Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kejsarekrona ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
firades en fest i slutet af sommaren, troligen med
anledning af att boskapen blifvit lyckligen installad
och kanske äfven emedan årets gröda inbergats. Ännu
heter Allhelgonatiden i Finland "kekri" och firas
festligt i alla delar af landet under flere dagar.
O. G.
Keksholm (F. Käkisalmi). 1. Stad (och borg), belägen
på en ö, som omslutes af Vuoksis mynningsarmar och
af Ladoga sjö, i Viborgs län, Karelen, Finland, består
af a) gamla fästningen, hvaraf qvarstå vallarna, ett
rundt torn samt lemningar af slottet och kyrkan, b)
den från gamla fästningen genom en smal strömåder
skilda nya fästningen, som, likaledes inom vallar,
innesluter två kaserner och en grekisk kyrka jämte
några andra mer eller mindre förfallna hus af nyare
ursprung, samt c) staden. K. har ett område af
10,5 qvkm, 213 boningshus och 1,203 innev. (1882),
af hvilka 343 bekänna grekisk ortodoxa läran. Staden
skeppar till Petersburg bark samt något ved, porslinor
och fajanser, har 10 handlande, 8 fartyg, om 921 tons,
samt 2 spritfabriker och 1 bränvinsbränneri. 1882
utgjorde värdet af exporten 114,790 och af importen
291,640 kr. Finlands bank har der en agentur. En
tvåklassig finsk realskola eger ett fåtal elever. –
Fästet är sannolikt anlagdt af karelerna, ett
antagande, som vinner stöd af bl. a. det namn,
hvarmed detsamma i äldre tid af ryssarna betecknades:
Korelogorod, Korela; dess anläggning faller inom en
dunkel forntid. I sammanhang med Tyrgils Knutssons
eröfringståg intogs K. af Sigge Lake, som två
år derefter (1295) öfverfölls af novgoroderna
och efter ett hjeltemodigt försvar stupade jämte
sin besättning, hvarefter fästet raserades. Å nyo
uppbygdt, förblef det i ryskt våld inemot två årh.,
tills svenskarna under Johan III:s krig lyckades
intaga detsamma. De nödgades dock vid fredsslutet 1595
åter afträda fästet, men vunno det tillbaka under
Gustaf II Adolf, och deras besittning af detsamma
bekräftades genom freden i Stolbova 1617. Vid denna
tid hade staden ett "vackert kloster och några sköna
kyrkor" samt var vida berömd för sin utmärkta lax,
hvilken uteslutande fångades för storfurstens i
Moskva räkning. Eröfradt af tsar Peter I 1710,
innehades K. sedermera af ryssarna ända till 1811,
eller till Gamla Finlands införlifvande med det
öfriga Finland. Såsom hufvudort i Keksholms län (se
d. o.) utgjorde K. en mycket vigtig punkt och fick
såsom sådan ofta pröfva krigets skiften. Särskildt
förtjenar i detta afseende att nämnas belägringen
1656, då en besättning om några hundra man under
Olof Bengtssons kommando under nära tre månader
framgångsrikt försvarade sig mot och slutligen
förmådde till återtåg den mångfald t talrikare ryska
belägringshären. Under det senaste ryska väldet
tjenade fästet att förvara statsfångar, bland hvilka
upprorsmakaren Pugatsjevs familj. Jämväl efter 1811
har den nyare fästningen användts till fängelse för om
groft brott mer än halft förvunne bekännelsefångar
(till 1875) och för lifstidsstraff-fångar (till
1880). Numera stå fästningarna öde och hafva, i
långvarig saknad af
underhåll, fått förfalla. Ett vidare förfall hafva landets
ständer likväl sökt förebygga genom en i sådant syfte
vid 1882 års landtdag gjord petition, och till en
stundande landtdag motses regeringsproposition om
åtgärder till borgens restaurering. – 2. Socken,
landsförsamling till K. 1, hör till häradet
och domsagan med samma namn. Areal 211 qvkm.,
befolkningen, finsk, 1,963 pers. (1882). Der finnas
Suotniemi porslins- och fajansfabrik, med uppgifvet
tillverkningsvärde af omkr. 70,000 kr., och ångsåg
samt Joensuu träsyrefabrik. Socknen bildar med staden
K. och t. v. med kapellet Kaukola (areal 338 qvkm.,
2,873 innev.) ett imperielt pastorat af 3:dje kl. –
3. Härad, bestående af 7 kommuner. Areal 2,902 qvkm.,
28,882 innev. (1882). – 4. Domsaga under Viborgs
hofrätt, delad i 5 tingslag och med samma omfattning
som häradet. – 5. Prosteri af Borgå stift, omfattar 6
församlingar. Areal 2,354 qvkm., 22,964 innev. (1882).
O. I.
Keksholms län utgjorde en del af det område,
som genom freden i Stolbova 1617 af Ryssland
afträddes åt Sverige, motsvarande nuvarande norra
och östra Karelen. Länet, som redan under ryska
tiden utgjort ett särskildt administrativt område,
var indeladt i tvänne distrikt, det norra och det
södra, hvilka åter sönderföllo i ett antal socknar,
s. k. pogoster. Till det norra distriktet hörde
pogosterna Rautus, Räisälä och Sakkula, till det
södra Tiurala, Kurkijoki, Jougio, Uguniemi, Kides,
Libelits, Tohmajärvi, Pielisjärvi; Ilomants,
Pelgjärvi, Sordavala, Suojärvi, Suistamo och
Salmis. Distriktsförvaltningen handhades af fogdar
och häradsskrifvare; fogdarna biträddes af staroster,
en för hvarje pogost, och s. k. kyminenekarie eller
tiondebönder. Under kriget hade all laglig ordning
uti detta område upphört, och äfven efter fredsslutet
var fortfarande stor oordning rådande. Gammalt hat,
framkalladt genom upprepade gränsstridigheter samt
olikhet i rättsvanor, beskattning och religion,
allt samverkade till att hos innevånarna väcka det
häftigaste missnöje med de nya förhållandena. Att
de till härkomst och språk voro beslägtade med sina
grannar i vester var en omständighet af jämförelsevis
ringa betydelse. Olyckligtvis behandlade den svenska
regeringen den nya provinsen med mindre försigtighet
och omtänksamhet, än som hade varit af nöden. Den
halft militära förvaltningen, den slappa lagskipningen
och ämbetsmännens tygellösa utpressningar ökade det
sorgliga läget. Klagomålen blefvo slutligen så bittra,
att regeringen beslöt att genom en särskild fiskal
låta anställa undersökning med ämbetsmännen. Det
grannlaga uppdraget anförtroddes åt Samuel Cröell
(1647–53), en häftig och lidelsefull man, som
trodde sig finna, att alla ämbetsmän i K:s län
gemensamt arbetade på att försnilla kronans medel
och utsuga allmogen. Genom den passionerade ifver
han ådagalade framkallade han mot sig en häftig
förföljelse, men lyckades icke åstadkomma någon
märklig förbättring. Äfven de kyrkliga förhållandena
i länet beredde regeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
