Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klippingshandskar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bindmedel för papp och papper, särskildt vid
bokbinderiarbeten. Det bästa sättet att bereda
klister uppgifves vara följande: stärkelsen
sönderröres noga med kallt vatten till en icke
alltför tjock gröt, hvarefter kokhett vatten
under flitig omröring långsamt tillsättes, tills
förklistringen börjar (hvilket gifver sig tillkänna
derigenom att massan börjar blifva genomskinlig),
hvarefter återstoden af vattnet raskt tillblandas. På
detta sätt undviker man att koka det färdiga klistret,
hvilket annars medför den olägenheten att klistret
lätt nog lossar. Om man bereder klister af rågmjöl
i st. f. af stärkelse, erhåller man en vara, som har
större häftande förmåga till följd af rågmjölets halt
af gluten, men grå eller gråbrun färg, under det att
stärkelseklistret är hvitt. Ännu större häftkraft
erhåller klistret, om man vid dess beredning i
st. f. vatten använder en limlösning eller, ännu
bättre, en lösning af i börjande förruttnelse stadd
gluten. För att få klister, hvilket i allmänhet har
stor benägenhet att ruttna, att blifva hållbarare,
tillblandar man terpentin eller upplöser i det
vid klistertillverkningen använda vattnet ämnen,
som verka antiseptiskt, såsom alun, salicylsyra
o. d. (stundom äfven arseniksyrlighet, hvilket
dock af lätt insedda skäl måste anses afgjordt
förkastligt). S. J-n.
Klistir l. klystir (Grek. klyster). Se Lavemang.
Klitter, danskt namn på dyner (se d. o.).
Kljasma, biflod från venstra sidan till Oka i
Ryssland, upprinner ur träsken i norra delen af
guvernem. Moskva och har en längd af omkr. 600 km.,
af hvilka 250 km. äro farbara för större fartyg.
Klo. 1. Anat. Se Nagel 1. – 2. Bot., den nedre delen
af den fribladiga blomkronans kronblad. – 3. Sjöv. Se
Gaffel 2.
Kloak (Lat cloaca). 1. K. l. afloppstrumma
kallas en under markens yta murad eller på annat
sätt anlagd kanal, afsedd att afföra vatten eller
flytande orenlighet. (Benämningen kloak har kommit
alltmer ur bruk; engelsmännen och amerikanerna
säga sewer, tyskarna siel eller kanal, fransmännen
égout, och i Sverige har man bibehållit den för
vanliga aflopp under vägar etc. gamla benämningen
afloppstrumma.) Det är egentligen inom städer,
som man funnit nödigt använda detta sätt för
den flytande orenlighetens bortförande, i stället
för att dertill använda öppna rännstenar. Redan
i äldsta tider insåg man de sanitära fördelarna
af underjordiska afloppstrummor. Det gamla Rom
egde ett dyrbart kloaksystem, hvaraf lemningar
ännu finnas i den beryktade cloaca maxima, byggd
omkr. 600 år f. Kr. Äfven Kartago, Alexandria och
Jerusalem voro under sin storhetstid försedda
med systematiskt anlagda afloppstrummor. Efter
romareväldets fall försummades underhållet af
kloakbyggnaderna. Myndigheterna blefvo likgiltiga
för alla frågor, som rörde helsovården, och följderna
deraf visade sig i härjande farsoter, som fortgingo
århundraden igenom. Först under 1800-talet har
man inom Europas större städer å nyo börjat med
kloakanläggningar, dock först inemot
1840-talet efter mera rationella grunder. England
har i dessa afseenden tagit första stegen,
sedermera Tyskland och Amerika. Med undantag af Paris, der, under
Napoleon III:s tid de så mycket omtalade kloakerna anlades,
har Frankrike i denna sak icke visat så
stort intresse som de förstnämnda landen. Oerhörda
penningesummor hafva offrats på dylika arbeten;
endast anläggandet af hufvudtrummorna i London
har kostat öfver 70 mill. kr. Men statistiken har
på samma gång visat, att dödligheten i betydlig
grad aftagit i de städer, der kloakledningar
blifvit anlagda (i England t. ex. har dödligheten
pr år i medeltal nedgått från 33 till 22 pr 1,000
innev.). Anläggandet af kloaker anses derför numera
som en nödvändig sak för renhållningsväsendets rätta
ordnande inom städer. Olika användningssätt och
system hafva uppstått, mer eller mindre tillämpliga
alltefter lokalförhållandena. Der man i allmänhet före
trummors anläggning hade vattenklosetter, hvilkas
innehåll affördes till inom tomten murade brunnar
(Eng. cess-pools), från hvilka orenligheten efter
vissa mellantider upphemtades, har man naturligt nog
låtit trummorna i stället mottaga exkrementen, som
genom klosettens spolningsvatten i nästan upplöst
tillstånd medfölja den öfriga trumvätskan. Der man
åter haft ett väl anordnadt tunn-system, eller der
vattendraget, hvari orenligheten skolat utsläppas,
varit jämförelsevis obetydligt, har man låtit
trummorna afföra endast slask- och spillvatten
från hushåll och fabriker. I de flesta städer
nedföres äfven regnvattnet i trummorna; men för
att minska deras dimensioner och derigenom äfven
kostnaden har man inom vissa städer, särskildt några
amerikanska, användt det s. k. separat-systemet,
hvarvid regnvattnet uteslutits och detta antingen
fått rinna i öppna rännstenar eller i flere små och
korta ledningar till närmaste vattendrag. I afseende
å trummornas konstruktion äro fordringarna desamma,
antingen de äro afsedda att bortleda latrinämnen eller
icke. Den större mängd orenlighet, som i det förra
fallet tillkommer, motväges nämligen af den större
vattenmängd, som vid vattenklosettsystemet erfordras.
Äldre tiders trummor hade flat botten och voro
mycket stora i genomskärning för att beqvämt kunna
rensas. Cloaca maxima t. ex. eger en bredd af 4,2
m. och en höjd af 5 m. (se fig.). Renhållningen af
denna trumma blef
 |
| Typer för hufvudtrummor: |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
