Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kloasma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den nedre närmast kolonnskaftet belägna delen
konisk och den öfre cylindrisk eller närmande sig
tärningsformen. Upk.
Klocklist, listverk med klocklik profil, omvänd
fallande karnis (se d. o.).
Klockljung. Se Erica.
Klockmetall (klockgods), en bronslegering af
vanligen 78 delar koppar och 22 delar tenn. Dessa
proportioner åstadkomma den största klangrikheten
hos klockan. Klockmetallen är gulgrå, med
hvitt, finkornigt brott. Den smälter lätt och blir
tunnflytande. Efter gjutningen (se Klockgjutning)
låter man den afsvalna långsamt, hvarigenom den
blir hård och spröd. Blandningen af klockmetall
tillgår så, att kopparn först nedsmältes, hvarefter
högst 1/3 af tennet tillsättes; när de å denna
legering bildade metalloxiderna ("krätsen") afdragits
från ytan, tillsättes det öfriga tennet. Den genom
arfsägner inplantade föreställningen att klockor
skulle få en renare klang genom tillsats af silfver
har på senare tiden vederlagts medelst anställda rön,
som visat, att silfver tvrärtom afgjordt försämrar
klangen. Fåfängt har man också sökt att på kemisk
väg upptäcka någon silfvertillsats i äldre klockors
gods. De dyrbarheter, som den fromma godtrogenheten
fordom frambar vid hvarje klockgjutning, torde alltså
hafva nedsläppts i rör, som ledde till helt andra rum
än till flamugnen. De i Bochum i Westfalen tillverkade
gjutståls-klockorna hafva ett ganska fullt och vackert
ljud och äro mycket billigare än bronsklockorna, men
kunna, i olikhet med dessa, icke omgjutas efter att
hafva sprungit sönder, hvilket lätt inträffar. För
öfrigt har man till klockgods försökt äfven andra
legeringar än den först nämnda, senast fosforbrons.
Klockpolyp, Campanularia, zool. Se Hydroidea.
Klockrike, socken i Östergötlands län, Bobergs
härad. Arealen 3,521 har. K. är med Brunneby förenadt
till en kyrkoförsamling (kyrkan kallas ibland Josefina
kyrka), som utgör ett regalt pastorat af 2:dra kl.,
Linköpings stift, Gullbergs och Bobergs kontrakt.
Pastoratet räknade 2,142 innev. år 1883; af dem hörde
2,107 till Bobergs härad och 35 till Gullbergs härad.
Klockskatt, gärd af kyrkklockor, var den form
af utomordentlig bevillning, som Gustaf I såg
sig nödsakad att föreslå menigheterna kring allt
Sveriges rike för att inom öfverenskommen tid kunna
slutbetala skulden till Lybeck. På ett rådsmöte
i Upsala vid trettondedagstiden 1530 beslöts, att
den näst största klockan skulle uttagas af hvarje
kyrka, kapell och kloster i rikets städer, och
köpstadsmän från skilda delar af landet gåfvo såväl
vid tjugondedagsmarknaden i Enköping som, senare,
vid ersmässomarknaden i Upsala sitt samtycke till
den egendomliga utlagan. Stadsboarnas jämförelsevis
fördomsfria uppfattning i religiösa ting, äfvensom
handelns intresse af godt förstånd med Lybeck,
underlättade saken. I Juli voro de flesta klockorna
förda till de större sjöstäderna för att utskeppas
till Lybeck och der säljas af en konungens agent. Vid
slutet af samma månad aflemnade de finska städerna
äfvensom vid kusten
belägna landssocknar sina klockor. Gärden befanns
dock otillräcklig; realisationen drog ut på tiden och
lybeckarna klagade. Man beslöt derför å ett rådsmöte i
Örebro i Jan. 1531, att klockskatten skulle affordras
äfven landsförsamlingarna i allmänhet, och kungliga
ombud sändes att derom underhandla i orterna. Jämte
årets kyrkotionde (undantagandes hvad som behöfdes
till vax och vin) och landgillet af kyrkohemmanen
borde hvarje socken lemna sin största klocka eller
ock lösa den med annan koppar eller penningar. Socken,
som egde endast 1 klocka, finge erlägga half lösen,
och för gärdens riktiga användning skulle framdeles
lemnas särskild redovisning. Detta nya påbud väckte
hos de sjelfrådige dalkarlarna ett formligt uppror,
det s. k. klockupproret (se Daluppror, sp. 816),
samt mötte äfven på andra håll – såsom i Nerike,
flere socknar af Vestmanland och Torsåkers socken
i Gestrikland – betänkligheter och motstånd. Ännu
vid ersmässan 1531, då konung Gustaf från en af
Gamla Upsala högar höll burspråk med den samlade
uplands-allmogen och särskildt tillkallade ombud från
andra landsändar, knotades öfver klockskatten. Den
utgick emellertid, och inom utfäst termin blef skulden
till Lybeck enligt konungens uppfattning gäldad. Huru
stora summor genom sjelfva klockskatten åstadkommits
kan icke angifvas, men den bidrog i väsentlig mån till
nämnda -yckliga resultat. – I Danmark och Holstein
uttogs en klockskatt 1528.
Klockspel (Fr. carillon), musikinstrument, bestående
af ett visst antal olika stämda klockor, som bringas
att ljuda medelst hammarslag, angifna antingen
omedelbart eller genom klaviatur. Idén är gammal
och torde hafva inkommit från Kina till Europa,
der redan under den tidigare medeltiden munkar
sysselsatte sig med förfärdigandet af klockor. I
synnerhet i Nederländerna blefvo större klockspel
vanliga i kyrktornen. Detta land räknar f. n. 115
sådana, Belgien 97, Tyskland endast 8. Verket sattes
i äldre tider i gång mest genom urverksmekanism med
valsar, senare genom tangenter, som nedtrycktes
med knytnäfven. Först 1875 konstruerade Smulders
en beqvämare klaviatur, som liknar pianots. Det
största tyska klockspelet byggdes 1883 i Dresden
för S. Petruskyrkan i Hamburg; det består af 40
klockor, tillsammans vägande 31,103 kg. – Det
enda klockspel i Sverige var det, som befann sig
i Tyska kyrkan i Stockholm och förstördes genom
kyrkans brand d. 7 Okt. 1878. Det förfärdigades
1663 och följ. år af hamburgaren Hemony i Amsterdam,
inköptes för 3,534 daler s. m., började spela d. 18
Juli 1666 och klingade allt ifrån 1700-talet hvarje
tisdags- och fredagsmiddag samt, på beställning, vid
högtidligare bröllop och begrafningar. Det omfattade
omkr. 3 oktaver och egde både manual och pedal. –
Fordom användes smärre klockspel i orgelverk (se
Cymbelstern), äfvenså i militärmusiken, der de nu
allmänt blifvit utbytta mot stålstafvar (se Lyra)
i anseende till svårigheten att uppfatta den exakta
tonhöjden (beroende på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
