- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
693-694

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kina, urgammal kulturstat i östra Asien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medborgerligt anseende och är den talrikaste, består af adeln
(ärftliga adeln, till hvilken höra afkomlingar
af Kong-fu-tse och Meng-tse, samt ämbetsadeln),
jordbrukare, handlande och handtverkare; den andra
(tsien, de värdelösa) utgöres af tjenstefolk,
skådespelare, musikanter och dansare, straffångar
etc.; till den tredje räknas de hemlöse (man),
som sakna fast bostad och hufvudsakligen lefva på
värdshus samt vandra från en provins till en annan. –
Kinesernas behof äro få och lätt tillfredsställda. De
fattigare klasserna lefva nästan uteslutande af
ris och grönsaker. De nyttja kläder af billigaste
slag och lefva sammanträngda i små kyffen, så att
hyran utgör en obetydlig post i deras utgifter. En
kines kan godt lifnära sig under omständigheter, som
skulle komma en europé att svälta ihjäl. Så stort
K. än är, kan det ej rymma alla sina bebyggare på
land; i många städer är nämligen en stor del af
befolkningen hänvisad till att söka sin bostad
i båtar på floderna och sjöarna. Spritdrycker –
K. producerar ej vin – tyckas ej utöfva någon stor
dragningskraft på kineserna. Dryckenskap är hos dem
icke ett nationallyte; men deras återhållsamhet
sträcker sig ej till opium, ty detta röka de med
passion, och de tyckas hafva större begär efter detta
narkotiska medel än något annat folk på jorden.

Religionen var ursprungligen en naturdyrkan,
och himlakropparna, elementen, naturkrafterna
m. m. voro föremål för gudomlig dyrkan. I
6:te årh. f. Kr. uppstodo nästan samtidigt två
nya religionssystem, Lao-tses lära (Tao) och
Kong-fu-tses. Tao-religionen omvexlande bekämpades
eller beskyddades af kineserna; nu hafva dess
bekännare fri religionsöfning. Tao har dock
aldrig varit af den betydelse för landet och dess
egendomliga kultur som Kong-fu-tses lära, hvilken
ännu är hofvets och de lärdes religion. Genom
sitt nyktra, realistiska innehåll har denna lära
(se Kong-fu-tse) vunnit stort insteg hos kineserna;
och hennes konservativa riktning samt den oinskränkta
vördnad, hvarmed hon alltid blifvit betraktad, hafva
mycket bidragit till den konservatism, som i allt
utmärker kineserna. Den tredje religionen i K. är
buddhaismen, som infördes i 1:sta årh. e. Kr. och
vunnit många anhängare, i synnerhet bland de lägre
klasserna. Men buddhaismen har icke bibehållit sig
i sin ursprungliga form, utan till en del smält
samman med lemningar af den gamla naturkulten och
med Lao-tses lära samt till följd deraf icke haft
en så förädlande verkan på kineserna som på många
andra mongoliska folk i Asien. – Kristendomen inkom
till K. redan i 12:te årh., men först i 16:de årh.,
sedan portugiserna funnit sjövägen till Indien och
1517 kommit till K. (Macao var den ort, der de först
slogo sig ned), vann den större utbredning i landet,
i synnerhet genom jesuiterna, som förstodo att
skaffa sig stort anseende vid hofvet medelst sina
omfattande kunskaper. Senare sökte andra andliga
ordnar, särskildt franciskaner och dominikaner, lägga
hinder i vägen för jesuiterna. Påfven blandade sig i

saken, och resultatet blef att blodiga förföljelser
utbröto mot de kristna i K. under de första åren af
detta årh. och att missionen måste verka endast i
hemlighet. Först traktaterna mellan K. å ena sidan
samt England och Frankrike å den andra (1858–60)
hafva förskaffat de kristna fri religionsöfning samt
säkerhet till person och egendom; ingen får hindras
att antaga och utöfva den kristna religionen eller
straffas derför, och missionärerna stå på resor
genom provinserna under regeringens beskydd. Dock
har man icke ens i senare tid alldeles lyckats att
hindra våldsgerningar mot de kristna; så mördades
1870 flere franske och ryske missionärer samt
kinesiske kristna i prov. Se-tsjuan och i staden
Tien-tsin. Antalet katolska kristna i K. beräknades
1881 uppgå till något öfver 1 mill., deraf 41
biskopar, 664 europeiska prester och missionärer
samt 559 infödda prester. De största kristna
församlingarna finnas i prov. Se-tsjuan, Kiang-si,
Ngan-hoei och Pe-tsji-li. Vida yngre och mindre
framgångsrik än den katolska är den protestantiska
missionsverksamheten, hvilken började först i
19:de årh. (den första protestantiske missionären,
Morrison, kom till K. 1807) och utöfvas hufvudsakligen
af nordamerikaner och engelsmän. Omkr. 20,000
protestantiska kristna finnas f. n. i K. Ett icke
obetydligt antal judar har invandrat dit, och islam
har redan från de första årh. efter Muhammed haft
bekännare derstädes.

Författning och förvaltning. K. är en teokratisk
monarki under en kejsare. Denne, som bär titeln
Tien-tsi ("himmelens son"), men äfven kallas
Huang-ti ("den högt uppsatte"), eger visserligen
till namnet högsta makten i alla verldsliga och
andliga angelägenheter, men hans maktfullkomlighet
är i verkligheten betydligt inskränkt genom
ministrarnas och de andra höge statsämbetsmännens
inflytande. Kejsarens person är helig och oantastlig,
men ministrarna äro ansvarige. Desse hafva väsentlig
andel i lagstiftningen, i det kejsaren visserligen
i eget namn, men blott på deras förslag utfärdar
lagar. Kronan går ej i arf efter förstfödslorätt, utan
hvarje kejsare bestämmer till efterträdare hvem hälst
han vill af sina söner eller, om han inga sådana har,
af sina närmaste manlige slägtingar. Medlemmarna af
den kejserliga familjen åtnjuta såsom sådana ingen
särskild utmärkelse från statens sida. Kejsaren är
i sin dubbla egenskap af "himmelens son" och sitt
"folks fader" föremål för en utomordentlig, nästan
till dyrkan gränsande vördnad, men är fortfarande
underkastad ett ganska strängt, alla enskildheter
i det dagliga lifvet omfattande ceremoniel och
derigenom mycket bunden i sina företag. Landets
regering är tämligen invecklad. Den nuvarande
regeringsformen utbildades i det stora hela under
Ming-dynastien (1368–1644) och har sedan dess föga
förändrats. Stats- och hofämbetena äro ej skilda,
men deremot civila och militära tjenster. Styrelsen
förgrenar sig i tre grenar, nämligen den högsta
statsstyrelsen i Pe-king, provinsernas och bilandens
styrelse. De högsta ämbetskollegierna äro:
1. Ministeriet för det kejserliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 13:28:04 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfah/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free