- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
567-568

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kef ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Keiser [kejser], Reinhard, tysk tonsättare, f. 1673,
skref redan 1692 en pastoral och 1693 en stor opera,
Basilius, samt fick följande år fast fot i Hamburg,
hvars 1678 grundade tyska operascen under honom nådde
sin glansperiod. Han skref för densamma 116 operor,
som af samtiden skattades högt för sina förtjenster,
synnerligen i melodiskt afseende. Att hans högst
betydande talang ej nådde en större utveckling
berodde hufvudsakligen på hans bristande allvar
och yppiga lefnadssätt. 1703–06 förpaktade han
sjelf operaföretaget; derefter måste han rymma för
skuld, men återkom 1709 och sattes genom ett rikt
giftermål i tillfälle att å nyo lefva flott. Hans
hustru och dotter voro goda sångerskor; den senare
blef engagerad i Köpenhamn, der han äfven sjelf
1722–28 verkade såsom k. kapellmästare, hvarefter
han såsom kantor och kanonikus återvände till
Hamburg. Död derstädes 1739. – Utom operor skref
K. flere kyrksaker, oratorier, kantater och sånger
(Gemütsergötzungen, 1698, Musikalische landlust,
1714, m. fl.). A. L.

Keitele [hårdt k]. 1. Sjö, hörande till
öst-tavastländska vattensystemet i Finland, faller
inom Viitasaari, Konginkangas, Saarijärvi, Sumiais
och Rautalampi socknar. Den erhåller tillflöden
i n. från sjöarna på Pihtipudas bergsplatå och i
n. v. från Kivijärvi samt afledes genom Äänekoski
m. fl. strömmar till Saravesi, der en väldig
nordöstlig vattenstråt sammanflyter, och vidare
genom Kuhankoski, Leppävesi och Haapakoski till
centralsjön Päijänne. K. har en höjd af inemot
100 m. öfver hafvet, och dess areal är beräknad
till 490 qvkm. Sjön är rik på fisk, isynnerhet på
"muikku" (siklöja). – 2. Socken, nyligen bildad
genom utbrytning från Pielavesi. Areal och folkmängd
kunna ännu ej uppgifvas. Den hör till Kuopio län och
härad samt Pielavesi domsaga och kommer att bilda
ett imperielt pastorat af 3:dje kl., Kuopio stift,
Domprosteriet. O. I.

Keith [kith], Francis Edward James, skotsk krigare,
f. 1696, måste såsom anhängare till pretendenten Jakob
Stuart efter dennes nederlag lemna England tillika
med sin äldre broder, den skotske fältherren George
K
. (vanligen kallad Lord Marishal, d. 1778). Han
fullbordade derefter sina studier i Frankrike och
gick sedan i spansk tjenst. Då hans protestantiska
trosbekännelse der utgjorde hinder för hans befordran,
ingick han 1728 i rysk tjenst, kämpade först i Polen
och utmärkte sig derefter, 1736–39, i Turkiet, der
han vid stormningen af Otjakov blef svårt sårad i
foten. Tillfrisknad, sändes han 1740 såsom hetman till
Lill-Ryssland, men tillhörde 1741 den armé, som ryckte
in i Finland. Han deltog med utmärkelse i slaget
vid Villmanstrand, besatte derefter öarna i den
åländska skärgården och öfvergick efter fredsslutet
till Sverige såsom befälhafvare för de ryska trupper,
som tillbragte vintern 1743–44 i detta land. Efter
återkomsten till Ryssland fick han befälet först i
Reval och sedan i Riga. Till följd af flere obehag
lemnade han Ryssland 1747 och mottog Fredrik II:s
anbud att

inträda i preussisk tjenst, der han utnämndes
till fältmarskalk och kom att tillhöra konungens
omgifning. Vid sjuåriga krigets utbrott förde han en
truppafdelning till konungen vid Lobositz och fick
efter slaget derstädes (d. 1 Okt. 1756) befälet i
Böhmen, hvarifrån han sedermera drog sig tillbaka
till Sachsen. Under slaget vid Prag (d. 6 Maj 1757)
stod han på venstra Moldau-stranden, hvarest
han förblef under det konungen led nederlaget vid
Kolin. Han utförde derefter ett ärofullt återtåg
till Sachsen, deltog i slaget vid Rossbach (d. 5
Nov. s. å.) och gjorde sedermera en diversion
mot Böhmen. År 1758 misslyckades han vid Olmütz’
belägring, höll sig derefter till följd af sjukdom
fjärran från händelserna, men inträffade på hösten
åter vid armén och stupade vid Hochkirch d. 14
Okt. 1758. Hans staty restes 1786 i Berlin. –
K. var en. dugtig soldat och en rättskaffens man,
som öfverallt förvärfvade sig sina underlydandes
tillgifvenhet och Fredrik II:s förtroende. Han
är dessutom en representant för 18:de århundradets
krigare, som tjenade än den ena staten, än den andra.
C. O. N.

Keith [kith], George Elphinstone, viscount,
engelsk amiral, f. 1746, d. 1823, eröfrade 1795
såsom konteramiral Kaplandet från holländarna, intog
derefter Ceylon och vann öfver en holländsk eskader en
seger, som förvärfvade honom värdigheten af irländsk
peer. Utsedd till Saint Vincents efterträdare i
befälet öfver engelska medelhafsflottan, blockerade
han 1800 Genua och betäckte 1801 Abercrombys
öfvergång till Egypten samt blef till belöning
derför engelsk peer. 1814 utnämndes han till
viscount. År 1815 öfvervakade K. såsom befälhafvare
öfver kanalflottan Napoleon I:s öfverförande till
S:t Helena.

Keitloa [kejt-]. Se Noshörningar.

Kei-öarna [hårdt k], ögrupp i Indiska arkipelagen,
bestående af en större ö (af infödingarna kallad Jut)
och flere mindre öar s. om Nya Guineas vestra ände,
mellan Aru-öarna och Molukkerna. Arealen beräknas till
1,211 qvkm. Omkr. 20,000 innev., hvilkas hufvudmassa
bildar liksom aruanerna ett övergångsstadium mellan
Nya Guineas papuaer och Molukkernas alfurer. Från
Banda-öarna hafva bandaner invandrat och blandat sig
med urbefolkningen samt infört islam, ehuru större
delen af befolkningen ännu är hednisk. Till namnet
lyda de under nederländska väldet. Kokosnötter,
sago, fisk, trepang och trävaror äro öarnas
hufvudprodukter.

Kejsare, titel på den högsta verldsliga maktens
innehafvare, af det ursprungligen romerska
familjenamnet Caesar, hvars mest frejdade bärare
var Cajus Julius Caesar, förste grundläggaren af den
romerska verldsmonarkien. Såsom Caesars adoptivson
bar Octavianus detta namn, hvilket till följd deraf
blef ett slags titel på monarken, tills det efter
Hadrianus tillades tronföljaren. Namnets grekiska
form, kaisar, ligger till grund för det tyska kaiser
och det svenska kejsare. Bestämdt namn för de romerske
monarkernas värdighet saknades. För att uttrycka
deras maktfullkomlighet brukades orden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 13:28:04 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfah/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free