Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klubbekriget ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara bildad af Ben Jonson. Den högt ansedda Literary
club stiftades 1764 af Sir Joshua Reynolds och doktor
Sam. Johnson. Addison skildrade i början af 18:de
årh. i "Spectator" sin tids klubbar. Bland dessa
lefva ännu många, som till syfte endast hafva gladt
kamratskap och middagsätning (t. ex. Royal society
club). – Antalet af klubbar i egentlig mening uppgår
f. n. i London till öfver 90. Bland de politiska äro
de förnämsta Carlton, Conservative, Junior Carlton,
S:t Stephen’s, Reform och Devonshire. Bland de vittra
och vetenskapliga intages ett framstående rum af
Athenaeum (afsedd för skönliterära och vetenskapliga
förmågor, framstående konstnärer samt mecenater),
till hvilken inträdet är högeligen försvåradt. Af
öfriga klubbar må nämnas Travellers’ (stiftad
1815. För valbarhet till denna fordras att hafva
rest utrikes minst 500 engelska mil i rak riktning
från London; således milda vilkor enligt nutida
förhållanden), Jockey-club, Whittington (för yngre
köpmän och handtverkare), National (för anhängare af
anglikanska kyrkan), militärklubben Army and navy
(med 2,200 medlemmar), East India united service
och Garrick (från 1831, för dramatikens gynnare
och vänner). Dessa klubbars hus äro ofta praktfulla
palats, och några af dem inrymma dyrbara bok- och
tafvelsamlingar. I spetsen för en klubb står vanligen
en förvaltningskomité; inval verkställas af denna
eller genom allmän ballotering, hvarvid gemenligen
1 svart kula på 10 utesluter den föreslagne. Äfven i
Edinburgh, Dublin och andra städer finnas klubbar i
samma stil som de londonska. För öfrigt är det endast
i Nord-Amerika, som ett klubblif i utpräglad engelsk
anda förekommer. Jfr John Timbs: "Club life of London,
with anecdotes of clubs, coffee-houses and taverns"
(1866) samt "History of clubs and club life" (1873);
J. Rodenberg: "Studienreisen in England" (1871;
"Bilder ur lifvet i England", 1873). – I Frankrike
uppstodo mot slutet af 18:de årh. under inverkan af
engelska tänkesätt politiska klubbar, hvilka voro
förelöpare till revolutionen. Den första grundades
1782; derpå följde Club des américains 1785, vidare
Club des arcades och Club des étrangers. Alla dessa
stängdes af polisen 1787, men öppnades å nyo efter
revolutionens utbrott 1789, och deras antal växte
betydligt under de följande åren. I de förnämsta fingo
de stora politiska folkpartien sina medelpunkter med
sträng organisation. Här må nämnas "Jakobinklubben"
(se Jakobiner) och Club des cordeliers (se
Cordeliers). Dessa upphäfdes under direktoriet,
och först 1848 uppstodo åter politiska klubbar i
Paris. Deras antal var då betydligt, men de nådde icke
de förras inflytande. Genom lagarna af d. 22 Juni
1849 och d. 6 Juni 1850 undertrycktes de. – Äfven
i andra land, såsom Tyskland, Italien och Spanien,
hafva från 1790-talet politiska klubbar för kort tid
funnits till under revolutionära rörelser. – De första
politiska klubbar i Sverige voro riksdagsklubbarna
(de särskilda ståndens eller partiernas) under den
s. k. Frihetstiden, hvilka uppkommo på
1730-talet och ofta hade kaffehusen till lokal. Den
mest bekanta af 1700-talets svenska klubbar var
Svenska botten, som stiftades i Jan. 1772; den
bestod af 168 medlemmar, hufvudsakligen yngre
adlige officerare af hattpartiet. Deras ledare
var öfversten frih. J. M. Sprengtporten. Svenska
botten hade till uppgift att utkämpa konungens och
adelns sak vid riksdagen; den fick understöd af
konungen, sedermera äfven af franska ambassadören,
och dess medlemmar voro främst i konungens följe
morgonen d. 19 Aug. 1772. Efter Gustaf III:s död
uppstodo klubbar, i hvilka man svärmade för franska
revolutionen; af sådan art voro de bland studenter
i Upsala i Jan. 1793 bildade "konventen", hvilka
förbjödos i April s. å., men fingo en fortsättning i
Juntan (se d. o.). 1809 bildades den efter ledaren,
frih. L. A. Mannerheim, uppkallade mannerheimska
klubben, som motarbetade gustavianerna, hvilka efter
samma års statshvälfning sammanslutit sig till en
"kontrarevolutionär" klubb. Opinionsklubben,
bestående af G. Adlersparres vänner, arbetade
i samma syfte som den mannerheimska. Klubben
Representationsreformens vänner vid 1844 års
riksdag ingaf till konstitutionsutskottet ett
"nationalrepresentationsförslag". Efter en d. 18
Mars 1848 i Stockholm hållen "reform-middag"
grundades Reformvännernas sällskap i Stockholm,
hvilket arbetade för en valreform i demokratisk
anda. Bland dess medlemmar voro K. H. Anckarsvärd,
J. G. Richert, J. H. Thomander, P. E. Bergfalk,
L. J. Hierta m. fl. Reformvännernas sällskap inom
ridderskapet och adeln vid 1865 års riksdag sökte
främja representationsförändringen. Efter dennas
införande hafva särskildt "landtmannapartiets"
klubbar spelat en viss rol. Från 1843 framkallade
sträfvandena för skandinavismen klubbar i Stockholm,
Upsala, Lund och Göteborg. Bland klubbar, som blott
åsyfta sina ledamöters beqvämlighet och trefnad,
märkas i Stockholm bl. a. Sällskapet (stiftadt 1800)
och Militärsällskapet (stiftadt 1859).
Klubbekriget benämnes det uppror, söm mot slutet
af 1596 och under början af 1597 egde rum i
Finland och närmast framkallades af de lokala
missförhållanden, som voro rådande i landskapet
Österbotten. Innebyggarna derstädes voro stolta öfver
att de icke någonsin böjt sig under adelsväldets ok
och öfver att de sedan konung Johan III:s tid åtnjöto
befrielse från skyldigheten att emottaga ryttare i
borgläger. Med rätta ansågo de sig derför kränkta,
då konungens ståthållare i Finland, den bekante
marsken Klas Fleming, bland dem inkvarterade ryttare
i mängd. Ej mindre kände de sig hotade genom att en
s. k. knap-adel begynte utgå ur deras egna led. Det
hade nämligen under det pågående kriget med Ryssland
blifvit vanligt att ämbetsmän och rika bönder genom
krigstjenst till häst frälste sina lägenheter från
skatt; derefter underhöllo de sina ryttare genom att
inqvartera dem hos bönderna. Man trodde sig deri
se början till en för bondefriheten farlig social
förändring. Icke häller sedan stillestånd och fred
blifvit ingångna med Ryssland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
