Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kleresi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förenades K. jämte grefskapen Mark och Ravensberg
med Brandenburg (1614), ehuru de fasta platserna ända
till 1672 voro besatta af generalstaternas trupper. I
freden i Basel (1795) afträdde Preussen landet på
venstra Rhenstranden till Frankrike (depart. Roer) och
1805 äfven den öfriga delen. Napoleon I lade
1806 större delen af K:s område till storhertigdömet
Berg, men 1810 förenades den nordligaste delen
med franska dep. Overijssel. 1814 kom K. åter
till Preussen med undantag af ett mindre stycke,
som lades till Gelderland i Nederländerna. –
2. Stad i preussiska regeringsområdet
Düsseldorf (Rhenprovinsen), fordom hufvudstad i
ofvannämnda hertigdöme, 7 km. från nederländska
gränsen och 5 km. s. om Rhen, med hvilken
staden sedan 1848 är förenad medelst en kanal.
10,059 innev. (1880). Staden är anlagd i holländsk
stil på trenne kullar samt omgifves af fruktbara
dalar och ängar, hvilka till större delen omskapats
till parkanläggningar. Märkligaste byggnaden är
det forna residensslottet (med ett, enligt sägnen,
af Caesar uppbygdt torn, Schwanenthurm).
Jernhaltig mineralkälla, kallvattenkuranstalt,
mineralvattensfabrik samt åtskilliga andra
industriella anläggningar. Stadens ursprung går
tillbaka ända till romaretiden.
Klevenfeldt, Terkel, dansk historiker, född i
Köpenhamn 1710, blef justitiesekreterare 1737
och assessor i höjesteret 1744, adlades 1747
(före adlandet hette han Kleve) och dog 1777
såsom konferensråd. K. egnade sig i synnerhet åt
genealogiska och heraldiska studier samt efterlemnade
värdefulla samlingar till den danska adelns
historia, hvilka numera förvaras i geheimearkivet.
E. Ebg.
Kli kallas med ett gemensamt namn de delar af
sädeskornet, som vid den på målningen följande
siktningen afskiljas från mjölet. Ett hvetekorn
t. ex. består hufvudsakligen af fyra delar: den af
flere olika lager bestående öfverhuden, ett derunder
liggande, på ägghviteämnen (gluten) rikt cell-lager,
den stärkelserika kärnan och grodden. Af dessa är
kärnan den betydligaste och den, som egentligen
lemnar mjölet. De öfriga, som utgöra kliet, äro alla
mera sega och elastiska, göra derför mera motstånd
vid målningen och pulveriseras ej så lätt, utan
kunna sedan genom siktning afskiljas från det fina
mjölet. Genom att följa olika metoder vid målningen
kan man för öfrigt låta större eller mindre mängder
af kliets beståndsdelar ingå i mjölet och sålunda
framställa mjölsorter af olika finhet. Ju mindre
af kliet ingår, dess hvitare blir mjölet, men dess
mindre kommer också med af det på näringsämnen rika
glutenlagret. Söker man åter att tillgodogöra sig
detta fullständigt, så mer än motväges det ökade
näringsvärdet af den omständigheten att äfven
cellulosa-partiklar från kornets öfverhud komma
med i mjölet; och dessa äro icke endast i och för
sig så godt som osmältbara, utan de reta äfven
tarmkanalen, verka derigenom afförande och hindra
sålunda organismen att fullständigt tillgodogöra sig
det förtärda mjölets närande beståndsdelar. Genom
nyare malningssätt torde
man måhända komma att tillgodogöra sig mer än
förr af kliet (särskildt den på ägghviteämnen
och fett särdeles rika grodden). Men ännu är det i
de flesta fall ingen synnerlig fördel att använda
s. k. sam-malet eller osiktadt, d. v. s. klihaltigt,
mjöl till brödberedning, så vida man icke direkt afser
att låta brödet hafva en tarmretande och afförande
verkan, såsom fallet är med det s. k. Graham-brödet
(jfr Graham, S.) eller "dietiska klibrödet",
hvilket mången gång med fördel kan användas af
personer, som tillföljd af träget stillasittande
e. dyl. lida af förstoppning. Ehuru således kliet
innehåller en riklig mängd näringsämnen (det är i
regeln rikare på ägghviteämnen än mjölet), har det
dock till följd af sin stora hårdsmälthet mycket
ringa näringsvärde för menniskan. Deremot nyttjas
det med fördel som foder åt djur (t. ex. höns),
hvilkas matsmältningsapparat förmår tillgodogöra sig
detsamma. För öfrigt begagnas kli till inpackning
af finare föremål, till stoppning i dynor o. s. v.
S. J-n.
Kliché (Fr. cliché, af clicher, afklappa) betecknar
egentligen detsamma som T. abklatsch, Sv. afklapp,
eller ett aftryck af en upphöjd (fördjupad) bild
(skrift), taget i en lätt torkande eller hårdnande
massa, t. ex. starkt olimmadt papper (användt vid
kopiering af runstenar, monumentala inskrifter
o. d.). Inom boktryckeriet och träsnittet betecknar
ordet kliché dels den form (matris), som tages i gips,
papiermaché, guttaperka eller stilmetall direkt
från en stilsats eller en xylografisk träplatta,
dels äfven den i denna form sedermera tagna,
originalet liknande efterbildningen, med hvars hjelp
nya aftryck kunna tagas. I svenskan brukas ordet
särskildt i denna senare bemärkelse, d. v. s. för
att beteckna en efterbildning af en xylografisk
platta. Dessa afbildningar åstadkommas numera vanligen
på galvanisk väg, hvarför de äfven kallas galvanotyper
l. elektrotyper. Det allmänt herskande bruket att af
originalträsnitt taga galvaniska efterbildningar har
i hög grad bidragit till utvecklingen af det moderna
illustrationsväsendet. Originalet sparas, och de
galvaniska klichéerna kunna tagas i många exemplar,
hvilka sedan sändas åt olika orter, der de samtidigt
kunna aftryckas. Handeln med klichéer utgör derför
numera en icke ovigtig del af förlagsverksamheten.
Klick, Karl Henrik, medlem af Anjala-förbundet,
född d. 28 Sept. 1753, ingick tidigt
i krigstjenst och blef efter krigets utbrott 1788
öfveradjutant hos sin svärfader, generalmajoren
frih. K. G. Armfelt. Redan förut djupt invigd i
de finska sjelfständighetsplanerna och medlem
af Valhallaförbundet, blef han en af dem, som i
främsta rummet uppviglade armén till motstånd emot
Gustaf III. Det var han, som författade de förnämsta
upprorsskrifterna: Liikala-noten af d. 9 Aug. 1788,
Anjala-deklarationen af d. 12 Aug. och brefvet af
d. 25 Aug. Sedan upprorsförsöket strandat
och i början af 1789 befallning utgått om
Anjala-männens fängslande, flydde K. med sin vän, den
beryktade G. V. Ladau, förklädd till Ryssland. Huru
litet ärlig han var i sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
