Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kavitet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oleg befriade 884 de slaviska stammar, som lydde
under kazarerna, och Svjatoslav af Kiev eröfrade
965–969 största delen af deras rike. En sista
återstod af detsamma, hvilken bibehållit sig på
Krim, tillintetgjordes 1016 af ryssar och bysantiner
i förening. En qvarlefva af det kazariska folket
drog sig undan till en ö i Kaspiska hafvet; en annan
bosatte sig bland georgierna, hvilka de 1089 hjelpte
att afkasta seldsjukernas ok. Krim kallades ända
till 13:de årh. "Gazaria", och flere ryska ortnamn
påminna ännu i dag om kazarerna.
Kazembe är det ärftliga namnet på en afrikansk
negerfurste, hvars område begränsas i n. af sjön
Moero och dess tillflöde Kolongosi, i s. af sjön
Bangveolo och i v. af floden Luapula, som flyter
från Bangveolo till Moero och, enligt hvad man nu
har sig bekant, är en del af Kongo. I slutet af
1700-talet var kazembes myndighet erkänd öfver ett
ganska stort område, men numera är han blott vasall
under Muatajamvo. Befolkningen, hvars antal torde
uppgå till 500,000, består af infödda "messiras"
och invandrade "kampololas", hvilka senare äro
de herskande. Den egnar sig hufvudsakligen åt
åkerbruk. Fursten herskar despotiskt. Vid sitt
tillträde till regeringen väljer hvarje kazembe
ett nytt residens, och landet har således ingen
beständig hufvudstad. Vid Livingstones besök 1868
hade fursten sitt residens något n. om den lilla
sjön Mofwe. Såväl residenset som landet kallas
stundom Lunda l. Usemba. K. besöktes 1796 af en
portugisisk köpman Manoel Pereira och 1798 af en annan
portugis, d:r Lacerda. Närmare upplysningar om landet
erhöllos genom den portugisiska expedition, som
1831 utgick från Sambesi under Monteiro och Gamitto,
samt genom Livingstone. Jfr Monteiro och Gamitto,
"O Muata Cazembe" (1854), och "The last journals of
D. Livingstone in Central Africa" (utg. af H. Waller,
1874).
Kazik (ett karibiskt ord), höfding hos indianstammarna
i Syd-Amerika.
Kazinczy [ka’sinzi], Ferenc (Frans), ungersk
skriftställare, f. 1759, d. 1831, var advokat,
derefter skolinspektör och ledde sedan under några
år en teatertrupp i Pest, tills han 1794 blef
inblandad i Martinovics’ sammansvärjning och till
straff hölls i fängelse i sju år. Ifrig främjare af
det ungerska språkets återupplifvande i literaturen
och förvaltningen, utgaf K. i förening med Baczanyi
och Baróti den första periodiska skrift på ungerska,
"Magyar museum" (1788–92), samt ensam "Orpheus" (från
1790). Hans der införda dikter höja sig betydligt
öfver hans samtidas af "gamla skolan". K. var den
förste, som skref sonetter på ungerska. För den
inhemska prosans renande uträttade han mycket och
sökte äfven att genom lyckade öfversättningar af
Ossian och verk af Göthe, Lessing, Molière m. fl. höja
sina landsmäns estetiska smak. Hans skrifter samlades
i 9 bd 1814–16 (ny uppl. 1843–44).
Kazvini. Se Arabisk literatur, sp. 946.
Kean [kin]. 1. Edmund K., engelsk skådespelare,
föddes d. 4 Nov. 1787 i London. Son af en kringresande
skådespelerska, var K. från
späda år hemmastadd på teatertiljorna. Som liten gosse
rymde han till sjös, ställde sig döf och lam för att
blifva hemskickad igen och togs sedan omhand af sin
farbroder, en känd buktalare och gycklare, hvilken
gaf honom Shakspeare att läsa. Efter farbroderns
död invigdes han af skådespelerskan miss Tidswell
i den sceniska konsten och i ett systematiskt
studium af Shakspeare-karakterer. Endast 14 år
gammal, spelade K. på teatern i York hufvudroller
(bl. a. Hamlet). Några gynnare skaffade honom
tillfälle att studera vid Eton college, hvarest han
vistades 1801–03. Hans lif är sedan under några
år höljdt i dunkel. Han gifte sig 1808 med en
skådespelerska och spelade derefter vid kringresande
teatertrupper, tills han 1814 kallades att debutera på
Drurylane-teatern, der han genast väckte den största
entusiasm som Shylock. Han fick glänsande inkomster
och lefde furstligt. Från denna tid hemföll han
emellertid, delvis till följd af husliga sorger,
åt en böjelse för dryckenskap, som förledde honom
till ett i högsta grad slösaktigt och oregelbundet
lefnadssätt och under 1820-talet alldeles undergräfde
hans fysiska och moraliska spänstighet. I Mars 1833,
då han på Covent-Garden spelade Othello emot sin
son Charles såsom Jago, träffades han på scenen
af slag. Han dog d. 15 Maj s. å. i Richmond, vid
hvars teater han då var direktör. Utom England hade
han uppträdt flere gånger på skotska och irländska
skådebanor och dessutom gifvit gästspel i Paris (1818
och 1828) samt i Nord-Amerika (1820 och 1825). –
K. var tämligen liten till växten. Hans anlete var
högst uttrycksfullt och hans tindrande svarta ögon
återgåfvo blixtsnabbt hvarje minsta skiftning af
känsla eller tanke. Näst Garrick, hvars gåfvor
för komedien K. dock saknade, har ingen engelsk
skådespelare skänkt en fullkomligt individualiserad
skepnad åt så många roller af första rang. K. var
framförallt den tragiskt upprörda passionens tolk
och hade sitt egentliga område i sådana roller som
Macbeth, Hamlet, Lear, men framför alla Othello,
Jago, Shylock och Richard III. Sin största makt öfver
publiken utöfvade han kanske i Sir Gfiles Overreachs
rol. – K. är hjelten i A. Dumas d. ä:s drama "Kean,
ou désordre et génie" (1836; "Edmond Kean", 1840);
inom svenska literaturen är hans person införd i
L. Dietrichsons drama "En arbetare" (1872). Jfr
Hawkins "Life of E. K." (1869). – 2. Charles John
K., den föregåendes son, skådespelare, f. 1811,
uppfostrades vid Eton college och debuterade 1827
på Drurylane-teatern, men gjorde ej lycka, hvarför
han under de följande 11 åren mest uppträdde i
landsortsstäder och (1830–33) i Amerika. Han vann
der stort anseende, hvilket befästes äfven i London,
då han 1838 åter uppträdde på Drurylane-teatern och
med stor berömmelse gaf Hamlet. K. gifte sig 1842
med skådespelerskan Ellen Tree (se Kean 3), gästade
derefter Amerika till 1847 och var 1850–59 direktör
för Princess theatre, der han bl. a. framförde en
serie af Shakspeares dramer i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
