Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klemme ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2:dra uppl. 1860), Die mutter als erzieherin ihrer
töchter und söhne (1870, 5:te uppl. 1881; "Modern
såsom sina döttrars och söners uppfostrarinna",
1880, 2:dra uppl. 1883), Das weib als gattin (1872;
6:te uppl. 1884; "Makan. Qvinnans fysiska, andliga
och sedliga plikter, rättigheter och helsoregler i
äktenskapet", 1881), Das weib als jungfrau (1877;
"Jungfrun. En kropps- och själsdietetik för den
fullvuxna flickans sjelfvård och sjelfuppfostran",
1882), samt Die hausfrau (3:dje uppl. 1880)
och Die naturwissenschaft im weiblichen berufe
(5:te uppl. 1881), hvilka tvänne arbeten i svensk
öfversättning sammandragits till "Hushållslära. En
praktisk lärobok i varukännedom, hushållets teknik,
kemi och fysik" (1883). Äfven några andra bland
K:s arbeten af dylik art finnas öfversatta till
svenska. K. egde förmågan af mönstergiltigt klar
och åskådlig framställning i sina populariserande
arbeten. Denna egenskap framträder äfven i hans
Alexander von Humboldt’s leben und wirken, reisen
und wissen (1851; 7:de uppl. 1881; "Alexander
v. Humboldts lif och resor", 1879) samt i den mängd
kulturhistoriska och sociala romaner, såsom Lessing
(5 bd, 1850), Herder (4 bd, 1852), Die ritter der
industrie (6 bd, 1858), hvilka K. författade, delvis
under psevdonymerna Hermann v. Maltitz och E. v.
Kalenberg, och hvilka sammanlagdt utgöra icke mindre
än 117 bd. K:s fackmedicinska undersökningar och
skrifter tillhöra mestadels hans tidigare skede.
Klengel. 1. Johann Christian K., tysk målare,
f. 1751, d. 1824, var först ämnad till bokbindare,
men fick genom insigtsfulla mäns bemedling studera i
Dresdens konstakademi. Han gjorde flere studieresor
till Italien, men hans fantasi var föga lämpad för
idealkompositioner. Han lyckades nämligen bäst
i att afbilda Sachsens och Böhmens skogs- och
bergstrakter äfvensom med idylliska framställningar
ur landtlifvet. – 2. August Alexander K., tysk
tonsättare, den föregåendes son, f. i Dresden
1784, lärjunge af Milchmayer och af Clementi (1803),
med hvilken han begaf sig till Petersburg. Efter ett
uppehåll i Paris (1811–13) blef han omsider (1816)
hoforganist i Dresden, der han dog 1852. K. var
bekant under namnet "kanon-Klengel", på grund af
sitt ovanliga och fullständiga herravälde öfver
den stränga kanonformen. Sjelf utgaf han blott 24
kanon under titel Les avant-coureurs, "förelöparna",
näml. till hufvudverket: Canons et fugues, utgifvet
efter hans död af M. Hauptmann (1854). Dessutom
skref han diverse musik för olika instrument.
2. A. L.
Klenod (T. kleinod, af klein, liten), eg. litet,
fint och prydligt ting, dyrbarhet, smycke, särskildt
prydnad, som från 1200-talet fästes upptill på
hjelmen; herald., se Hjelmprydnad.
Klensmed (T. kleinschmied) kallas den smed,
som sysselsätter sig endast med tillfällig
manufakturering af jern, reparationer o. dyl. utan
ändamål att åstadkomma någon fabriksmässig
tillverkning. För jernets vällning begagnar han
vanligen endast en öppen härd ("klensmedshärd"),
försedd med en forma, till hvilken blästern
kommer från en blåsbälg, hvilken vanligast drages för
hand af ett biträde, som äfven är behjelpligt med
att föra släggan eller hammaren under arbetet. De
redskap, som vid detta arbete begagnas, äro ett städ,
tänger, hammare, släggor af olika storlekar, diverse
mejslar, huggstampar o. s. v. Som en klensmed får
många olika sorter jern att behandla, fordras af honom
ganska stor yrkesskicklighet, om han ej mången gång
skall råka ut för att förderfva de olika pjeser han
får om händer. C. A. D.
Klenze, Leo von, tysk arkitekt, f. 1784 nära
Hildesheim, d. i München 1864, gjorde sina första
studier i Braunschweig och i Berlins Bauakademie samt
i Paris. Vidare utbildade han sig uti Italien samt
blef efter slutade studier och resor hofarkitekt
hos konung Jérôme i Westfalen. Efter dennes
störtande (1813) mottog K. kallelse till München
genom kronprinsen Ludvig af Bajern, som han lärt
känna i Paris. I München började han en storartad
byggnadsverksamhet; de flesta af de praktbyggnader
från konung Ludvigs tid, som pryda denna stad,
äro nämligen utförda af K. Hans första verk var
Glyptoteket (1816–30), till det yttre bygdt i
jonisk stil, i det inre romerskt, med hvalf. I
stället för fönster utåt har byggnaden nischer
med berömda bildhuggares stöder, och ljuset kommer
dels från taket, dels från en kringsluten fyrkantig
gård. Enligt den ursprungliga planen skulle ingången
blifva på baksidan, hvarför ock de der liggande
salarna äro dekorerade som ingångssalar med målningar
af Cornelius. Framsidan skulle vara endast en
skenfasad med otillgängliga terrass-steg i stylobaten,
mellan hvilka nu, då framsidan blifvit ingång, smärre
hjelpsteg, som dock äro fula och obeqväma, blifvit
inlagda, till förfång för intrycket. Emellertid
är glyptoteket ett af K:s bästa verk och ett af
de första betydligare byggnader i grekisk stil i
Tyskland. Omedelbart dertill sluter sig Walhalla
vid Regensburg, egnadt åt den tyska nationaläran,
bygdt i dorisk form och stil (1830–42) och utan allt
tvifvel i renare klassisk anda än glyptoteket. Ännu
finare och ädlare äro (genom inflytande från Schinkel)
de doriska kolonnaderna i Ruhmeshalle (1842–52)
vid München, egnad åt minnet af Bajerns i krig och
fred mest framstående män. Detsamma är förhållandet
med den doriska stilen i Propyléerna, en praktport,
anlagd på släta marken såsom en klassisk föreningslänk
mellan glyptoteket och utställningsbyggnaden, ren i
formerna, men misslyckad deri att dessa har blifvit
använda utann något egentligt och verkligt praktiskt
ändamål. K:s doriska stil är för öfrigt utmärkt för
sitt vackra och måttliga användande af polykromi
(färgpåläggning), som är anbragt med mycken smak
å de mindre, dekorerande partierna i kapitäl och
entablement. – För öfrigt begagnade K. flere olika
stilar för olika ändamål, såsom romersk kupolbyggnad
för den väldiga Befreiungshalle vid Kelheim, ej långt
från Regensburg, bysantinsk stil för Allerheiligen
kirche i München och renaissancestil för olika slags
palatsbyggnader, såsom i det gamla Pinakoteket,
i Königsbau, utfördt efter Palazzo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
