Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knipphammare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skapad till folkledare. För sina anabaptistiska
läror fördrefs han ur staden och kom, efter resor
hit och dit, till Sverige. Jämte Melkior Buntmakare
framkallade han 1524 i Stockholm stor oro genom att
egga folket att storma de katolska kyrkorna, förstöra
helgonbilderna o. dyl., men efter hemkomsten från
mötet i Malmö återställde konung Gustaf och Laurentius
Andreae lugnet samt skickade orostiftarna ur
riket. 1527 var K. åter i sin födelsestad och tog del
i ett upplopp, hvilket skaffade honom en längre tids
fängelse. Efter återvunnen frihet understödde han mot
biskop och råd den evangeliske predikanten Rothmann,
och när det radikala partiet 1533 kommit till
makten, blef K. i Febr. 1534 borgmästare. Gästfritt
mottog han i sitt hus "aposteln" Johan af Leiden
och "profeten" Jan Matthys. Han underordnade sig
villigt det upprättade profetdömet, och när, efter
Jan Matthys död, Johan blef "konung", utnämndes
K. till "ståthållare". En gång slöt han sig dock
till oppositionen, men ursäktande sig dermed att
han då drifvits af en ond ande, blef han åter sin
herres högra hand. Efter stadens intagande, 1535,
framdrogs K. ur sitt gömsle, delade sin "konungs"
långa fångenskap och afrättades d. 23 Jan. 1536.
Knipphammare, mek., en sorts små stjerthammare
med hastig gång, hvilka drifvas med vattenhjul och
användas till uträckning af finare dimensioner
af jern och stål samt till förfärdigande af
ämnen till hvarjehanda manufaktursmiden.
C. A. D.
Knippjern kallas i allmänhet jern af mycket fina
dimensioner, hvilket ofta förekommer i handeln
sammanbundet i knippor. C. A. D.
Knipslägtet, Clangula, zool., hör till dykändernas
underfamilj af andfoglarnas ordning och simfoglarnas
klass. Näbben är tämligen liten, kortare än mellantån,
utan långt framskjutande, spetsiga fjäderfält vid
roten, jämnt afsmalnande mot spetsen och framom
näsborrarna smalare än vid dem; näbbnageln upptager
icke hela näbbspetsen. Pannskelet är spetsvinkligt
och stjerten mer eller mindre spetsig. Dithörande
arter häcka vid sött vatten, men vistas för öfrigt
i hafvet. Deras kött är bättre än våra öfriga
dykänders. – Knipan ("blå-anden"), C. glaucion,
häckar talrikt i Norrland och Lappland, sparsammare
längre söder ut ända ned till Skåne; för öfrigt
finnes hon i både Gamla och Nya verldens nordligare
delar. Hannen har i vårdrägt hufvudet svartgrönt,
purpurglänsande, med en stor, hvit fläck på hvardera
sidan af näbbroten. Öfre kroppsdelarna, en del ving-
och alla stjertpennorna äro svarta, undre delarna samt
två fläckar på vingen hvita, näbben svart och benen
orangegula. Kroppslängden stiger till 47 cm. Honan
har hufvudet och öfre halsen gulgråbruna, öfre
kroppsdelarna svartbruna, med blågrå fjäderkanter
framåt, en tvådelad hvit fläck på vingen, nedre
halsen, kroppens sidor och undergumpen mörkt askgrå,
öfriga undre delar hvita, näbben matt svart och benen
dunklare gula. Hannens sommardrägt liknar honans, men
vingtäckarna äro helt hvita. Under sina flyttningar
höst och vår skjutes knipan ofta
för vettar. Sina ägg lägger hon i trädhål, hålkar
eller på något annat undandoldt ställe, ty hon häckar
icke under bar himmel. Till detta slägte hör vidare
alfogeln (se d. o.), C. (Fuligula) glacialis,
som höst och vår fälles i mängd för vettar i våra
skärgårdar. C. R. S.
Knislinge, socken i Kristianstads län, Östra Göinge
härad. Arealen 4,163 har. 1,050 innev. (1883). Annex
till Hjersås, Lunds stift, Östra Göinge kontrakt.
Knista, socken i Örebro län, Edsbergs härad. Arealen
8,367 har. 1,723 innev. (1883). K. bildar med Hidinge
ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Strengnäs
stift, Edsbergs kontrakt.
Knittelvers kallas parvis rimmade versrader,
med hvilka man för öfrigt tillåter sig mycket stor
frihet både i afseende på rytmen och sjelfva rimmens
beskaffenhet. Då dylika verser af forno nyttjades i
berättande dikter, hvilka i det hela ej voro annat
än en på detta sätt med nödtorftiga rim försedd
prosa, finner man äfven ordet knittelvers användt om
klena skaldealster, med oregelbunden versbyggnad
och dåliga rim. Oftast innefattar knittelversen
fyra takter. I sjelfva verket är den endast en
förvildad form af den strängt regelbundna versart,
som förut användts i medeltidens episka konstpoesi. I
nyare tider har knittelversen med framgång blifvit
begagnad i dikter af lägre komiskt innehåll. I
England kallas ett dylikt versslag hobbling rhythms,
i Frankrike rimaille eller vers léonins (efter
medeltidens latinska versus leonini). Det tyska
ordet knittelvers eller knüttelvers bör helt visst
ställas i samband med knittel l. knüttel, knölpåk:
liksom dennes yta är skroflig och ojämn, så är äfven
knittelversens rytm haltande och oregelbunden.
Th. W.
Knivskjärodden, Norges nordligaste punkt,
ligger på Magerö och skiljes af Knivskjärviken
från det mera berömda och imposanta Nordkap.
O. A. Ö.
Knjasjnin, Jakov Borissovitj, rysk dramaturg,
f. 1740, d. 1791, tog sina ämnen mest från främmande
skalder. Hans tragedier skatta väl mycket åt tidens
rådande franska smak. I komiken lyckades han bäst;
de mest omtyckta af hans lustspel äro Méljnik
(Mjölnaren), som ännu bibehåller sig på repertoaren,
och Chvastún (Storprataren; 1786). Bland hans skrifter
(utgifna i 5 bd, 1822) finnas dessutom fabler, oder
och visor.
Knobel, August Wilhelm, tysk protestantisk teolog,
f. 1807, blef 1835 e. o. professor i Breslau och 1838
ord. professor i Giessen. Död 1863. K. var till sina
tänkesätt rationalist samt gjorde sig fördelaktigt
känd som exeget och arkeolog. Af hans arbeten må
nämnas kommentarerna till Predikaren (1836), Esaia
(1843; 3:dje uppl. 1861), 1:sta Mose bok (1853; 3:dje
uppl. 1875), 2:dra och 3:dje Mose böcker (1858; 2:dra
uppl. 1880), 4:de och 5:te Mose böcker samt Josua bok
(1861) äfvensom Die völkertafel der Genesis (1850).
P. F.
Knobeisdorff, Hans Georg Wenceslaus von, friherre,
tysk arkitekt, f. 1697, d. i Berlin 1753, var kapten
i preussisk tjenst, då han 1730 tog afsked för att
egna sig åt konsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
