Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala / 905-906 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klubbekriget ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afseende han kan betraktas som en af de
mera framstående representanterna för
den s. k. junggrammatiska riktningen
inom den moderna språkvetenskapen.
Ad. N-n.

Klumpfisken, Orthagoriscus mola L., zool., en till
fam. Gymnodontes bland de fastkäkade fiskarnas ordning
hörande, egendomlig fiskart. Klumpfisken, som äfven
kallas Simmande hufvudet, Solfisk m. m., har mycket

kort kropp samt rygg- och analfenorna sammanhängande
med den breda och korta, liksom afhuggna
stjertfenan. Kroppen är tilltryckt från sidorna;
dess höjd är mer än hälften af längden. Ungarna äro
jämförelsevis ännu högre och försedda med taggar,
hvilka hos de späda ungarna äro mycket stora. Hos
de äldre är huden fint granulerad. Klumpfisken når
en längd af öfver 2 m. samt en vigt af mellan
200–300 kg. och hör sålunda till de största fiskarna. Han
tillhör de s. k. pelagiska, vidt omkring ströfvande
fiskarterna, hvilka företrädesvis uppehålla sig midt
ute i de stora hafven. Klumpfiskcn lefver antagligen
på djupet, men kommer stundom upp till ytan samt
ligger och solar sig derstädes. Vid södra Englands
och Irlands kuster träffas han ej sällan och har
äfven några gånger blifvit anträffad vid Sveriges
vestra kust ända ned i Öresund. Till färgen är han
ofvan blågrå eller brunaktig, undertill ljusare.
R. L.

Klumpfot är en vanligtvis medfödd åkomma, bestående
deri att den ena foten eller båda äro vridna
inåt, hvarvid dessutom vanligen hälen är lyft i
höjden. Många olika grader af klumpfot förekomma, från
en enkel vridning, som med passande fotbeklädnad kan
korrigeras, till de svåraste former, då patienterna gå
på utsidan, ja ryggen af foten; denna är då i högsta
grad vanskaplig. Dålig utbildning af extremitetens
muskler hör också vanligen hit. Genom mekanisk,
"ortopedisk", behandling är det någorlunda lätt att
bota lindrigare och färska fall. De föråldrade och
svårare fordra rätt genomgripande operationer, utan
att dock resultatet alltid blifver i funktionelt
hänseende fullkomligt tillfredsställande. Dock kan
förbättring alltid uppnås, och det numera utan fara
för patienten. Rsr.

Klumpp, Friedrich Wilhelm, tysk pedagog,
f. 1790, d. 1868, blef 1821 lärare vid
gymnasiet i Stuttgart och var 1848–64 medlem af
würtembergska undervisningsrådet samt referent
för realläroverken. Ifrig vän af turnväsendet,
äfven sedan det upphört att vara en politisk
statsangelägenhet, fick K. tillika tidigt blicken
öppen för de reala ämnenas tillbakasatta ställning
vid skolundervisningen och gaf genom sin vidlyftiga
skrift Die gelehrten schulen nach den grundsätzen
des wahren humanismus und den anforderungen
der zeit (1829–30) uppslaget till den würtembergska
skolbildningens befrielse från en ensidigt klassisk
riktning.

Klusila ljud (af Lat. cludere, tillsluta). Se Explosiva
ljud.

Klutsjino, by i ryska guvern. Moskva, v. om
Mosjaisk. Der mötte d. 24 Juni 1610 en polsk styrka
under Stanislaw Zolkievski den med tsar Vasilij
Sjujskis trupper förstärkta svenska hären under J. De
la Gardie och E. Horn. Under den strid, som uppstod,
öfvergick det utländska värfvade krigsfolket i svenska
hären till fienden af missnöje öfver uteblifven sold,
ryssarna flydde, och De la Gardie såg sig nödsakad att
med den polske fältherren afsluta en öfverenskommelse,
enligt hvilken han, lemnande Vasilij åt hans öde,
tågade med den ringa återstoden af sin här tillbaka
till svenska gränsen.

Klüber, Johann Ludwig, tysk statsrättslärare och
publicist, född 1762, blef 1786 juris professor
i Erlangen och öfvertog 1807 en dylik professur
i Heidelberg. Under Wien-kongressen vistades
han i Wien och utgaf sedan vigtiga källskrifter
till densammas historia. K. ansågs redan då som
Tysklands ypperste statslärde och erhöll från
utländska suveräner smickrande anbud, dem han dock
afböjde. 1817 kallades han till preussiskt geheime
legationsråd. Efter sin vän ministern Hardenbergs död
blef K. emellertid ett mål för illvilliga angrepp,
hvarför han tog afsked, 1824. Död 1837. K:s förnämsta
publikationer äro Akten des Wiener congresses in
den jahren 1814–15 (bd 1–8, 1815–19; bd 9, 1835),
Übersicht der diplomatischen verhandlungen des
Wiener congresses (1816), Das öffentliche recht des
deutschen bundes und der bundesstaaten (1817;
4:de uppl. 1840), Droit des gens moderne de l’Europe
(2 bd, 1819; "Europäisches völkerrecht", 1821;
2:dra uppl. 1851) och Pragmatische geschichte der
nationalen wiedergeburt Griechenlands (1835).

Klügel, Georg Simon, tysk matematiker, född i Hamburg
1739, blef 1766 professor i matematik i Helmstädt och
1787 professor i matematik och fysik i Halle. Död
1812. K. har blifvit känd företrädesvis genom sin
Mathematisches wörterbuch (I–III; 1803–1808),
hvilken efter författarens död afslutades af
Mollweide och Grunert (1823–31) samt af den
sistnämnde försågs med två supplementband (1833,
36). Detta arbete var i rent matematiskt hänseende
för sin tid ganska förtjenstfullt och är ännu i
dag af värde på grund af de många deri förekommande
historiska notiserna. För öfrigt utgaf K. en mängd
uppsatser, afhandlingar och läroböcker. Bland de
sistnämnda har Anfangsgründe der astronomie (1793)
haft en ganska stor spridning (5:te uppl. 1819). G. E.

Klüver, Lorents Didrik, norsk officer, topograf,
fornforskare, född i Värdalen (Nordre Trondhjems
amt) d. 23 Dec. 1790, blef löjtnant vid 1:sta
nordenfjeldska skidlöparebataljonen och utnämndes
1823 till major i armén. Död i Trondhjem d. 4
Jan. 1825. Under åren 1810–14 upprättade K. militära
kartor öfver en del af Trondhjems stift och gjorde
derunder många antikvariska undersökningar, som blefvo
af stor betydelse för senare tiders forskningar. Hans
förnämsta arbete är Norske

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>