Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knappsäf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfunna i England), hvilka förrätta hela arbetet
med knappnålstillverkningen, hvarför numera det
ofvanbeskrifna sättet att tillverka knappnålar
finner användning endast på de trakter, der
arbetslönerna äro mycket låga, då deremot maskiner
användas öfverallt der tillverkningen bedrifves i
någorlunda stor skala. En van arbetare tillverkar för
hand i medeltal 10 à 12 tusen knappnålar om dagen,
beräknad till 12 timmar, då deremot en maskin, som
skötes af en arbetare med tillhjelp af en pojke, kan
tillverka ända till 200 tusen nålar på samma tid. –
Knappnålstillverkningen, som uppkom i Nürnberg
mot slutet af medeltiden, blomstrar i Tyskland,
Holland, England och Amerika. I Sverige eger sådan
rum endast vid Gusums bruk.
Knappsäf, bot., kallas ett slägte (Eleocharis
R. Br.) bland halfgräsen (Cyperaceae) med ett enda,
enkelt, mångblommigt ax i stråets spets. Frukten
är en nöt med ett bihang upptill af stiftets
vidgade, ledade bas, utan frukt-ull. Slägtet
omfattar dels mycket små, dels medelstora örter,
alla växande å stränder eller fuktiga ställen.
O. T. S.
Knapptåg, Juncus conglomeratus L., bot., en allmän
art af slägtet Juncus (se d. o.).
Knapp vind, sjöv. Se Vind.
Knaresborough [nersbörå], stad i West Riding af
engelska grefskapet York, vid Nidd, 27 km. n. v. om
York. 5,000 innev. (1881). Linneväfverier och
tillverkning af gröfre filtar.
Knarrslägtet, Ortygometra, zool., hör till familjen
sumphönsartade foglar (Rallidae) inom vadarnas
ordning. Näbben är mycket kortare än hufvudet, hög,
rät, starkt hoptryckt samt lika tillspetsad ofvan
och under; pannan saknar plåt. Kroppen är hög,
mycket hoptryckt, hufvudet tämligen stort, halsen
af medellängd, skulderfjädrarna förlängda, vingarna
korta och kupiga, med andra pennan längst, stjerten
kort, mjuk och nästan dold af täckfjädrarna, benen
långa, befjädrade nästan till häl-leden, tarserna
baktill täckta med tvärplåtar och de långa tårna utan
simflikar. – Dithörande foglar vistas bland gräs på
torrare ängar samt i klöfver- och sädesfält, simma
icke, hafva sträft och knarrande läte samt rugga
två gånger hvarje år. Endast en art, grässkäran
(se d. o.), Ortygometra crex, förekommer i Sverige.
C. R. S.
Knaster (T. och Holl. knaster l. kanaster, af
Sp. canastro, Lat. canistrum, korg). 1. Ett slags
röktobak (urspr. sådan, som i korgar försändes från
Havana till Spanien). – 2. Geol., lokalbenämning
för ett af de ofvanpå alunskiffern i Hunneberg
hvilande bergartslagren samt tillika för bergarten
sjelf, hvilken utgöres af en mörk, kalkblandad,
tämligen hård skiffer och eger en mäktighet af 1 à 2
m. Knastern ligger nära ofvanpå alunskifferbäddens
öfversta orstenslager och täckes af s. k. undre
graptolitskiffer. E. E.
Knaus, Ludwig, tysk genremålare, en af hufvudmännen
för den yngre skolan i Düsseldorf, f. 1829 i
Wiesbaden, studerade 1846–52 i Düsseldorf, men
reste sedan till Paris, der han dröjde i 8 år, med
undantag af ett års vistelse i Italien (1857–58),
och tillegnade sig
derunder fullkomligt den franska tekniken, så att
han vunnit obetingadt erkännande äfven af franska
mästare. Under sin vistelse i Paris utförde han
de första arbeten, som gjorde honom känd, såsom
Guldbröllopet, Dopet m. fl. Men 1860 återvände han
till Tyskland, der han uppehöll sig dels i Berlin,
dels i Düsseldorf, till dess han 1874 slog sig
ned i Berlin. Han var der till 1884 ledare af en
"mästareatelier" vid konstakademien. Derjämte har
han ifrigt fortsatt sin verksamhet som utöfvande
konstnär. K., som framställer figurrika bilder ur
det tyska folklifvet, utmärker sig för synnerligt
fin psykologisk iakttagelseförmåga och mästerlig
karakteristik samt en framställning, som är mäktig
såväl af tragiskt patos och djup känsla som af
älskvärd glädtighet och sund humor. Han är dessutom en
mästare i det tekniska. Af hans många bilder må, utom
de nämnda, påpekas Falskspelarna (i museum i Leipzig),
Wie die alten sungen, so zwitschern die jungen
(1869, i nationalgalleriet i Berlin), Likbegängelse
i en hessisk by (1871), På dåliga vägar (1876),
en värdshusscen, berömd för kraftfull karakteristik,
och Ett vandrande gycklaresällskap (1880, i museum
i Dresden). C. R. N.
Knebel, Karl Ludwig von, tysk skald, f. 1744, tjenade
10 år som officer vid kronprinsens af Preussen
regemente, kom 1774 till Weimar såsom guvernör för
prins Konstantin och fick, då han lemnade detta värf,
pension med majors rang. Han uppehöll sig sedan
mest i Jena, der han dog 1834. K. tillhörde den
krets af "skönandar" ("das Musenhof") i Weimar,
hvilken på Göthes tid gjorde denna stad till
Tysklands andliga medelpunkt. Sjelf var K. föga
framstående som skald; han var en mottaglig och fint
bildad, men icke produktiv natur. Hans ställning
till Göthe, hvars kanske närmaste vän han var,
skulle kunna liknas vid K. G. v. Brinkmans till
Tegnér. K. visar sig i Sammlung kleiner gedichte
(1815) och Lebensblüthen (1826) som efterhärmare af
Göthe och Schiller; bäst lyckas han i distika. Mer
betydande äro hans öfversättningar, särskildt
af romerska skalder, nämligen Propertius’ elegier
(1798) och framför allt Lucretius’ "De rerum natura"
(1821; 2:dra uppl. 1831). K:s Literarischer nachlass
und briefwechsel utgafs 1840 af Varnhagen v. Ense
och Th. Mundt. Briefwechsel zwischen Goethe und
K. 1774–1832 utgafs 1857. Dessutom finnes i andra
samlingar en mängd bref till och från K.
Knebelit, miner., ett svartgrönt eller grågrönt
mangansilikat, Mn2 O4 Si, som förekommer vid
Dannemora, Hilläng och Schisshyttan. Det nyttjas
som manganrikt beskickningsämne vid jernsmältning.
P. T. C.
Knecht, Justin Heinrich, tysk musiker, f. 1752, var
från 1792 organist och konsertdirektör i Biberach samt
1807–09 hofkapellmästare i Stuttgart. Död 1817. Hans
kompositioner voro icke lifskraftiga, och vi nämna
blott hans symfoni Tongemälde der natur, märkvärdig
såsom till programmet en föregångare till Beethovens
pastoral. Såsom organist hade han rykte för att vara
den främste näst Vogler, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
