Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kinaodling, kinaträdodling - Kinarot, Radix chinæ l., rättare, Tuber chinæ, farmak. med. - Kinarödt, ett amorft, chokoladfärgadt eller rödbrunt färgämne - Kinasalt, farmak. med., kallas föreningen mellan någon syra och en kina-alkaloid - Kinasyra, Acidum cinicum, kem., påvisades 1790 af F. C. Hoffmann - Kinaträd. Se Cinchona och Kinaodling - Kinavin, Beskt kinavin, Vinum cinchonæ amarum, med. - Kinburn, en liten 1860 slopad fästning i ryska guvernem. Taurien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försöket att odla kinaträd utanför deras hemland egde rum
1849, då de franske jesuiterna i Cuzco (i mellersta
Perú) sände kinaträdsplantor till Algeriet, men
detta försök hade intet annat resultat än att fästa
holländska regeringens uppmärksamhet på vigten af
en dylik odling. Klagan öfver att kinaträden i sitt
hemland blifvit hårdt medtagna och på vissa håll
alldeles utrotade blef allt starkare, och derigenom
förmåddes holländska och engelska regeringarna
att göra allvarliga försök med upprättandet af
kinaodlingar i Ostindien. Till en början misslyckades
öfverflyttandet af kinaplantor från deras hemland;
men slutligen kröntes försöken med framgång, då en
holländsk fregatt i 21 wardska glaslådor öfverförde
från Islay vid Perús kust en samling unga kinaplantor
och lyckligen i Dec. 1854 landsatte dessa i
Batavia. Från dessa plantor samt från fröplantor, som
sedermera uppdragits i Ostindien, härstamma de till
flere millioner uppgående kinaträd af utmärkta arter,
hvilka trifvas väl å Javas berg samt å Himalajas och
Nilagiri-bergens sluttningar i kejsaredömet Indien,
å Ceylon samt på många andra orter. Från dessa
kinaträdsplanteringar erhållas numera rika skördar af
kinabark, hvilken der vanligen tages af 8 års gamla
träd och derför kommer i handeln i stycken med rör-
eller rännform, såsom, all kinabark af yngre träd. Man
har i Ostindien frambragt nya artförändringar af
kinaträden, hvilkas bark är mycket rik på alkaloider
(mellan 5 och 11 proc.). Man betäcker numera de
afbarkade ytorna å träden samt äfven öfriga delar af
stammen med mossa o. d., emedan man funnit, att under
sådan betäckning barken snart nog återbildas och att
alkaloidhalten dervid äfven blir större. Ostindien
lemnar således redan nu ett betydligt bidrag till
fyllandet af det årliga behofvet af kinabark, hvilket
uppskattas till 6,000,000 (eller enligt andra till
9,000,000) kg. Kininfabrikerna förbruka mer än
hälften af den årliga produktionen af kinabark.
O. T. S.
Kinarot, Radix chinae l., rättare, Tuber chinae,
farmak. med., är jordstammen eller stamknölen af
Smilax glabra Roxb. samt säkerligen äfven af Sm. china
L. och Sm. lanceaefolia Roxb., hvilka arter växa å
Hongkongön i Kina samt för öfrigt träffas i Japan,
Kina, Kochinkina och Ostindien. Drogen består af
oregelbundet formade stamknölar, uppkomna genom
afsättning af ymnig stärkelse å vissa delar af de
smala snörelika utlöparna från stambasen, snarlikt
förhållandet hos den vanliga potatisväxten. Knölarna,
som äro tunga och hårda, vexla från 5–6 cm. till
omkr. 20 cm. i längd och 2–6 cm. i tjocklek, med
vanligen från två sidor något sammantryckt cylindrisk
form samt försedda med oregelbundet ställda trubbiga
eller något tillspetsade knölar och stundom med en
eller annan kort, knubbig gren. "Kinarotens" färg
är utvändigt rostbrun och inuti blekt rödaktig. Lukt
saknas och likaså smak nästan alldeles. Kinaroten kom
till Europa före midten af 1500-talet och fick ett
öfverdrifvet stort rykte såsom ett medel mot gikt,
sedan kejsar
Karl V ansågs hafva blifvit genom dekokt på kinarot
botad från denna sjukdom. Drogen har intill senare
tiden äfven varit mycket begagnad mot syfilis,
i likhet med sassaparillroten. Kinarot användes
numera endast i huskurer och af qvacksalfvare
i dekokter till kurerande af "dålig mage".
O. T. S.
Kinarödt, ett amorft, chokoladfärgadt eller
rödbrunt färgämne, som dels finnes färdigbildadt
i kinabarkarna, ur hvilka det kan utdragas medelst
ammoniak, dels kan erhållas ur den äfvenledes i
dessa barkar förekommande kinagarfsyran, som lätt
sönderdelas i socker och kinarödt. Detta är nästan
olösligt i vatten, lättlösligt deremot i alkohol, eter
och alkalier. Sannolikt närbeslägtadt med kinarödt
är ett annat, också i kinabarkar förekommande,
hartsartadt färgämne, som fått namnet kinovarödt.
S. J-n.
Kinasalt, farmak. kem., kallas föreningen mellan
någon syra och en kina-alkaloid, egentligen
de af kinin och cinchonin med syror bildade
salterna. Allmännast af dessa kinasalter begagnas
kinin- och cinchoninsulfaten, dernäst klor-kinin. Se
vidare under Kinin. O. T. S.
Kinasyra, Acidum chinicum, kem., påvisades 1790
af F. C. Hoffmann såsom en ny syra, ingående i
då framstäldt "kinasalt", och bestämdes närmare
af Vauquelin 1806. Kinasyran hvars formel Liebig
angaf vara C7 H12 O6, och som nu skrifves C6 H7
(OH)4 CO OH, kristalliserar i långa prismer, lösliga
i 2 delar vatten med stark, rent sur smak. Dess
smältpunkt är 162° C. Denna syra är funnen i alla
äkta kinabarkar, i förening med alkaloiderna, samt
dessutom i mångfaldiga andra växter, som höra till
nat. familjerna Rubiaceae, Ericineae Oleineae,
Ilicineae, Hederaceae, Cupuliferae, Ulmaceae och
Papilionaceae. Kinasyran hör således till de inom
växtverlden mera utbredda ämnena. Såsom läkemedel
spelar kinasyran ingen rol på annat sätt, än att
dess salter med kinabaserna äro mycket lättlösliga
och således lätt kunna tillgodogöras ur kinabarkarna
i form af infusion eller dekokt o. s. v. Kinasyran
bortgår med urinen omsatt till hippursyra. O. T. S.
Kinaträd. Se Cinchona och Kinaodling.
Kinavin, Beskt kinavin, Vinum cinchonae amarum, med.,
var upptaget i Ed. VI af Pharm. suecica och begagnades
förr mycket samt nyttjas emellanåt ännu såsom ett i
synnerhet för magen stärkande medel. I dess beredning
ingå baggsöta 3 delar, det gula af pomeransskal 3 d.,
kungs-kina 8 d., malagavin 80 d. och konjak 16 d.
O. T. S.
Kinburn [hårdt k], en liten, 1860 slopad fästning
i ryska guvernem. Taurien, på en landtunga vid
Dnjeprs mynning, midt emot staden Otjakov. Förstörd
af ryssarna 1736, uppbyggdes den åter af turkarna och
afträddes till Ryssland i freden i Kutsjuk-Kainardji
1774. Den 17 Okt. 1855 bombarderades fästningen af
de allierade vestmakterna, hvarefter den 1,500 man
starka besättningen kapitulerade och öfverlemnade åt
fienden sina stora förråd. Nu är K. en obetydlig ort,
bebodd af några fiskare och tulltjenstemän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
