Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kinsky ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till privatlifvet, när desse 1795 besatte Holland,
tillbakavisande alla anbud af Napoleon att träda i
hans tjenst. K. författade flere skrifter rörande
sjöväsendet.
Kinsky [hårdt k], en mycket gammal böhmisk
adelsslägt, af hvilken tvänne grenar, en greflig och
en furstlig, ännu lefva, båda härstammande från den
1687 i riksgrefligt stånd upphöjde Wenzel Norbert
Octavian K. Af dennes söner stiftade Franz Ferdinand
(d. 1741) den äldre, grefliga linien och Philipp
Joseph den yngre linien, som med den sistnämndes
halfbroder, Stephan Wilhelm, 1747 blef furstlig. Af
ätten Kinskys många framstående medlemmar må här
endast följande nämnas. 1. Wilhelm K., grefve af
Wchinic och Tettau, krigare, Wallensteins förtrogne,
gift med Elisabeth Trzka, blef d. 25 Febr. 1634
mördad i Eger, misstänkt för förräderi, emedan
han hade ledt underhandlingarna mellan Wallenstein
och det franska sändebudet Feuquières. – 2. Franz
Ulrik K., furste af Wchinic och Tettau, son af
den ofvannämnde Philipp Joseph K., österrikisk
fältmarskalk, f. 1726, efterträdde Stephan
Wilhelms redan 1752 aflidne son i den furstliga
värdigheten. Efter slaget vid Lowositz 1756 blef
han generalmajor och 1759 fältmarskalklöjtnant. 1772
utnämndes han till generaldirektör för artilleriet,
hvilken befattning han nedlade 1778, då han
erhöll fältmarskalksgraden. Död 1792. – 3. Franz
Joseph K., grefve af Wchinic och Tettau, son af
den ofvannämnde Franz Ferdinand K., österrikisk
fälttygmästare, f. i Prag 1739, inträdde 1759 vid
ett kavalleriregemente och var 1768 befälhafvare
för ett infanteriregemente. Han verkade oförtrutet
för militärbildningens utveckling, grundade på egen
bekostnad en kadettskola och blef 1785 öfverdirektör
för militärakademien i Wiener-Neustadt, hvilken han
ombildade och med omsorg skötte till sin död. Han
åtföljde ärkehertig Frans (sedermera Frans II)
i kriget mot Turkiet 1788–91 samt deltog äfven i
1793 och 1794 års fälttåg. K. dog i Wien 1805.
Kinstycken (hårdt k; T. kienstock),metallurg.,
kallas hvad som återstår af "segerstyckena", då man
genom "segring" bortsmält blyet ur silfverhaltig
koppar. Segringsprocessen nyttjades egentligen
för att ur koppar utskilja de densamma åtföljande
ädla metallerna, för hvilket ändamål kopparn
sammansmältes med verkbly och utgöts i runda kakor
eller segerstycken. Ur dessa segerstycken utsmältes
l. "utsegrades" derefter blyet, som då upptog
de ädla metallerna. Återstoden af kopparen kallades
"kinstycken", hvilka derefter vidare behandlades i
darr-ugnen (se d. o.). Hela denna dyrbara och osäkra
metod är nu för det mesta öfvergifven och ersatt genom
kopparens beredning enligt den s. k. våta metoden.
C. A. D.
Kinzig [hårdt k]. 1. Biflod till Rhen på högra sidan,
har sina källor på Schwarzwald och tillhör med sitt
lopp (112 km.) på en kort sträcka Würtemberg,
derefter Baden samt mynnar ut vid Auenheim nära
Kehl. Tillflöden äro Wolfach och Gutach. Stark
timmerflottning. – 2. Biflod till Main på högra sidan, rinner
genom preussiska prov. Hessen-Nassau och faller ut
vid Hanau. Längd 82 km.
Kiosk [kiå’sk], Turk. kiösjk (egentl. utsigtsbyggnad),
litet lusthus, bestående af ett på pelare hvilande
tälttak, hos österländingarna vanligen uppfördt
i utkanten af en terrass eller en trädgård; lätt,
altanlik träutbyggnad med gallerverk framtill och
svängdt tak, utskjutande från öfre våningarna å hus i
Orienten; europeisk trädgårds- eller parkpaviljong i
turkisk eller kinesisk smak; liten prydlig fristående
försäljningsbod för tidningar, läskedrycker, cigarrer
eller dylikt i europeiska städer.
Kioto [hårdt k], förr Japans egentliga hufvudstad,
numera endast tidtals mikadons residens, ligger
på hufvudön i en dal vid floden Kamogava och är
regelbundet bygdt, med smala gator samt många hundra
sjinto- och buddha-tempel. Förnämsta byggnaden är det
kejserliga palatset, nu ett museum för japansk konst
och industri. K. är hufvudsätet för japansk lärdom
och äfven medelpunkten för landets industri. 239,425
innev. (1881). – K. är mycket äldre än Japans båda
andra storstäder, Tokio och Osaka. I slutet af
8:de årh. blef staden, då kallad Kudsuno, sedermera
benämnd K., eller stundom Miako, mikadons residens,
hvaremot sjogunen tog sin bostad i Jedo, tills efter
revolutionen 1869 mikadon och hans hof flyttade till
Jedo, som då blef rikets hufvudstad med benämningen
Tokio ("östra hufvudstaden"). K. fick då äfven namnet
Saikio ("vestra hufvudstaden"), men detta begagnas
aldrig. K. är sedan 1877 medelst jernväg förenadt
med Osaka vid kusten och Otsu vid södra änden af
Biva-sjön.
Kip, sjöv., en inskärning eller ränna, hvari ett
tåg har nätt och jämnt plats att ligga. Sådana
kipar finnas å block, jungfrur, däfvertar m. m.,
stundom äfven i fartygs eller båtars relingar.
L. H.
Kipa, sjöv. Se Fiska 3. – Kipdäfvert
l. kipningsdäfvert, kipgina, kipskänkling. Se
Fiskdäfvert. – Kipningsröst, en straxt akter om
kranbalken anbragt, jernklädd träklots, på hvilken
ankarflyet hvilar, sedan ankaret blifvit kipadt.
J. G. B.
Kiptsjak (Kaptsjak), turkisk folkstam i Kokand, Kiva
och Bokhara äfvensom vid norra gränsen af Herat och
bland kirgiserna af den mellersta horden. Under
medeltiden var K. l. Desjti K. (kiptsjakernas
slätt) hos österländska förf. namnet på det stora
pontisk-kaspiska stepplandet i det nuv. Syd-Ryssland,
hvilket vattnas af Jaiks (Urals), Volgas, Dons och
Dnjeprs nedre lopp och fordom genomströfvades af råa
nomadhorder, mest af turkisk stam, såsom kumaner
(polovzer), petjeneger m. fl. Under medeltiden
var K. äfven namnet på ett stort mongoliskt rike i
Syd-Ryssland. Se Gyllene horden.
Kiragon (af Grek. cheir, hand, och agein, föra,
leda), ett instrument, som, till ledning för handen,
nyttjas af blinda, då de skrifva.
Kiranti [hårdt k], folkslag. Se Himalaja-folken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
