Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knoxville ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
budskapet om ofred i Danmark. Den norske konungen
Olof Haraldsson, som 1024 skarpt afvisat K:s
anspråk på danske konungens af Harald Blåtand vunna
höghetsrätt öfver Norge och derför motarbetades af K.,
anföll jämte sin svåger, den svenske konungen Anund
Jakob, Själland och Skåne. För att samla danernas
motståndskraft lät den svenskfödde höfdingen Ulf
jarl – hvilken K. gifvit sin halfsyster Estrid till
äkta och som han förordnat till riksföreståndare
i Danmark samt sin son Hardeknuts uppfostrare –
jylländingarna hylla Hardeknut som konung under hans
eget förmynderskap. K. förlät Hardeknut, men ville
icke gifva Ulf något löfte, förr än fienden blifvit
utdrifven ur landet. Själland tog han lätt tillbaka
och tvang sedermera de förenade konungarna, efter
en blodig strid i Helge å (1027), att draga hem;
men Ulf jarl lät K. dräpa, ehuru han utmärkt sig
i striden. Under vintern rustade K. sig samt vann
genom stora gåfvor och löften flere af Norges
mäktigaste höfdingar. Med 1,200 skepp drog han
på våren 1028 till Norge. Alla öfvergåfvo Olof,
som måste fly till Gårdarike, och K. lade hela
landet under sig samt insatte Erik Jarls son Håkon
till riksföreståndare. Som bekant tillbakaslogo
bönderna sjelfva Olofs försök att återtaga sitt
fädernerike, hvarvid han stupade på Stiklestad
(1030). Då Håkon jarl samtidigt afled, i England,
sände K. sin son Sven till Norge, hvilket land denne
skulle styra som lydkonung. K. dog i Shaftesbury d. 12
Nov. 1035 och begrofs i Winchesters domkyrka. – Med
en engelsk qvinna (hans frilla?), Elfgive (Alfiva),
hade K. sönerna Sven och Harald. Med drottning Emma
hade han sonen Hardeknut och dottern Gunnhild,
gift med tyske kejsaren Henrik III. C. R.
4. K. den helige, Danmarks skyddshelgon, son af den föregåendes
systerson Sven Estridsson, måste efter faderns död
(1076), ehuru förut vald till hans efterträdare, vika
för sin äldre, viljesvage broder, Harald Hein, hvilken
stormännen föredrogo, ledda af Svens broder Esbjörn
jarl; men efter Haralds död (1080) togs K. utan
motsägelse till konung. Ännu ifrigare vän af kyrkan än
fadern, sträfvade K. att fullborda kyrkans hierarkiska
ordning och gaf stora skänker till andliga stiftelser,
bl. a. till Lunds och Roskilde domkyrkor, samt sökte
derjämte att omdana alla samfundsförhållanden efter
kyrkolärans anda och bud. Derför uppträdde han med
stränghet mot hvarje yttring af gammal vildhet,
utan hänsyn till börd eller slägtförbindelser (jfr
Blod-Egil) och kränkte på många sätt det nordiska
rättsmedvetandet, såsom då han ville skaffa trälar och
främlingar del i de uteslutande för de frie bönderna
gällande lagarna, eller då han sökte afskaffa det i
den gamla slägtorganisationen grundade afgörandet
af rättstvister genom edgärdsmän, eller då han
fritog kyrkans män från att dömas efter landets
lagar af de allmänna domstolarna och ville tvinga
bönderna att gifva tionde. Det vidt utbredda, växande
missnöjet behöfde endast ett lämpligt tillfälle till
utbrott. Uppfordrad af män från Danelagen i England,
beslöt K. att söka utdrifva Vilhelm Eröfraren ur
detta rike. Sedan
han erhållit folkets samtycke till detta företag
och försäkrat sig om understöd af Norges konung
Olof Kyrre, samlade han en väldig flotta och här i
Limfjorden (1085). Genom förräderi af K:s broder
Olof, som han gjort till jarl i Sönderjylland,
fördröjdes affärden; och medan K. var i Slesvig för
att straffa brodern, förmådde höfdingarna, ledda
af Esbjörn jarl, den danska hären att egenmäktigt
åtskiljas, så att endast de norska hjelptrupperna
funnos qvar i fjorden, då K. kom för att börja det
stora tåget. Full af förtrytelse måste K. sända hem
norrmännen och drog sedan rundt omkring i landet för
att straffa bönderna, först på Fyen och derefter i
Jylland söderifrån. Straffen voro dryga böter. Men då
konungen kommit till kungsgården Saevarende i Thy,
reste sig de trotsige vendelborna och skyndade
manstarka mot Saevarende, som K. i hast måste
lemna. Snart var hela Jylland i uppror. K. flydde
till Odense, men äfven innevånarna på Fyen reste
sig. Med några få följeslagare (bl. a. konungens
bröder Benedikt och Erik Ejegod) kringrändes
K. i S:t Albanus’ kyrka i Odense. Medan konungens
män försvarade kyrkdörrarna, låg han sjelf, som
icke ville bära vapen mot sina undersåtar, i bön
framför altaret, och der dödades han, antingen
af ett genom ett fönster slungadt kastspjut eller
(enl. Knytlinga-sagan) af Eyvind Bifra, som under ett
uppehåll i striden smugit sig in i koret. Striden
ändade för öfrigt dermed att Benedikt stupade, men
Erik slog sig igenom och undkom. Detta inträffade
d. 10 Juli 1086. Kort derefter skedde järtecken
vid K:s graf i S:t Albanus’ kyrka, och en rad af
svåra missväxtår tyddes som straff för dråpet. 1095
upptogs konungens lik och fördes till den nyuppbyggda
kyrka, som fick namn efter honom. 1101 blef K. på
Erik Ejegods föranstaltande kanoniserad af påfven,
och under hela medeltiden dyrkades han som Danmarks
skyddshelgon. Hans dag var d. 10 Juli. K:s lagreformer
på det verldsliga området egde icke bestånd efter hans
död, men med stöd af folkets vördnad för martyren
gick kyrkans sak framåt i den riktning han gifvit
den. – K. var gift med Ethela, dotter af grefve
Robert I af Flandern. Hans son Karl (Karl danske,
se d. o.) blef sedermera grefve af Flandern; bland
döttrarna blef Ingegärd gift med den svenske höfdingen
Folke digre och stammoder för folkunga-ätten,
C. R.
5. K. Lavard (Isl. Lávarðr, Angels. hlâford,
Eng. lord, "herre"), den föregåendes brorson, son
till konung Erik Ejegod och drottning Bothild,
född i Roskilde d. 12 Mars 1091 (?), uppfostrades af
Skjalm Hvide. Men, då hans farbroder Nils Svensson,
som blifvit konung efter Erik Ejegod (1104), fått en
son, sändes K. till Tyskland, hvarest han tillbragte
åtskilliga år hos (sedermera kejsar) Lothar af
Sachsen. 1113 kämpade han emellertid under konung
Nils’ banér mot slaverna i Mecklenburg och Vagrien,
näml. obotriterna, hvilkas furste, Henrik, Nils’
systerson, hemsökte Danmark med krig och i synnerhet
härjade Sönderjylland derför att Nils undanhöll honom
hans mödernearf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
