Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kilskrift, den af lodräta, vågräta och snedt ställda kilar samt kil-vinklar i de mest vexlande förbindelser sammansatta skrift, hvilken i en stor del af vestra Asien återfunnits inristad på forntida minnesmärken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man kan lätt förstå, att kilskrift-uttolkarnas
undransvärda rön länge skulle upptagas med afgjord
misstro. Lyckligtvis hafva dock desamma från flere
oväntade håll vunnit en mer än tillfyllestgörande
bekräftelse. Redan under kilskriftstudiets
äldsta tid läste Champollion på en alabastervas
i ett franskt museum en hieroglyf-kartusch, som
han uttydde K-sj-h-a-r-sj-a (Xerxes). Öfver denna
voro inristade några kilskrift-or d, af hvilka det
första alldeles öfverensstämde med Xerxes’ namn på
den af Grotefend tydda persepolitanska inskriften;
de öfriga återgåfvo samma grupps motsvarigheter i
det medisk-skytiska och det assyriska alfabetet. På
en i Venezia förvarad vas läste man Artaxerxes i
samma fyra skriftarter. I Ninive har man hittat små
lertaflor med texter, som återgifva samma innehåll
i assyriska och feniciska bokstäfver, och äfven
der hafva assyriologernas tolkningar bestått profvet
Ytterligare intyg bjudas deraf att det uttolkade
assyriska språket fullkomligt fogar sig in i en förut
känd språkgrupps organism, samt att fakta, som äro oss
bekanta från bibeln och forntida historiska skrifter,
på ett märkvärdigt sätt styrkas och fullständigas
af kilskrifturkundernas berättelser. För att
pröfva den assyriologiska vetenskapens halt sände
"The asiatic society" i London 1857 afskrifter
af en å 4 lerprismer från Kalah-Sjerghat funnen,
identisk text till kilskriftforskningens fyra
förnämste dåvarande målsmän: Rawlinson, Hincks,
Fox Talbot och Oppert, utan att någon af dem viste
af de andras uppdrag. En månad derefter hade de
insändt sina tolkningar, hvilka i allt väsentligt
sammanstämde. En annan seger vanns 1862. Rawlinson
hade i en inskrift af Assur-naçir-habal läst, att
denne konung på ett härnadståg mot Armenien låtit
inhugga sin bild i en klippa vid källan af floden
Subnat (nu Subeneh. ett af Tigris’ ursprungsflöden),
hvarest två af hans förfäder förut funnos afbildade;
Taylor företog då undersökningar i denna trakt och
fann verkligen grottan med konungarnas porträtt och
tillhörande inskrifter. – I det af Layard upptäckta
kungl. biblioteket i Ninive påträffades en mängd
små tecken-förklarande tabeller, syllabarier,
som assyrerna sjelfva funnit nödigt upprätta öfver
sitt inkrånglade alfabet. Undersökningen af dessa
oskattbara syllabarier har besannat och gifvit
fasthet åt många förut uppställda hypoteser. –
Assyrernas skrift dröjde qvar på ett äldre skede och
var icke inrättad med tillbörlig hänsyn till språkets
fonetiska utvecklingsgrad. Forn-kaldéernas, Sumirs
och Akkads, gåtlika tungomål, hvilket i en senare
tid fullständigt öfverflyglades af de underkufvande
semiternas (babyloniskan och dess norra dialekt,
assyriskan), hade betjenat sig af en i hög grad
ideografisk skrift. Men när semiterna upptogo denna
skrift, hvilken hade betecknat saken, ej ljudet,
gjorde de det missgreppet att låta tecknen gälla
som uttryck för både ljudet och saken, hvilket blef
källan till deras skrifts stora lyten. – Den assyriska
skriften har icke alltid nyttjat de kilformiga tecken,
som sedan blefvo karakteristiska för densamma
och gifvit den dess namn bland de nyare folken. Den
hade ursprungligen varit en med hieroglyf-skriften
öfverensstämmandc bildskrift, använd af fornkaldéerna
redan innan dessa (kanske från höglanden i Elam)
vandrade åt vester till Kaldéens slätter. I
tidens lopp bibehöllos endast ytterlinierna af de
ursprungliga af bildningarna efter föremål, och
skrifmaterialet förorsakade, att kurvorna blefvo
vinklar och räta linier. Slutligen blefvo alla
dessa räta linier kilformiga, när man uteslutande
begagnade trekantiga stift. Tecknens form undergick
för öfrigt äfven efteråt flere vexlingar, syftande
till förenkling genom bortkastande af öfverflödiga
kilar. Så skiljer man inom den babylonska kilskriften
på den arkaiska, den dermed samtidiga lineära, den
dessa aflösande hieratiska samt slutligen senare
former (på Nebukadnesars och hans efterträdares
monument), bland dem den vanliga kursiva, som
vi finna i babylonska omskrifningar af persiska
kil-inskrifter. Inom den assyriska skriften finnes
en liknande serie af utvecklingsformer. De arkaiska
formerna nyttjades för högtidlighetens skull ofta
på senare minnesstoder, palatsväggar o. d. –
I många fall är det ännu möjligt att återställa en
hieroglyfisk form med tillhjelp af de arkaiska och
lineära. Så hade
det assyriska ideogrammet för "hus",
 |
|
|
|
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
