Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knipphammare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dramatikerna från Elisabets tidehvarf. Hans dramer äro
väl byggda, dialogen och karaktersteckningen
äro naturliga, syftningen allvarlig, nästan
moraliserande. Egentlig förmåga af ursprunglighet
kan man icke tillerkänna honom. Såsom skådespelare
lyckades K. bäst i karaktersroller. 1845 lemnade
han scenen till följd af religiösa betänkligheter,
uppträdde efter 1852 såsom ifrig baptistpredikant och
offentliggjorde teologiska stridsskrifter mot katolska
kyrkan. – K:s dramatiska verk utkommo samlade 1841–43
i 3 bd (ny uppl. 1873 i 1 bd). Hans smärre berättelser
och skisser äro sammanförda i The elocutionist (25:te
uppl. 1874).
Knownothings (nånö’things; af Eng. know, veta, och
nothing, ingenting), ett parti, ursprungligen ett
hemligt politiskt sällskap i Nord-Amerikas förenta
stater, organiseradt 1854, med syfte att hämma
invandringen, försvåra invandrarnas naturalisering
(genom att fordra en mångårig vistelse inom landet
såsom vilkor för medborgarerätts erhållande)
och utestänga dem från ämbeten inom stat och
kommun. Knownothings framkallade våldsamma uppträden i
flere städer i de vestliga staterna. Partiet vann dock
endast ett ringa politiskt inflytande och upplöstes
helt och hållet under det stora inbördes kriget
(1861–65). Sällskapet fick sitt namn deraf att dess
medlemmar alltid sade sig ingenting veta (to know
nothing) till svar på oinvigde nyfiknes frågor.
Knox [nåcks], John, Skotlands reformator, föddes 1505
i Haddington (Gifford?) i grefskapet East Lothian,
studerade sedan 1521 vid universitetet i Glasgow, der
han väckte uppmärksamhet för sin dialektiska färdighet
vid behandling af den skolastiska teologiens frågor,
och skall omkr. 1530 blifvit prestvigd. Kort derefter
började han undervisa i teologi och filosofi vid
universitetet i S:t Andrews, men om hans lif och
verksamhet under de följande 12 åren känner man
så godt som intet. Omkr. 1543 slöt han sig till
protestantismen, hvilket vållade hans afsättning
från prestämbetet, och blef en trogen åhörare af
reformationspredikanten Wishart samt förkunnade
efter dennes martyrdöd (1546) med stor frimodighet
och hänförande kraft den nya läran i S:t Andrews. När
denna stad måste gifva sig åt katolikerna, understödda
af en fransk flotta, fördes K. till Frankrike, der
han hölls i 18 eller 19 månaders hård fångenskap. I
början af 1549 kom han till England, der han vänligt
mottogs af den protestantiske ärkebiskopen Cranmer,
1551 blef hofpredikant hos Edvard VI och bl. a. genom
sina predikningar i norra delen af landet befordrade
reformationsverket. Men efter den katolska Marias
uppstigande på tronen (1553) måste han i första
dagarna af 1554 lemna England. Han uppehöll sig
i Dieppe, Genève, Frankfurt am Main, och efter ett
besök (slutet af 1555–början af 1556) i Skotland,
der han predikade och utdelade nattvarden, stannade
han i tre år, 1556–59, i Genève såsom predikant
vid engelska församlingen derstädes. Bland de många
arbeten han författade
under denna tid märkas en engelsk bibelöfversättning
och The first blast of the trumpet against
the monstrous regiment of women (1559, Första
trumpetstöten emot det vidunderliga qvinnoregementet),
ett tämligen opolitiskt anfall på Englands
och Skotlands regentinnor. Återkallad af sina
betryckta landsmän, anlände han till Edinburgh d. 2
Maj 1559. Ehuru af regeringen förklarad fogelfri,
predikade han oförfärad i Perth, S:t Andrews, ja i
sjelfva Edinburgh, der han i Juli s. å. valdes till
prest. Folket råkade i en obeskriflig rörelse: altare,
bilder och andra prydnader i kyrkorna brötos ned,
kloster förstördes, och den religiösa revolutionen
rasade snart öfverallt. Af fruktan för hans personliga
säkerhet förmådde hans vänner honom lemna Edinburgh,
hvarefter han predikande genomvandrade en stor del
af Skotland. Regentinnans död och understöd af
drottning Elisabet påskyndade slutet på striden
mellan protestanter och katoliker. Ett skotskt
parlament sammanträdde d. 1 Aug. 1560 samt beslöt
påfveväldets afskaffande och den presbyterianska
kultens införande. Mer än någon annan var K. verksam
dervid, och såväl The confession of faith (den af
parlamentet 1560 antagna trosbekännelsen) som First
book of discipline (den af kyrkomötet i Dec. 1560
antagna kyrkoordningen) äro omisskänliga uttryck af
hans åsigter. – Drottning Maria Stuarts ankomst till
Skotland 1561 medförde nya faror för reformationen;
och när hon införde katolska mässan i sin enskilda
gudstjenst samt väckte anstöt genom sin böjelse för
jagt, dans och maskerader, kunde K. ej förblifva ett
stumt vittne. Kallad att infinna sig i Holyrood till
4 eller 5 samtal, framhöll han med kraft, att det är
en kristen tillåtet att försvara sina rättigheter mot
öfverheten. När Maria, som K. liknade vid Jesebel,
ej kunde beveka reformatorn med "många bittra tårar",
ej häller med vrede eller smicker, anklagades han
inför Hemliga rådet (Privy council) för högförräderi,
men frikändes (Dec. 1562), ehuru Maria i egen person
uppträdde såsom åklagare. 1565 drogs han å nyo
inför hemliga rådet af Darnley, drottningens gemål,
som ansett sig hafva blifvit förolämpad i en af
K:s predikningar. Derefter till Marias fall, 1567,
skötte K. ej sitt prestämbete i Edinburgh.
Under de politiska stormar, som derefter hemsökte
Skotland, förmåddes K., ehuru "mycket mot sin vilja",
att 1570–72 hålla sig undan i S:t Andrews, men sedan
Marias parti i Juli 1572 lemnat Edinburgh, återvände
han dit, och der afled han, "trött på verlden",
d. 24 Nov. s. å. Han begrofs i S:t Giles kyrka. K.,
som omkr. 1555 hade gift sig med Marjory Bowes och
1564 med Margaret Stewart, dotter af lord Ochiltree,
efterlemnade 2 söner och 3 döttrar. Sönerna dogo
vid unga år, och med dem utslocknade K:s slägt
på manssidan. – K:s karakter utmärkes af jernhard
fasthet, bestämdhet och stark öfvertygelse. Hans
vetenskapliga bildning var ej så stor, men ersattes af
skarpt, genomträngande förstånd. Föredraget var varmt,
språket enkelt och tydligt, enligt somliga groft,
i det han, enligt eget yttrande, kallade hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
