Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
årh.), tyskarna den Göthe-Schillerska
Weimar-perioden, danskarna 1800–1850, svenskarna
1770–1830; och en nation kallar en sådan
periods mest betydande skriftställare för sina
klassiker eller sina "klassiska författare".
När den nyromantiska riktningen, från början
af 19:de årh., gjorde sig gällande inom Europas
literaturer och bildande konst, brukades
klassisk, i uttrycklig motsättning mot "romantisk",
om sådana konstalster, som utmärktes af
en anda och en formgifning, hemtade från eller
i viss mån befryndade med den antika
konststilens. Den klassiska riktningen i denna
mening företräddes inom literaturen af dem, som
höllo fast vid den sedan midten af 17:de årh.
herskande "psevdo-klassiska" härmningen af de
gamles vitterhet, inom måleriet af dem, som i
likhet med J. L. David togo till ögonmärke
linieföringens renhet och plastisk-ideala karakter,
under det att färgen behandlades styfmoderligt,
inom bildhuggarekonsten af Thorvaldsen
m. fl., hvilka gingo i grekernas fotspår utan
att syfta till utdanandet af en specielt modern,
karakteristisk skulptur. Så talar man äfven
om en "klassisk musik" samt tänker dervid
företrädesvis på Händel, Haydn, Mozart och
Beethoven i dennes tvänne första perioder. Det
utmärkande för denna musik är då melodiens
klarhet och behagfulla afrundning, rika
musikaliska idéers fullt harmoniska uttryckande i
en genomskinlig, strängt regelbunden form.
Hvad som i allmänhet kännetecknar det
klassiska gent emot det romantiska är just detta,
att innehållet helt uppgår och rymmes i formen,
så att det icke spränger denna, utan på
hvarje punkt tager klar gestalt deri. E. F-t.
Klassiska språk. Se Klassisk.
Klassisk filologi (jfr Klassisk och
Filologi) har under olika tider betecknat dels, i
inskränktare mening, kännedomen om de
klassiska folkens (grekernas och romarnas) språk
och literatur, dels, i vidsträcktare bemärkelse,
det så vidt möjligt till ett systematiskt helt
ordnade studiet af de nämnda folkens hela
andliga odling, sådan den framträder icke endast
i deras språk och literatur, utan äfven inom
öfriga områden af deras offentliga och enskilda
lif. I den förstnämnda, inskränktare, bemärkelsen
står således den klassiska filologien gent
emot den klassiska fornkunskapen, eller
kännedomen om den reala sidan af de klassiska
folkens lif, hvaremot den i den vidsträcktare
och numera af den klassiska filologiens
idkare tämligen allmänt erkända bemärkelsen
inom sig upptager fornkunskapen såsom en
väsentlig, med ospråk- och literaturvetenskapen
likställd del. Å andra sidan har man stundom
(F. A. Wolf och hans skola) utsträckt
begreppet klassisk fornkunskap till att äfven
innefatta språk- och literaturvetenskap, således
till liktydighet med klassisk filologi i detta
ords vidsträcktaste bemärkelse. A. M. A.
Klassisk fornkunskap (se Klassisk
filologi). Ofta benämnes den klassiska fornkunskapen
med det från latinet hemtade ordet
antiqviteter (Lat. antiquitates), hvilka efter
de olika sidorna af forntidens lif förgrena sig
i flere specialdiscipliner, såsom stats-, rätts-,
krigs-, religions- och privat-antiqviteter. Hos
tyskarna, bland hvilka den klassiska fornkunskapen
funnit både många och framstående
idkare, återgifves ordet antiqviteter stundom med
"alterthümer", hvartill det svenska språket icke
eger något fullt motsvarande uttryck. Äfven
det från grekiskan upptagna ordet arkeologi
(Grek. archaiologia) återgifver ordagrant
begreppet fornkunskap; men med klassisk
arkeologi förstår man dock enligt ett häfdvunnet,
om ock oegentligt, språkbruk icke
detsamma som med klassisk fornkunskap, utan i
stället kännedomen om grekernas och romarnas
bildande konst, då den nämligen betraktas
i samband med deras nationella lif och såsom
ett uttryck för detta. A. M. A.
Klasslotteri. Se Lotteri.
Klassläraresystem. Se Fackläraresystem.
Klass-skatt, en inkomstskatt, som utgöres
icke fullt proportionel till de skattskyldiges
inkomst, utan så, att medborgarna delas i vissa
grupper, med afseende på dels de yrken de
utöfva, dels den inkomst, hvartill de uppskattas,
samt skatten bestämmes till ett visst
belopp för hvarje särskild klass, hvilken äfven
kan vara fördelad i underafdelningar. Denna
skatt utgör ett utvecklingsstadium från
kapitationsafgift, som utgöres, utan afseende på
samhällsställning och inkomst, lika af hvarje person,
till inkomstskatten, som uteslutande tager
hänsyn till den skattskyldiges inkomst och
utgöres i bestämdt förhållande till denna. Ett
slags klass-skatt var i Sverige bevillningen
enligt art. II i bevillningsstadgan före 1861.
Särskilda yrken hade fått för sig bestämda
särskilda bevillningsbelopp såsom minimiafgifter,
och denna afgift vexlade alltefter som
yrket utöfvades på landet eller i större eller
mindre städer, med iakttagande derjämte af
yrkesrörelsens större eller mindre omfattning.
– I Preussen, der benämningen klass-skatt
upptagits i lagstiftningen, har denna skatt
senast blifvit bestämd blott i förhållande till den
skattskyldiges årliga inkomst, utan afseende på
yrke, men ej i lika proportion till inkomstens
belopp, utan så, att för inkomst inom vissa tal
utgöres en bestämd lika stor afgift. Den är
fördelad i två slags klass-skatt: a) klassensteuer,
som hvilar på dem, hvilkas årliga inkomst
icke öfverstigit 1,000 thlr, med en fördelning
af skattskyldiga i 12 klasser, af hvilka enligt
lagen af d. 25 Maj 1873 den första klassen
omfattar skattskyldiga, hvilka erlägga 1 thlr i
skatt för inkomst af 140–220 thlr, och så
efter en stigande skala, enligt hvilken den tolfte,
som innefattar skattskyldiga med 900–1000
thlr i inkomst, påföres en afgift af 24 thlr, och
b) en "klassificerad inkomstskatt" (klassificirte
einkommensteuer) att utgöras till ett belopp af
2,5 à 3 proc. af inkomsten. Skattskyldiga hafva
vid utgörandet af denna skatt äfven indelats
i klasser efter sin inkomst. Den första klassen
omfattar dem, som åtnjuta 1,000–1,200 thlrs
inkomst med en skatt af 30 thlr. Ny klass bildas för
hvarje 200 thlrs inkomst tillökning, till dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
