Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kejsarekrona ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kelitsch [hårdt k], zool. Se Gallophasis.
Kellby, socken i Skaraborgs län. Se Källby.
Keller [hårdt k], Johann Balthasar,
schweizisk bronsgjutare, f. i Zürich 1638, var först
guldsmed och ciselör samt lärde sig sedan konsten att
gjuta i brons hos sin broder Johann Jakob K. (f. 1635,
d. 1700) i Paris. Med tiden blef han inspektör för
gjuteriet i Paris’ arsenal och förestod gjutningen
af de flesta bronsstoderna i Versailles. K. dog i
Paris 1702.
Keller [hårdt k], Friedrich Ludwig (K. vom Steinbock),
schweizisk rättslärd, f. 1799 i Zürich, d. 1860
i Berlin, blef 1825 professor i romersk rätt vid
politiska institutet i Zürich samt invaldes 1829
i Stora rådet. Under de 1830 af Julirevolutionen
framkallade rörelserna ställde han sig i spetsen för
det radikala partiet i Zürich, var, sedan detta
kommit till makten, 1831–37 president i öfverrätten
och tog såsom kantonens ombud i edsförbundets
representation en vigtig del i lagstifningsarbetena,
särskildt 1833 års förslag till förbundsreform. År
1833, då Zürichs högskola började sin verksamhet,
blef han vid denna e. o. professor och 1837 ordin.
professor. Sedan de radikale 1839, genom en
omkastning i allmänna meningen, störtats från väldet
(hvarvid K. till en början sökte sin tillflykt
i Baden), egnade han sig helt och hållet åt sitt
lärarekall. 1843 blef han professor i romersk rätt i
Halle och 1847 i Berlin. Från 1849 spelade han åter
en politisk rol, men af helt annan beskaffenhet än
den forna, i det han uppträdde som en af reaktionens
främste förkämpar i preussiska deputeradekammaren
och i Erfurtparlamentet (1850) samt slutligen i
herrehuset. De förnämsta frukterna af K:s grundliga
studier i romersk rätt äro arbetena Litiscontestation
und urtheil nach klassischem römischen recht (1827)
och Der römische civilprocess und die aktionen
(1852; 5:te uppl. 1877) samt hans föreläsningar
öfver pandekterna (utg. af Friedberg 1861; 2:dra
uppl. af Lewis 1867). I sin uppfattning af den
romerska rättens värde undvek K. att öfverskatta
dess praktiska betydelse, hvaremot han till fullo
framhöll dess förträfflighet såsom bildningsmedel
för den moderne juristen.
Keller [hårdt k], Ferdinand, schweizisk
fornforskare, f. 1800, d. 1881, var lärare i engelska
vid tekniska institutet i Zürich, men egnade sig
tillika åt arkeologiska forskningar, i synnerhet
sedan han 1832 bildat det antiqvariska sällskapet
i Zürich. Inom detta verkade han i fyra årtionden
såsom president och sedermera, till sin död, såsom
hederspresident. K. var den förste, som upptäckte
de schweiziska pålbyggnaderna (vintern 1853–54, i
Zürich-sjön vid Obermeilen), och hans redogörelser
för dem (Die keltischen pfahlbauten in den
schweizer seen; i "Mittheilungen der antiquarischen
gesellschaft". 1854–79) väckte stort uppseende. Äfven
genom flere andra värdefulla monografier bidrog
K. i hög grad att lifva intresset för arkeologiska
frågor. 1868 var han hufvudredaktör för "Berichte
der antiquarischen gesellschaft" och 1869–79 för
denna publikations fortsättning, "Anzeiger für
schweizerische alterthumskunde".
Keller [hårdt k], Augustin, schweizisk skolman,
politiker, f. 1805 i kantonen Aargau, d. 1883,
verkade sedan 1834 som direktor för lärareseminariet i
Wettingen och spelade tillika en framstående politisk
rol i frisinnad anda. Han genomdref 1841 upphäfvandet
af alla kloster i Aargau och väckte 1844, ehuru
ännu förgäfves, fråga om jesuiternas utdrifvande
ur Schweiz. Vid uppkomsten af den gammalkatolska
rörelsen (1870) blef K. en af de främste ledarna för
de schweiziske s. k. kristkatolikerna.
Keller [hårdt k], Joseph von, tysk kopparstickare,
f. 1811 i Linz vid Rhen, d. 1873 i Düsseldorf,
studerade först i Bonn, der han lärde sig
punktermanéret. Då detta icke tillfredsställde
honom, lärde han sig på egen hand efter goda mönster
liniemanéret, så att han fullkomligt lyckades att i
stick återgifva ett par fresker i Bonns universitets
aula. För att genom konstnärligt umgänge fullkomna
sig i sitt fack flyttade han till Düsseldorf, der han
samlade kring sig en krets af lärjungar och 1846 blef
professor i kopparstickarekonst. År 1841 erhöll han af
rhenska konstföreningen i uppdrag att utföra Rafaels
Disputa i stort stick, och han begaf sig derför till
Rom, hvarifrån han återvände 1844. Under tiden utförde
han på ett förträffligt sätt Rafaels Treenigheten,
från S. Severo i Perugia. Utom flere gravyrer
efter moderna mästare utförde han såsom sitt sista
stora arbete ett kopparstick efter Rafaels Sixtinska
madonna, hvilket af kompetente domare förklarats vara
Rafael fullt värdigt. – Bland K:s lärjungar märkes
hans broder Franz K. (f. 1821), som utfört många
förträffliga blad. C. R. N.
Keller [hårdt k], Heinrich Adelbert von, tysk
literaturforskare, en bland de grundligaste
kännarna af äldre romansk och germansk literatur,
föddes 1812 i Würtemberg. I Tübingen studerade
K. teologi, men gjorde sig samtidigt under
Uhlands ledning förtrogen med den vesterländska
medeltidsliteraturen. Sedan han blifvit graduerad,
1834, for han till Paris och tillgodogjorde sig der
förvarade skatter af fornfranska handskrifter. För
liknande ändamål uppehöll han sig 1840 i Rom
och Venezia. Han utnämndes 1844 till professor
i tyska literaturen och öfverbibliotekarie vid
universitetet i Tübingen. Denna sistnämnda post
utbytte han 1850 mot presidentskapet i Stuttgarts
literatursamfund. Död 1883. K. utvecklade en rastlös
verksamhet såsom dels utgifvare, dels öfversättare
af vigtiga fornfranska, medelhögtyska samt äldre
nyhögtyska literaturalster. De förnämsta af dessa
äro: Li romans des sept sages (1836), Romancero
del Cid (1839), Li romans dou chevalier au leon
(1841), Gesta romanorum (1842), Altfranzösische sagen
(1839–40), Altdeutsche gedichte (1846), Alte gute
schwänke (1847; 2:dra uppl. 1876), Fastnachtspiele
aus dem 15 jahrhundert (3 bd, 1853, tillägg 1858),
Grimmelshauscns "Simplicissimus" (4 bd, 1854–62),
Ayrers dramer (5 bd, 1865), Das heldenbuch (1867),
Hans Sachs’ verk (bd 1–10, 1870–78). I öfversättning
utgaf K. derjämte "Italiänischer novellenschatz"
(6 del., 1851–52) samt, i samarbete med andra,
Cervantes’ romaner och noveller (12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
