Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kloasma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syd-amerikanska urskogarna lär väcka sådan förvåning
genom sitt läte. Klockfoglaruas föda utgöres af
frön, frukter och insekter I fångenskap kunna
de vid lämplig behandling hålla ut flere år.
C. R. S.
Klockgjutning. Smärre ringklockor formas merendels
i sand, kyrkklockor deremot i lerformar. En sådan
lerform bildas så, att den först innesluter en
noggrant utförd lermodell af den blifvande klockan,
hvilken modell sedan borttages och lemnar rum för
malmen (se Klockmetall), som skall ingjutas. Hela
förfaringssättet vid klockgjutning är i korthet
följande. I den nära intill flamugnen upptagna
gjutgropen neddrifves en trästolpe. Kring denna
muras af ler-sten den på ett sten-underlag hvilande,
ihåliga gjutkärnan, som derefter öfversmetas med
fin lera och får sin rätta form medelst en sjablon
(hvars ena kant i lodrät genomskärning återgifver
klockans inre gränslinie), i det att detta formbräde
medelst ett i kärnan inmuradt s. k. kransjern fästes
vid trästolpens öfre ände och i denna ställning
kringvrides. Sedan derefter kärnan öfverstrukits
med slammad aska och torkats genom eldning i den
inre håligheten, pålägges med hvarf af lera den
utfyllning, som kallas dickel. Denna afsvarfvas med
en annan sjablon, som öfverensstämmer med klockans
yttre profillinie. Dickeln, utgörande den blifvande
klockans modell, öfverstrykes med talg, och på
densamma fastklibbas medelst en blandning af smör,
vax och terpentin vax-modeller af de inskriptioner,
ränder, vapensköldar o. s. v., som skola framstå i
relief på klockans yta. På dickeln strykas sedan med
pensel två hvarf af "zierlera" (hoprörd af tegelmjöl,
fetlera och öl), derefter lager af groflera med hampa
emellan, tills denna yttersta del af gjutformen,
den s. k. manteln, nått en tillräcklig tjocklek,
hvarefter den formas med sjablon samt stärkes med
band och skenor af jern. I mantelns öfre hvälfning
inpassas den särskildt modellerade, korsformiga
kronan, försedd med lufthål och ingöte. Genom eldning
torkas nu hela formen, hvarvid allt vaxet suges
in i leran och talgen smälter bort. Den sålunda
frigjorda manteln upphissas i en kran, dickeln
lösbrytes styckevis från kärnan, manteln nedhissas
åter i sitt rätta läge, gjutgropen fylles ("dammas")
med jord, och när den i flamugnen smälta bronsen är
färdig till gjutningen. utstötes den jerntapp, som
hindrat det glödande smältgodset att rinna ut genom
tapphålet. Sedan klockan efter gjutningen svalnat,
sönderslås manteln, "götet" afslås och klockan
hissas upp i kranen samt "sotas" och skuras med
sand och vatten, hvarefter de släta ytorna filas och
mellanrummen å ornamenten målas med svart spritfärg.
Klockgods. Se Klockmetall.
Klockgrodslägtet, Bombinator, zool., räknas till
familjen jordgrodor (Pelobatidae) inom de stjertlösa
amfibiernas ordning (Batrachia) och amfibiernas
klass. Kroppen är ofvan tätt beströdd med vårtor,
trumhinnan dold, tungan fastvuxen med hela undre
sidan, framtårna skilda och baktårna förenade genom
hel simhud, båda utan utvidgningar i spetsen. I
gommen finnas
två med tänder försedda knölar och i öfverkäken en
rad fina tänder. – Klockgrodan, Bombinator igneus, är
ofvan gråbrun eller smutsigt olivgrön, under rödgul,
med blåa fläckar, och blir 37 mm. lång. Hon tillhör
egentligen mellersta och södra Europa, men blef
af den danske rikshofmästaren Peder Oxe (d. 1575)
införd i Danmark och Skåne. I Danmark kallas hon äfven
"Peder Oxes frö" (D. frö = groda). Större delen
af året vistas hon i vatten, men synes om hösten
ofta uppe på land, der hon hoppar omkring med långa
skutt. Klockgrodan är mycket skygg, lefver derför
ej gerna i rent vatten och döljer sig med mycken
skicklighet bland andmat och andra vattenväxter
äfvensom på land, då hon ej hinner att fly ned i
vattnet. Hennes läte är högligen egendomligt och
liknar en dof, på afstånd förnummen klockringning;
då det kommer från djupet af vattnet, tyckes det vara
långt aflägset, oaktadt det uppstämmes på helt kort
afstånd. Djurets föda utgöres af insekter, snäckor
och små maskar. Äfven med sorgfällig skötsel
kan klockgrodan endast för en kort tid uthärda i
fångenskap, detta sannolikt af brist på lämplig föda.
C. R. S.
Klockhoff, Daniel, estetiker och skald, född å
Ytterstfors’ brukspredikantboställe i Vesterbotten
d. 14 September 1840, blef student i Upsala 1859,
filosofie kandidat 1863, fil. doktor 1866 och
s. å. docent i estetik vid nämnda universitet. Död
i Upsala d. 29 Juli 1867. – Hängifven lärjunge
af filosofen Boström, tillegnade K. sig under
sjelfständigt tankearbete dennes spekulativa resultat
och gjorde anmärkningsvärda förarbeten till att i den
rationella idealismen skaffa den estetiska vetenskapen
en fastare grundval än panteismen förmått lägga. I
denna syftning skref han sin gradual-disputation Om
den pantheistiska esthetiken (1864) och afhandlingen
Om det tragiska (1865), i hvilken han först af alla
lemnar en verklig realdefinition på det tragiskas
begrepp. Bland de bidrag, med hvilka han försåg
de första årgångarna af den 1865 grundade "Svensk
litteraturtidskrift", märkas artikeln Om dödsstraffet,
som vill bevisa detta straffs orättmätighet, samt en
del granskningar af teologisk literatur, i hvilka han
på en gång kraftigt och hofsamt för filosofiens och
den protestantisk-religiösa utvecklingens talan. Såsom
skald uppträdde K. först inom det 1860 i Upsala
stiftade förbundet N. S. ("Namnlösa sällskapet")
och offentliggjorde under signaturen "K." lyriska
dikter i kalendrarna "Isblomman" (1861) samt "Sånger
och berättelser" (1863 och 1865). Hans dikter äro rika
på musikaliskt välljud samt fina och innerliga uttryck
för en kysk erotisk känsla. Till de bäst lyckade höra
Min flickas kammare, Så ska’ vi blifva ett par vi två,
Vallflickan och Lyriska fantasier. – K:s "Efterlemnade
skrifter" utgåfvos 1871, med en inledning af C. D. af
Wirsén; s. å. utkommo hans "Dikter" särskildt.
Klockkapitäl. en den senromanska stilen tillhörande
kapitälform, som ungefärligen liknar en upp- och
nedvänd ringklocka, således med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
