- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
911-912

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klädesholmen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ruggmaskiner, så att fibrerna framdragas jämt och
tillstrykas i samma riktning) och öfverskäras (med
sax eller skärmaskin, hvarigenom fibrerna få lika
längd och ytan göres slät och glänsande), noppas för
tredje gången och slutligen dekateras (så att glansen
blifver mindre bjert, men varaktigare) samt pressas.
– Kläde färgas ofta redan i ullen, eljest mellan
tvättningen och valkningen eller efter sistnämnda
operation. Emedan tyget krymper så väsentligt, då
det valkas, måste kläde, som efter appreteringen
skall vara 8/4 bredt, väfvas med en bredd af minst
15/4. Genom valkningen bildas på tygets yta en tunn,
glatt filtbetäckning; denna döljer den egentliga
väfnaden, som ej blifver synlig, förrän klädet
blifvit "trådslitet" till följd af filtklädnadens
afnötning. Kläde kommer i handeln uti "stycken",
hvilkas längd vexlar mellan 16 och 21 m., medan
det vanligen håller något öfver s. k. dubbel bredd
(8/4). – Klädestillverkningen går tillbaka till
8:de årh. Den leder sitt upphof från friserna i
norra Holland. Af dem spreds den till Tyskland, men
blomstrade fortfarande främst i Nederländerna under
medeltiden. Inom denna väfnadsindustri intaga för
närvarande Preussen, Sachsen, Österrike, Belgien,
England och Frankrike en herskande ställning. Den
svenska klädesfabrikationen nådde redan tidigt en
hög rang, ehuru den inhemska ullproduktionen icke på
långt när varit tillräcklig. De första klädesfabriker
i Sverige anlades i Stockholm och Norrköping; de fingo
sina privilegier under drottning Kristina. Norrköping
har sedan dess, tack vare de många vattenfall Motala
ström der bildar, förblifvit stamorten för Sveriges
klädestillverkning. Redan under Karl XI kunde hela
svenska armén klädas med inhemskt fabrikat. Efter
en tid af starkt sjunkande under Karl XII bragtes
denna industri åter till blomstring af J. Alströmer,
så att 1747 icke mindre än 9,235 arbetare hade
sin utkomst af densamma. Sedan följde en längre
tids tillbakagång, tills klädesfabrikationen
omkr. midten af innevarande århundrade åter
nådde en hög ståndpunkt under inflytande af en
friare tull-lagstiftning. 1834 var de svenska
klädesfabrikernas antal 105 och hade 1844 stigit till
128 (med 4,144 arbetare och ett tillverkningsvärde
af 5,047,704 kr.), men var 1860 inskränkt till 99,
hade 1874 sjunkit till 53 (med 13,768,356 kr:s
tillverkningsvärde) och utgjorde 1882 endast 46
(med 3,503 arbetare och ett tillverkningsvärde
af 10,443,463 kr.). Jämte fabrikerna i Norrköping
(der de förnämsta äro Drags samt Bergsbro) finnas
dylika äfven vid Halmstad (Slottsmöllans stora fabrik)
och Stockholm (Reimersholm), i Malmö, Karlskrona med
flere orter. – I Norge finnas 2 större klädesfabriker
(Hjula väfveri i Kristiania och Arne fabriker vid
Bergen) samt flere mindre.

Klädesholmen, kapell i Göteborgs och Bohus län,
Tjörns härad, hade vid 1883 års slut 774 innev. Det
hör till Tjörns pastorat (Stenkyrka moderförsaml.),
Göteborgs stift, Orusts och Tjörns kontrakt.

Klädkila. Se Kläda.

Klädmur. Se Beklädnadsmur och Fästning, sp. 625.

Klädran. Se Taltrasten.

Klädsel. Se Drägt.

Klängaporna l. spindelaporna, Ateles, zool., bilda ett
slägte inom familjen Nya verldens apor (Platyrrhini)
och de fyrhändtas ordning bland däggdjuren. De hafva
ytterst spenslig kroppsbyggnad, långa, skinntorra
lemmar, mycket litet hufvud och skägglöst ansigte
samt hafva förkrympt tumme eller sakna sådan på
framhänderna. I Nya verlden företräda spindelaporna,
hvilkas hemland är Syd-Amerika till 25° s. br.,
gibbonerna, men sakna dessas utomordentliga snabbhet
och liflighet; sitt tillhåll hafva de i de högsta
trädens kronor. Till sitt lefnadssätt öfverensstämma
de olika arterna i det väsentliga. De lefva i mindre
skaror, men äfven parvis och ensamma. I trädkronorna
röra de sig tämligen skickligt, men deremot med
svårighet på släta marken, hvarför de också sällan
lemna träden. Såsom unga kunna de lätt tämjas,
visa sig då godmodiga och förtroliga, men härda
icke länge ut i fångenskapen. Dessa apor förföljas
ifrigt, enär brasilianerna använda deras skinn och
indianerna tycka mycket om deras kött. – Koaitan,
A. paniscus, blir 1,25 m. lång, hvaraf hälften
kommer på svansen. Hennes hårbeklädnad är grof,
längre på skuldrorna, glesare på kroppens undre
sida; i pannan finnes en lugg. Färgen är djupt
svart, endast i ansigtet något rödlett. Merikin,
A. criodes, blir 1,4 m. lång, har litet hufvud,
kort hals, starkt byggd kropp och tät pels, som är
blekgul eller hvitaktigt grågul. Ansigtet är hos
unga individer svartbrunt, hos äldre mörkgrått och
i midten köttrödt. Guldpannapan, A. Bartlettii,
är ofvan svart, under brungul, med brunsvart
ansigte samt ett guldgult band i pannan.
C. R. S.

Klängen, slingtrådar, cirrhi, bot., kallas de enkla
eller förgrenade, trådlika organ, medelst hvilka
klättrande stjelkar fästa sig vid andra föremål
för att med stöd af dem stiga mot höjden. Sådana
klängen äro af flere slag i morfologiskt
hänseende. Hos vinrankan, vilda vinet (Ampelopsis)
och passionsblomman (Passiflora) m. fl. äro dessa
klängen förändrade grenar. Klängena hos våra ärter
och hos gurkväxter utgöras af bladnerver, å hvilka
intet bladparenkym blifvit utveckladt. Clematis
och Tropaeolum klättra medelst det för yttre
retning känsliga bladskaftet. Corydalis claviculata
klänger sig fast med hela bladet och Smilax med sina
stipler. Hos en del växter, såsom hos vilda vinet, äro
spetsarna af slingtrådarna försedda med små kuddar,
häftkuddar l. häftorgan (hapteres), medelst hvilka
klänget kan häfta sig fast äfven vid släta ytor.
O. T. S.

Klängeväxter, klängväxter, slingerväxter, egentligen
sådana växter, som äro försedda med klängen,
benämner allmänheten, utan vidare åtskilnad,
alla växter, som klättra eller klänga sig upp
med stöd af andra föremål. O. T. S.

Kläran. Se Taltrasten.

Klärobskyr [-skyr], Fr. clair-obscur,
målarek.
Se Färgtryck och Ljusdunkel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 13:28:04 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfah/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free