- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
627-628

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kermis ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dels såsom bildande Guds tillbedjande och
lofsjungande omgifning (2 Kon. 19: 15; Uppenb. 4:
6 m. fl. ställen). I öfverensstämmelse med sist
anförda uppfattning utsmyckade judarna tabernaklet och
sedermera templet, der Jehovah troddes företrädesvis
uppenbara sig, med en mängd afbildningar af dessa hans
följeslagare. I det allra heligaste voro uppställda
två kerub-bilder, som med sina vingar öfverskyggade
förbundets ark. Dessutom funnos sådana inväfda
i förlåten och tapeterna samt snidade i väggar,
dörrar och dörrposter. Hos Hesekiel (kap. 1 och
10 m. fl. ställen) skildras keruben såsom ett djur,
med menskligt utseende och glimmande liksom glödande
koppar, med fyra ansigten – en menniskas, ett lejons,
en oxes och en örns – samt fyra vingar för att ej
behöfva vända sig under sin färd genom verlden. Hela
djurets kropp är öfversållad med ögon. Likartade
framställningar hafva anträffats bland såväl
egyptiska som kaldeiska fornminnen. I den allmänna
kristna föreställningen hafva keruberna sammansmält
med änglarna. De afbildas såsom behagfulla genier
(eller vanligen endast såsom menniskohufvud) med två
eller fyra vingar. P. F.

Kervyn de Lettenhove [ke’rvein], Joseph Marie Bruno
Constantin,
baron, belgisk historiker, f. 1817,
valdes 1861 till medlem af representantkammaren,
der han tillhör det klerikala partiet, och var Juli
1870–Dec. 1871 inrikesminister. Han har författat
Histoire de Flandre (1847–50; 3:dje uppl. 1874),
ett ur grundlig källforskning framgånget verk,
vidare det af Franska akademien belönade arbetet
Froissart, étude littéraire sur le 14:e siècle (1858)
samt Jacques d’Artevelde (1803) och La Flandre
pendant les trois derniers siècles
(1875). K. har
äfven utgifvit flere vigtiga historiska källskrifter,
såsom "Les cronikes des comtes de Flandres" (1849),
"Lettres et négociations de Philippe de Commines"
(1867–68) och "Chroniques de Froissart" (23 bd,
1867–77, upptagande handskrifternas varianter).

Kesavadas [hårdt k], indisk skald. Se
Hindi, sp. 1252.

Kesjab Chandar Sen [hårdt k], indisk religiös
reformator, född d. 19 Dec. 1838, död i Kalkutta i
början af Jan. 1884, röjde från tidiga år ett lika
ärligt som djupt religiöst sinnelag. Hans uppfostran
i Kalkutta tillförde honom starka intryck af engelsk
bildning, och följden deraf vardt, att han snart
rubbades i sin tro på den herskande brahmanska
religionen samt bröt med såväl dess polyteistiska
afguderi som dess kastväsende. K. blef lärjunge
och vän till Debendra Nath Tagore (f. 1818),
fortsättaren af den religiösa reform, som, framgången
ur den indiska gudatrons beröring med kristendom och
muhammedanism, tagit fart från 1830 och egt sin förste
store målsman i Rahm Mohun Roy. (Jfr Brahmo somaj.)
Utöfver dennes sträfvande att i veda-böckerna
återfinna en ursprunglig monoteism hade Debendra
Nath Tagore tagit ett väldigt steg framåt, i det han
alldeles förnekade dessa urkunders karakter

af att vara "uppenbarade". Den sistnämndes anhängare
voro för öfrigt hågade att småningom söka afskaffa
de afgudiska bruken vid gudstjensten, men ville
icke uppgifva de nationella kast-sederna. Af denna
konservatism fann sig K. ej tillfredsställd, och
hans 1860 började, 1866 fullbordade brytning med
Debendra Nath Tagores meningsfränder ledde till
"Brahmans kyrkas" splittring i tvänne, genom att
det progressiva samfundet "Brahmo somaj i Indien"
utbröts ur det gamla, hvilket numera kallas "Adi
Brahmo somaj" (den första Brahmo somaj). K. och
många af dem, som hyllade honom, öfvergåfvo sina
verldsliga värf för att blifva predikanter, lärare
och missionärer. De uppsatte nya tidningar, öppnade
nya skolor och vinnlade sig särskildt om att höja
Indiens qvinnor, så att dessa skulle kunna arbeta
med på den religiösa och sociala reformen. K. företog
1870 en resa till England, hvarest hans med de ädlaste
menskliga företräden smyckade personlighet tillvann
sig beundran och vänskap i rikt mått. Efter hans
hemkomst yppade sig inom partiet nya söndringar,
hvilka medförde bildandet af ett nytt religiöst
samfund med ännu djerfvare syften; detta har antagit
namnet "Sadharan somaj" (den allmänneliga somaj). K:s
vän och sannolike efterträdare Protap Chandar
Mozoomdar, hvilken nyligen har rest i Amerika och
Japan, är den man, af hvilken man nu hoppas mest för
genomförandet af reformen.

Kesjo [hårdt k] l. Hanoi, fordom hufvudstad
i Tonking i Bortre Indien, vid högra stranden af
Songkoi (Röda floden), omkr. 175 km. från mynningen.
Befolkningens antal uppgifves af somliga till
100,000–150,000, af andra till endast 40,000.
K. har ett ganska starkt citadell, uppfördt under
konung Gjalongs (d. 1820) tid under ledning af
franske officerare, samt flere stora offentliga
byggnader, bland dem det kungliga palatset, som
är flere km. i omkrets. Staden drifver en icke
obetydlig handel; den importerar hufvudsakligen
europeiska manufakturvaror och vapen i utbyte mot
guld och alster af sin egen industri, särskildt
siden och lackerade arbeten, samt anses i kommersielt
hänseende gå en lefvande framtid till mötes,
om landet erhåller lugn. Hamnen kan alla
tider af året anlöpas af fartyg, som ej ligga mer än
2 m. djupt, om sommaren af större. – Staden anlades
af kineser i 8:de årh. och blef i slutet af 17:de
årh. hufvudstad i riket Tonking samt kallades då
vanligen K. (förr hette den Dong-do l. Dong-kin),
under hvilket namn den till 1873 var känd i
Europa, men kallas nu allmänt Hanoi. I Nov.
1873 intogs staden och fästet af den franske
upptäcktsresanden Francis Garnier. Denne
mördades kort derefter, men hans seger ledde
till ett fördrag (d. 6 Febr. 1874) mellan Annam
och Frankrike, enligt hvilket sistnämnda land skulle
underhålla en konsul och en liten garnison
i K. samt hamnen hålles öppen för alla nationers
handelsfartyg. Under Frankrikes krig i Annam
1883–84 intogs fästet d. 24 Apr. 1883 af franske
befälhafvaren Rivière och var sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 13:28:04 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfah/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free