Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klemme ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonsjukdom. Död 1867. Hans hufvudverk är Allgemeine
culturgeschichte der menschheit (10 bd,
1843–52); som ett slags supplement dertill kan
man anse Freundschaftliche briefe (1847, 2:dra
uppl. 1850). Större kulturhistoriska verk af honom äro
äfven Allgemeine culturwissenschaft (2 bd, 1854–55)
och Die frauen (6 bd, 1854–58). Bland K:s öfriga
arbeten må nämnas Attila nach der geschichte, sage
und legende (1827), Geschichte von Bayern (3 bd,
1828), Handbuch der germanischen alterthumskunde
(1835), reseskildringen Italica (1839) samt Vor 50
jahren (1865). En rikhaltig samling af etnografiska
och kulturhistoriska föremål, hvilken K. grundat,
togs 1870 till grundstomme för Leipzigs etnografiska
museum.
Klemme, D., egentl. redskap att klämma med. Så
kallades i Danmark i 16:de årh. rikets stora
sigill. Deraf ordet Klemmebreve, kungabref,
genom hvilka (första gången 1555) pastoratens
inkomster fastställdes, på samma gång som deras
antal minskades. Senare kom benämningen ur bruk. Jfr
Riksklämma. C. R.
Klemming, Gustaf Edvard, bokkännare, urkundsutgifvare,
föddes i Stockholm d. 5 Sept. 1823. De i fädernehemmet
bildade bok-, mynt- och konstsamlingarna tände
hos K. en osviklig kärlek för samlingar af denna
art. Hans ungdom förflöt under en af en senare
samlare-generation bittert saknad tid, då man ännu med
begränsade tillgångar kunde samla literära dyrbarheter
i mängd, hvilka nu endast i sällsynta fall erbjudas
bokvännen. Dertill fordrades mindre penningar, dem
K. icke hade godt om, än en honom alldeles egen,
outtröttlig ihärdighet och förmåga att aldrig släppa
ett gynsamt tillfälle ur händerna. Literaturen hopade
skatter i den unge samlarens sköte; det kom snart
en tid, då han skulle rikta henne. Mellan de år då
K. blef student i Upsala (1841) och då han aflade
kansli-examen (1846) arbetade han i Kongl. biblioteket
och började sin literära verksamhet. Å Svenska
fornskrift-sällskapets vägnar utgaf han "Flores
och Blanzeflor, en kärleksdikt från medeltiden"
(1844), och han har sedan dess utgifvit ej mindre än
22 band af nämnda sällskaps skrifter. Då han år 1856
blef t. f. amanuens i Kongl. biblioteket i Stockholm
skänkte han dit sina literatur-samlingar. Sålunda
tillkom bl. a. den särdeles rika samlingen "Svensk
dramatik", öfver hvilken han utgifvit ett af
sina bibliografiska verk, Sveriges dramatiska
litteratur till och med 1875 (1863–79). 1860
förordnades K. till e. o. bibliotekarie, utnämndes
1865 till bibliotekarie och erhöll vid verkets
omorganisation (1877), såsom dess chef, titel
öfverbibliotekarie. Utom Kongl. biblioteket
har K. tjenstgjort sedan 1851 såsom Sv. Akad:s
bibliotekarie och under åren 1854–72 såsom amanuens
i Kongl. myntkabinettet. Han är medlem af Samfundet
f. utg. af handskr. rör. Skand. hist. (1856),
Vitt. hist. o. ant. akad. (1858) och af flere
utländska lärda sällskap. Vid Lunds universitets
jubelfest, 1868, blef han filos. hedersdoktor. –
Redan 1864 ingaf K. planen till en ny byggnad för
Kongl. biblioteket och fick 14 år derefter se denna
plan verkställd, då
byggnaden i Humlegården, inredd efter hans förslag
och till hvilken hans oförskräckta energi lagt
grundstenen, mottog de dyrbara samlingarna i sitt
förvar. Han skilde den svenska samlingen från den
utländska, hvilka bägge förut varit sammanslagna. I
den nya byggnaden förlades förvaltningen till
centrum, för besparing af tid och besvär. I låga
gallerier, hvart och ett försedt med sitt särskilda
märke, uppställdes böckerna fackvis på mindre,
portativa hyllor, alla af samma storlek, hvarigenom
en omflyttning kan verkställas med största lätthet och
utan att vålla någon rubbning i bibliotekets ordning,
enär icke någon lokal-beteckning (galleri-märke)
finnes i böcker eller kataloger angifven, utan endast
de olika literatur-afdelningarnas signaturer. Om en
afdelning erhåller hastig tillväxt, kan den derför
utan minsta svårighet flyttas från en trängre till en
rymligare plats. I den nya byggnaden, der K:s egen
verksamhet icke varit inskränkt till några vissa af
dygnets stunder, fick han nödigt utrymme för sina
vidt omfattande literära forskningar och jämförande
undersökningar. Der lyckades han t. ex. att af
pergamentsomslagen kring gamla räkenskaper från
Kammarkollegiets arkiv ark för ark hopplocka de
enda nu bevarade exemplar af vår äldsta liturgiska
literaturs vid reformationen utdömda alster. En del
af det myckna vetande han under de mest minutiösa
forskningar samlat har han meddelat i ett af sina
arbeten: Ur en antecknares samlingar (1868–73; 2:dra
uppl. 1880–82). Bland hans öfriga, rent bibliografiska
verk må nämnas: Anteckningar om Rudbecks Atland
(1863), Förteckning öfver K. Bibliotekets samling
af samtida berättelser om Sveriges krig (1867),
Sveriges kalendariska literatur (1878, tills. med
G. Eneström), Sveriges äldre liturgiska literatur
(1879), Sverige till fremmande magter (politiska
skrifter, 1881–83), Svensk boktryckerihistoria
1483–1883 (förra delen 1883; tills. med J. G. Nordin)
och Birgitta-literatur (1883). K. har äfven bildat
en mycket märklig, ännu otryckt samling af latinska
medeltidshymner, påträffade inströdda i ritualerna
och andra källor. Af många inkunabler och böcker
från 1500-talet har K. föranstaltat fotolitografiska
afbildningar, hvilka, såsom flere andra af hans verk,
väckt stort uppseende äfven bland utlandets finaste
kännare. De af honom utgifna skrifter uppgå till
inemot 50. C. S-e.
Klencke, Philipp Friedrich Hermann, tysk läkare
och populär-medicinsk skriftställare, f. 1813,
d. 1881, bosatte sig efter afslutade studier såsom
praktiserande läkare i sin födelsestad Hannover,
blef sedan militärläkare i Minden, slog sig 1839
ned i Braunschweig och flyttade 1855 tillbaka till
Hannover för att derstädes företrädesvis egna sig
åt allmännyttigt skriftställeri uti medicinska,
dietetiska och naturvetenskapliga ämnen. Han fick
professors titel och invaldes till medlem i en
mängd in- och utländska akademier. Bland den stora
mängd arbeten, uti hvilka K. direkt verkat för
folkbildningens höjande, må endast nämnas Chemisches
koch- und wirthschaftsbuch (7:de uppl. 1880; "Kemisk
kok- och hushållsbok", 1857,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
