- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
819-820

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klein ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

K. drog det kortare strået äfven i striden med konung
Filip V af Spanien och den genom Utrechtska freden
1713 till konung af Sicilien upphöjde hertig Viktor
Amadeus af Savojen, hvilken han vägrade erkänna i
denna värdighet. Ständigt hotande med bannlysning,
gjorde K. anspråk på en myndighet, värdig Innocentius
III. Om hans strider med jansenisterna se
Jansenius. – K. upprättade i Bologna en akademi för bildande
konst, försåg det vatikanska biblioteket med en mängd
orientaliska manuskript och understödde Assemani under
hans resor i Syrien och Egypten. Död d. 19 Mars 1721.

12. K. XII, f. 1652, hette egentl. Lorenzo Corsini
och blef d. 12 Juli 1730 påfve. Han styrde med
vishet och kraft, men misslyckades i sina försök
att höja påfvedömets sjunkna makt och anseende samt
förena den grekiska och den katolska kyrkan.
Han anlade det korfiniska seminariet för
grekers omvändande samt förskönade Rom med byggnader
och statyer. Död d. 6 Febr. 1740.

13. K. XIII, f. i Venezia 1693, hette förut Carlo
Rezzonico
, beklädde åtskilliga platser vid påfliga
hofvet och var biskop af Padua, då han d. 6 Juli
1758 valdes till påfve. Hela hans pontifikat
upptogs af strider med de europeiska makterna för
jesuiterna, som han på allt sätt understödde, och som
under hans tid förjagades från Portugal, Frankrike,
Spanien och Neapel. Striden kostade honom Avignon,
Venaissin, Benevento och Pontecorvo. Död d. 2
Febr. 1769.

14. K. XIV, den föregåendes efterträdare,
hette egentl. Giovanni Vincenzo Antonio Ganganelli.
Han var född d. 31 Okt. 1705 i San Arcangelo
vid Rimini, ingick, tidigt fader- och moderlös, i
franciskan-orden, blef lärare i filosofi och teologi
i Ascoli, Bologna och Milano samt upphöjdes 1759
af Klemens XIII till kardinal. Då han frimodigt
yrkade på eftergift för furstarnas fordran
i jesuit-frågan, kom han i spändt förhållande
till de öfrige kardinalerna och utestängdes från
vigtigare rådslag. Likväl genomdrefvo spanska
och franska kardinaler hans val till påfve, d. 19
Maj 1769. Sjelfständig, sparsam och frisinnad,
var han hatad af jesuiterna och deras anhängare.
K. sökte komma på god fot med Europas monarker;
och då dessa såsom hufvudvilkor härför uppställde
jesuit-ordens upphäfvande, företog han varsamt här
och der undersökning af jesuitkollegierna, och d. 16
Aug. 1773 upphäfde han, genom bullan "Dominus ac
redemptor noster", jesuitorden. Förlikning följde
derefter med hofven, och K. återfick Avignon,
Venaissin, Benevento och Pontecorvo. Död d. 22
Sept. 1774, såsom man, ehuru utan bevis, trodde,
af gift. K. grundade det s. k. Klementinska museet,
Vatikanens förnämsta prydnad. Han var en på
hufvudets och hjertats vägnar rikt utrustad man,
lika statsklok som mild. – Hans efterlemnade bref
hafva utgifvits af Caraccioli (1775; många äro
dock understuckna. I svensk öfvers. finnes "Påfve
Clemens XIV:s eller Ganganellis förnämsta bref
och arbeten", 1786–87.) och af
A. von Reumont: "Ganganelli, seine briefe und
seine zeit" (1847). Jfr A. Theiner: "Geschichte des
pontifikats Clemens’ XIV" (1853).

Klement ("Skeppar K."), dristig dansk kapare, föddes,
såsom man tror, i Åby socken, Kjer härad, på Jylland
samt omnämnes första gången 1525. Han låg då såsom
underamiral i konung Fredrik I:s tjenst med 4 skepp
i Köpenhamn, men samlade ihop gods och bestyckning på
det största af dem, gjorde de öfriga otjenstbara och
gick till hafs för egen räkning. I stället för att,
såsom ämnadt var af danska regeringen, i förening med
lybeckarna bekämpa Kristian II:s sjömakt i Nordsjön,
blef han (antagligen redan förut i hemlighet vunnen
för Kristian) jämte Sören Norby den verksammaste
försvararen af hans sak. Han gjorde de nordiska
farvattnen osäkra, hotade kusterna och spred under
åren 1526–27 oro vidt omkring. På Kristian II:s tåg
mot Norge 1531–32 var han med och stod derefter en
kort tid i holländsk tjenst. Under loppet af år 1533
och början af år 1534 var Gustaf Vasa mycket angelägen
om att draga K. öfver i sin tjenst, t. o. m. under
erbjudande att K. finge fortsätta med sitt
sjöröfveri. Men då 1534 den s. k. grefvefejden utbröt,
slöt K. sig till det mot Gustaf och danske konungen
fientliga partiet. Han eggade Vendsyssels stridbara
allmoge till kamp för folkfriheten och slog, i spetsen
för 6,000 bönder, adelshären vid Svenstrup (d. 26
Okt. 1534), 1 mil s. om Ålborg, hvarefter upproret
utbredde sig öfver större delen af Nörrejylland. Men
redan d. 28 Dec. s. å. stormades Ålborg, upprorets
medelpunkt, af Johan Rantzau. K. undkom blodbadet
der, men greps af en bonde och öfverlemnades till
sina fiender samt blef, enligt somliga uppgifter
genast, enligt andra först 1536, efter halftannat
års fångenskap, halshuggen och steglad.

Klementinerna (Lat. Clementinæ, Grek. Ta
klementia
), benämning på åtskilliga grekiska och latinska
skrifter, som utkommo i 2:dra årh. e. Kr. och
föregåfvos vara författade af apostla-lärjungen
Klemens, biskop af Rom. (Se Klemens 1.) Af denna
skriftsamling finnas i behåll 3 böcker: Homiliæ
Clementis
, Recognitiones Clementis och Epitome,
af hvilka de båda senare synas till stor del
bestå af utdrag ur den förstnämnda. Till grund
för dem alla anses ligga äldre verk, som ej
kommit till vår tids kännedom. "Klementinerna"
innehålla hufvudsakligen en roman-artad berättelse
om Petrus’ resor och lärostrider med den äfven
i Apostlagerningarna omtalade Simon Magern,
äfvensom vissa dermed sammanväfda tilldragelser ur
Klemens’ egen familjehistoria. De äro skrifna i en
esseisk-judekristlig (ebionitisk) riktning, och
den i dem illa åtgångne Simon anses representera
dels den för ebioniterna förhatliga paulinismen,
dels vissa faser af det gnostiska lärosystemet.
P. F.

Klemm, Gustav Friedrich, tysk
kulturhistoriker, f. 1802, blef 1834 bibliotekarie i
Dresden och 1852 hofråd samt öfver bibliotekarie
dersammastädes. Han måste taga afsked
från sin befattning 1864 till följd af en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 13:28:04 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfah/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free