagnas numera knappt
i de äldre formerna; men man har mera moderna,
som fått en ganska vidsträckt användning. Sådana
äro galvano-kaustiken, som af vissa operatörer
mycket nyttjas vid borttagande af tumörer, dervid
starkare blödning är att befara, och hvilken
äfven i flere andra fall med fördel kan begagnas;
vidare termokautern, en uppfinning af Paquelin,
ett förträffligt instrument, som, utan att på
minsta sätt likna de äldre, förfärliga brännjernen,
gör samma nytta och mera, dels såsom blodstillande,
dels såsom direkt frätmedel (för ytliga, kärlrika
svulster), dels äfven rent af begagnats att skära med.
Rsr.

Kaution (Lat. cautio, af cavere, gå i borgen för),
borgen. – Kautionist, borgesman.

Kautokeino, socken och härad i Norge, Finmarkens amt,
Altens fogderi och prosteri, vid Altenelf, omkr. 100
km. från dess utlopp i Altenfjord och ej långt från
ryska gränsen. 738 innev. (1875), deraf 651 lappar.

Kautsjuk (kautschuk, bildadt af det karibiska namnet
på detta ämne) l. gummi elasticum utgöres af den
intorkade mjölksaften från åtskilliga tropiska
träd, företrädesvis hörande till familjerna
Artocarpeae (Ficus elastica, F. indica, Artocarpus
integrifolia
), Euphorbiaceae (Siphonia elastica,
S. brasiliensis
) och Apocyneae (Urceola elastica,
Vahea gummifera
). Saften, som erhålles genom
inskärningar i trädens stammar, är i färskt tillstånd
tjockflytande, gulhvit, mjölkig och svagt sur. Då
den lemnas i hvila, flyter kautsjuk upp på ytan
och simmar likt grädde på vattnet. Med den färska
saften bestrykas lerformar af vexlande utseende
(oftast ega de päronform), och dessa torkas sedan i
solen eller öfver eld, hvarefter ett nytt lager saft
påstrykes och intorkas. På detta sätt fortfares, tills
kautsjuköfverdraget vunnit önskad tjocklek, hvarefter
lerstommen uppmjukas i vatten samt aflägsnas och
kautsjuken, vanligen mörkfärgad af rök och egande
form af en pung eller flaska, kommer i handeln. Ofta
har dock den råa kautsjuken form af tjocka skifvor
(s. k. gummispeck) eller tunnare blad. Java,
Central-Amerika och Syd-Amerikas nordligare stater
äro de förnämsta kautsjuk-producerande landen. –
I renadt tillstånd är kautsjuk ett gulaktigt,
nästan genomskinligt, fullkomligt elastiskt ämne
af 0,925 eg. vigt. Den blir i köld fast och hård,
men ej spröd. Hett vatten gör den mjuk utan vidare
förändring; vid högre upphettning smälter den först
(vid cirka 200°) till en smörjig massa (som efter
afkylning ej återtager sitt forna utseende, utan
fortfarande är lös och smetig) samt förbrinner vid
ännu starkare upphettning med sotande låga. Alkohol,
utspädda syror och alkalier inverka ej på kautsjuk,
som deremot lätt förstöres af koncentrerad svafvelsyra
eller salpetersyra. I eter, terpentin, benzol,
petroleum och kolsvafla löses kautsjuk mer eller
mindre lätt; äfven löses den lätt i de oljor, som
erhållas vid torr destillation af kautsjuken sjelf. I
uppvärmdt tillstånd låter kautsjuk sig lätt knådas
samman med pulverformiga ämnen och erhåller derigenom
egenskaper, som mångdubbla dess användbarhet. – Ur
kemisk synpunkt består ren kautsjuk endast af kol
och väte (ungefär 87,5 proc. C och 12,5 proc. H),
men är icke någon bestämd kemisk förening, utan en
blandning af flere olika kolväten. – Oblandad kautsjuk
begagnas ännu rätt mycket till rengöring af papper,
vid förfärdigandet af elastiska band och väfnader,
vattentäta tyg, kitt m. m., men allt detta är dock
en obetydlighet mot den storartade användning, som
den s. k. vulkaniserade kautsjuken erhållit. Under
det att vanlig kautsjuk nämligen blir hård och styf
vid lägre temperatur, bibehåller den vulkaniserade,
d. v. s. med svafvel impregnerade, kautsjuken äfven
i sådant fall sin mjukhet och elasticitet samt
angripes dessutom högst obetydligt af den oblandade
kautsjukens lösningsmedel. Vulkaniseringen kan ske
på flere sätt. Till en början neddoppade man helt
enkelt kautsjukplattorna i smält svafvel, hvarefter
öfverskottet af svafvel bortskaffades genom
pressning. Äfven knådning af den upphettade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 13:28:04 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfah/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free