Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kjaiar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kjellman, Frans Reinhold, botanist, född d. 4
Nov. 1846 på Bromö, Torsö pastorat, Skaraborgs län,
inskrefs 1868 såsom student vid Upsala universitet,
blef 1871 filos. kandidat, promoverades 1872 till
filos. doktor och kallades samtidigt, på grund af
sin gradualdisputation, Bidrag till kännedomen om
Skandinaviens Ectocarpeer och Tilopterider (1872),
till docent i botanik vid nämnda universitet,
der han tillika från hösten 1871 till hösten
1878 var amanuens vid botaniska trädgården. 1883
utnämndes K. till e. o. professor i botanik vid samma
universitet. K. har gjort flere vetenskapliga resor
till Sveriges öst- och vestkust, deltog i svenska
polarexpeditionerna till Spetsbergen 1872–73 samt
till Novaja-Semlja och Sibirien 1875, medföljde till
Finmarken 1876 års polarexpedition och var 1878–80
deltagare i Vega-expeditionen. Efter denna sistnämnda
expedition mottog han åtskilliga utmärkelser,
särskildt kallelser till ledamotskap af in- och
utländska lärda samfund, såsom Vetenskapsakademien
(1882). Sommaren 1881 var K. på Geografiska
kongressen i Venezia ombud för Vetenskapsakademien
och för Sällskapet för antropologi och geografi. –
Sina omfattande studier öfver Skandinaviens och
Ishafvets hafsalger samt polartrakternas fanerogamer
har K. meddelat hufvudsakligen i Vetenskapsakademiens
publikationer och i "Vega-expeditionens vetenskapliga
iakttagelser" (1882–83), i hvars 2:dra bd hans
vidlyftigaste afhandling, Norra Ishafvets algflora,
finnes införd. Han har derjämte utgifvit Svenska
polarexpeditionen 1812–73 (1875) samt skildrat en
del af denna expedition i "Ny illustrerad tidning"
och 1875 års svenska polarfärd i tidskriften "Land
och folk" (1876). Under Vega-expeditionen skref han
meddelanden till "Stockholms dagblad".
Kjelzy. Se Kielce.
Kjernander, Johan Zakarias, missionär, född 1711
(1712?) inom Högby pastorat af Linköpings stift,
blef 1734 student i Upsala, men uteslöts 1735 ur
Östgöta nation på grund af ett i Norrköping gjordt
försök att utprångla en falsk sedel. K. flydde
undan rättvisans arm till Köpenhamn. Derifrån kom
han till G. A. Francke i Halle och åtnjöt i fyra år
dennes undervisning, hvarefter han antogs i engelska
missionens tjenst och sändes till Ostindien (1740). Då
Cuddalor, dit hans första verksamhet förlades,
1758 intogs af fransmännen, begaf han sig till
det då ännu obetydliga Kalkutta, der han rönte ett
vänligt mottagande af Clive och genom gifte kom att
disponera öfver en högst betydlig förmögenhet. På egen
bekostnad uppförde han i Kalkutta en kyrka och flere
andra missionsbyggnader, bland dem en skola med fritt
underhåll för ett stort antal barn. Men K. gjorde ock
med största gästfrihet sitt hus till en samlingsplats
för musikälskare, vetenskapsmän och främlingar. Detta
lefnadssätt, jämte stora borgensförluster, som en
hans son ådrog honom, ledde derhän, att han slutligen
försattes i konkurstillstånd och beslöt välja en annan
vistelseort. Från Kalkutta, der han varit "clergyman
of the established church and chaplain to the Indian
company", och hvarest missionsverket efter hans
tid gick betydligt tillbaka, flyttade han till den
holländska besittningen Chinsura (30 km. norrut)
och var der i tio år (1785–95) pastor vid en liten
luthersk kyrka. Sina sista år tillbragte han i
obemärkthet i Kalkutta, der han afled omkr. år
1800. K. skall hafva varit en man med utmärkta gåfvor
och brinnande nit för den sak, åt hvilken han egnade
sitt lifs verksamhet.
Kjernander, Jonas, läkare, född i Lofta socken
i Kalmar län, Linköpings stift, d. 26 Juni 1721,
blef student i Upsala 1741 och med. doktor (med
första hedersrummet) derstädes 1749. Åren 1749–55
var han provinsialläkare i Vestergötland, 1757–65
läkare vid Ammeskaffnings-kontoret i Stockholm
och praktiserade derefter i hufvudstaden, der han
afled d. 30 Mars 1778. 1776 utgaf han Utkast till
medicinallagfarenheten, för hvilket arbete honom
tillerkändes Patriotiska sällskapets guldmedalj.
R. T-dt.
Kjerrulf, Mårten Nilsson, prest, härstammade från en
ursprungligen holsteinsk ätt, Wolf l. Ulff, hvaraf
en medlem, Anders, i början af 1400-talet flyttade
till Danmark och efter Kjer härad (Jylland) antog
namnet K. En ättling af denne Anders, Nils K., var
landtdomare i Halland och hade 2 söner, Mårten och
Olof, som bägge blefvo kyrkoherdar och stamfäder för
olika grenar af den svenska slägten. Mårten Nilsson
K. föddes 1607 i Veddige socken i Halland, var en
tid pastor vid Aschebergs halländska regemente
och blef 1662 kyrkoherde i Vessige och Askome
pastorat af d. v. Göteborgs superintendentia. Då
danskarna 1676 inföllo i Halland och det visade
sig, att en stor del af detta landskaps innevånare
fasthängde med sina sympatier vid Danmark, förblef
K. deremot sitt lagliga öfverhufvud, Sveriges konung,
orubbligt trogen samt verkade nitiskt för Sveriges
sak. Han anskaffade på egen bekostnad proviant åt
hären och gjorde sig genom förställning underrättad
om fiendens operationsplaner, hvilka han derefter
meddelade åt den svenske kommendanten, generalmajor
Sperling. Men en granne angaf honom för danskarna,
hvarefter K. fängslades och sändes till Köpenhamn,
Han beredde sig likväl snart tillfälle att undkomma
derifrån, på det sätt att han i ett bykkar bars
förbi vakterna ned till sjön och med en skånsk
båt fortsatte flykten till Malmö. Såsom belöning
för sin visade trohet erhöll K. d. 24 Nov. 1677
Karl XI:s bref om arfsrätt till Vessige och Askome
pastorat för K:s bröstarfvingar, så på qvinno- som på
manslinien. (Brefvet finnes icke i Riksregistraturet,
men enligt en af senare hand gjord inflickning i
detsamma finnes det i bevittnad afskrift i Göteborgs
konsistorii underdån, utlåtande af d. 18 Juni 1760 och
stadfästes d. 16 Sept. 1760.) Död i Vessige prestgård
1690. K. hade 9 söner, af hvilka 2 blefvo prester,
6 stupade såsom officerare i Karl XII:s krig och 1
blef köpman i Göteborg. En K:s sonson, majoren Mårten
Fredrik, adlades 1772 och antog namnet Kjerrulff von
Wolffen. Vessige pastorat är ännu ärftligt (numera
det enda ärftliga i riket) och innehafves f. n. (1884)
af en bland K:s afkomlingar å qvinnolinien. –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
