Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kleopatra. 3. Egyptisk drottning af Ptolemaiernas ätt - Kleopatras nålar, benämning, som den frankiska befolkningen i Alexandria redan före fransmännens intagande af nämnda stad använde på de tvänne der befintliga obeliskerna - Kleopatras orm l. Egyptiska glasögonormen. Se Glasögonormslägtet - Klepsydra, vatten-ur - Kleptomani, sjuklig drift att stjäla - Kleran (Klädran). Se Taltrasten - Klercker, Karl Natanael af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På våren 30 ditkom den segerrike Octavianus, och
då började det mest upprörande i skådespelet. K.,
sjelfvisk som alltid, sökte i hemlighet öppna
underhandlingar med segraren, beredd att uppoffra
Antonius, som för henne offrat maka, heder och
fosterland. Slutligen dödade Antonius sig sjelf, men
fick, innan han utandades sin sista suck, visshet om,
att den honom förut lemnade underrättelsen om K:s
sjelfmord var falsk. För drottningen återstod då
att söka bedåra Octavianus. När detta misslyckades
och hon på intet vilkor ville med sin person gifva
glans åt hans triumf-intåg i Rom, för hvilket ändamål
hon sparades och noga bevakades, gaf hon sig döden,
gäckande sina väktares uppmärksamhet. Om hon för
ändamålet begagnade en giftfylld hårnål eller en
huggorms bett är osäkert; icke ens i forntiden synes
man hafva med visshet känt förhållandet. Hennes son
Caesarion samt hennes och Antonius’ son Antyllus
blefvo dödade på segrarens befallning. – K:s
sjelfviska och lidelsefulla karakter har på ett
glänsande sätt blifvit skildrad af Shakspeare i
skådespelet "Antonius och Kleopatra". De latinska
bref, som i vissa editioner af Petronius’ verk och
i andra forntida skrifter finnas upptagna såsom
författade af och om K. och gifva en alltför
stark färgläggning af hennes sinlighet, kunna
icke hafva något anspråk på att gälla såsom
äkta. 1. 2. A. M. A. 3. R. Tdh.
Kleopatras nålar, benämning, som den frankiska
befolkningen i Alexandria redan före fransmännens
intagande af nämnda stad (1798) använde på de tvänne
der befintliga obeliskerna. Vid den tidpunkten stod
den ena upprätt i östra delen af staden, den andra
låg kullfallen derbredvid. Båda obeliskerna uppfördes
af Thotmes III (omkr. 1,600 år f. Kr.) framför Ras
(solgudens) tempel i Heliopolis, men flyttades år 23
eller 22 f. Kr. af den romerske prefekten Barbarus
derifrån och uppställdes framför Caesars tempel
(Caesareum) i Alexandria. Af Muhammed Ali skänktes
(1819) den kullfallna obelisken till England, och
på bekostnad af professor E. Wilson fördes han –
ehuru först långt senare – af ingeniören J. Dixon
öfver till detta land. Dixon inneslöt honom i
ett 30 m. långt, mot båda ändarna tillspetsadt,
vattentätt jernfodral, som togs på släp af en
ångbåt. Affärden från Alexandria skedde d. 21
Sept. 1877. Den 14 Okt. tvangs man emellertid af
en hård storm i Biscaya-viken att kapa bogsertåget
och gifva obelisken förlorad. Efter ett par dagar
blef han likväl återfunnen, och d. 21 Jan. 1878
ankom han till Gravesend. Han upprestes i London,
på Thames’ norra strand, mellan Waterloo-bron och
Charing-cross-stationen. Höjden är 20,72 m. Den andra
obelisken fördes 1880 till New York och upprestes i
Central park derstädes. Dess höjd är 21,6 m.
Kleopatras orm l. Egyptiska glasögonormen. Se
Glasögonormslägtet.
Klepsydra (Lat. clepsydra, af Grek. kleptein,
stjäla, och hydor, vatten), vatten-ur, ett slags
instrument (se fig.), som i den klassiska forntiden
(företrädesvis vid offentliga föredrag,
domstolsförhandlingar o. s. v.) begagnades till tidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>