- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
599-600

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kemell ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

taxa, efter hvilken undersökningarna skola betalas,
samt att låta inspektera stationerna; till densamma
skola föreståndarna årligen afgifva berättelser. De
ämnen, som utgjort föremål för stationernas
undersökningar, hafva varit foder- och gödningsämnen,
jordarter, mat- och och dryckes-varor, ämnen att
pröfvas på arsenik, vatten- och fröprof (frökontroll
åligger samtliga stationerna, men skötes i Halmstad af
särskild person), tekniska produkter o. s. v. Under
de sex första månaderna af år 1883 inlemnades vid
de fem af staten understödda kemiska stationerna
tillsammans 3,521 undersökningsartiklar. –
Ultuna och Alnarps landtbruksinstituts
laboratorier äro likaledes skyldiga att efter
taxa utföra analyser, men endast för jordbrukets
behof. Privata kemister, som sysselsatte sig med
kontrollundersökningar i jordbrukets och näringarnas
tjenst, och af hvilka de fleste, mot skyldighet
att efter billig taxa betjena allmänheten,
åtnjöto understöd af hushållningssällskapen,
hvar och en i sin ort, funnos 1883 i Stockholm,
Norrköping, Jönköping, Göteborg, Falun, Hernösand
och Umeå. Hushållningssällskapens sammanlagda
utgifter for "kemiska stationer och undersökningar"
uppgingo 1882 till 42,354 kronor. – För rent
vetenskaplig, experimentel forskning på områden
tillhörande jordbruket äro de agrikulturkemiska
försöksanstalterna
(se d. o.) inrättade.
E. A.

Kemiska strålar, fys. Strålar, som utgå från en
ljuskälla, hafva icke blott förmågan att lysa och
värma, utan äfven att framkalla vissa kemiska
förändringar, nämligen såväl att upplösa vissa
sammansatta ämnen i deras beståndsdelar som ock att
af enklare ämnen sammansätta nya. De enkla ljussorter
(färger), af hvilka solljuset består, förhålla sig
i detta afseende mycket olika. De mest brytbara,
de som ligga åt violetta änden af spektrum, äro mest
verksamma; de gula och röda strålarna hafva deremot
ingen märkbar inverkan. Solspektrets kemiska förmåga
sträcker sig från den frauenhoferska linien F, som
ligger i det blåa fältet, genom det violetta och
fortsätter åt detta håll ett långt stycke utanför
spektrets synliga del, der de s. k. ultravioletta
l. extravioletta strålarna ligga. Det är sannolikt,
att bland de många olika slag af kemiska verkningar,
som detta strålparti kan åstadkomma, en del
företrädesvis framkallas af vissa, en annan del af
andra strålgrupper, men vår kännedom härom är ännu
ganska ofullständig. – Bland kemiska sönderdelningar,
som framkallas af ljuset, bör i främsta rummet nämnas
utfällningen af silfver ur silfversalter, såsom
salpetersyrad silfveroxid (lapis infernalis), klor-,
brom- och jodsilfver, hvilken visar sig deri att de
svartna i dagsljuset. Ljuset sönderdelar äfven med
större eller mindre lätthet kromsyra och tvefaldt
kromsyradt kali, haloidsalterna af qvicksilfver,
jern, platina och guld, salpetersyra, uransalter
m. fl. I motsats härtill få organiska ämnen, socker,
stärkelse, gelatin m. fl., och likaså vätgasen genom
ljusets inverkan en större benägenhet att förena sig
med syrgas, klor, brom och jod. Den bäst kända

reaktion af detta slag är bildandet af saltsyra ur
dess beståndsdelar klor och vätgas. (Jfr Kemiska
fotometern
.) Om silfversalter utsättas för
ljus i närvaro af organiska ämnen, blir derför
sönderdelningen påskyndad. Häruti består principen
för fotografien. Det är härvid likgiltigt om
expositionen för ljuset sker före tillsättandet af
det organiska ämnet eller efteråt. Sålunda framkallar
pyrogallussyran den fotografiska bilden, som, ehuru
osynlig, uppväckes vid ljusets inverkan på den
i silfverbadet preparerade plåten. Samma reaktion
framkallas äfven, om det organiska ämnet utsättes
för ljuset och silfversaltet sedan tillsättes,
utan att hafva varit exponeradt. En annan egenskap,
som tillkommer de kemiska strålarna, är den att
de meddela en joderad silfverplåt förmågan att
kondensera qvicksilfverångor. Härpå grundar sig
daguerreotypien. Emedan de ultravioletta strålarna
hafva en betydande kemisk verkan, har man lyckats på
fotografisk väg framställa bilder af solspektrum,
som åt det violetta hållet sträcka sig långt utom
spektrets synliga del, och inom det ultravioletta
området funnit en stor mängd frauenhoferska linier,
hvilkas tillvaro på annat sätt ej skulle kunnat
upptäckas. – De kemiska strålarna hafva derjämte
äfven en hel mängd andra verkningar, såsom den att
bleka färgstofter, hemtade ur växtriket, att alstra
bjerta blomfärger, att gifva växterna deras gröna färg
(klorofyllbildningen), att framkalla utandningen
af syrgas hos bladen m. fl. verkningar af största
betydelse för det organiska lifvet. – Af de kemiska
strålarna frambringas äfven de ljusfenomen, som
benämnas fosforescens och fluorescens. Ljusstrålar
af mindre brytbarhet än de kemiska kunna visserligen
icke inleda en kemisk process, men hafva enl. Edmond
Becquerel den märkvärdiga egenskapen att kunna
fortsätta en sådan, när den en gång börjat. R. R.

Kemiska tecken. Se Atomvigt.

Kemisk eqvivalent. Se Eqvivalent.

Kemisk frändskap. Se Affinitet.

Kemisk process kallas hvarje förlopp, vid hvilket nya
ämnen bildas, således sönderdelningar, då af ett ämne
tvänne eller flere nya ämnen uppstå, isomeriska
förvandlingar, då ett ämne genom förändring af
atomernas läge i molekylen ger upphof till ett nytt,
lika sammansatt, men af andra egenskaper utmärkt
ämne, dubbel dekomposition, då tvänne ämnen byta
beståndsdelar, substitution, då vissa ämnen ersätta
någon eller några beståndsdelar i en förening, och
föreningar, då två eller flere olika ämnen förenas
till nya ämnen. P. T. C.

Kemiskt elddon, Döbereinerska elddonet. Se Elddon.

Kemiskt spektrum, fys., benämnes ofta den del af
spektrum, som innehåller de mest brytbara strålarna,
nämligen de violetta och de i spektrum utanför
dessa liggande osynliga ultravioletta. Benämningen
syftar på dessa strålars förmåga att utöfva
vissa kemiska verkningar. Se Kemiska strålar.
R. R.

Kemisk våg, en noggrann och känslig våg af den
konstruktion, som kemisterna begagna vid sina
experiment. Se Våg. R. R.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 13:28:04 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfah/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free