Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knuthenborg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
större, ju närmare de sutto till hufvud-snodden. Så
fördes folkräkning, upptecknades lagar, historiska
urkunder och berättelser, förbund och fördrag. I
stället för skrifvare voro knutbindare jämte vårdare
af dessa "arkiv" anställda som ämbetsmän i hvarje
stad. – Öfverensstämmelser med knutskriften företer
äfven den teckenskrift, som Nord-Amerikas indianer
anbringa på "vampumgördeln", ett med musslor och
utsirade figurer prydt läderband, som skickas med
budskap om krig, fred eller fördrag till andra
stammar.
Knutstorp, gods i Malmöhus län, med hufvudgården
belägen i en vacker skogrik nejd på Söderåsen
i Kågeröds socken alldeles vid det ställe,
der Luggude, Onsjö och Rönnebergs härad gränsa
till hvarandra. Manbyggnaderna, som utgöras af
en hufvudbyggnad med tvänne vidstående flyglar,
alla uppförda till två våningars höjd och försedda
med tinnade gaflar, anses ligga inom Luggude
härad. Hufvudbyggnaden daterar sig från midten
af 1500-talet. Den afbrändes under kriget 1678,
iståndsattes 1728 och fick sitt nuvarande utseende
(efter ritning af prof. Brunius) genom tillbyggnad och
en grundlig reparation i början af 1840-talet. Godset
omfattar 23 1/8 mtl, deraf 16 7/8 mtl i Kågeröds socken,
5 3/16 mtl i Konga socken, 13/16 mtl i Torrlösa socken
och 1/4 mtl i N. Svalöfs socken. Hela arealen utgör
4,124 har, deraf 974 har åker och 2,000 har skog,
och taxeringsvärdet nära 1 mill. kr. – K., astronomen
Tyge Brahes födelseort, var sätesgård redan i midten
af 1300-talet. Vid medeltidens slut hade det kommit
till den danska Brahe-ätten och stannade inom den
till 1663. Det tillhörde sedan medlemmar af slägterna
Tott och Ankarstierna samt såldes 1771 till majoren
grefve F. G. H. C. Wachtmeister, hvilkens slägt det
sedan tillhört. K:s nuvarande egare (1884) är grefve
G. F. Wachtmeister,
Knylhafre. Se Hafre.
Knyphausen. Se Kniphausen.
Knyppling af spetsar sker medelst knyppelpinnar och
knappnålar på en knyppeldyna. Till material brukas
den finaste linne- eller bomullstråd, silke,
stundom äfven guld- eller silfvertråd. Garnet
hopslingas och flätas till små maskor. Hvarje tråd
(till bredare spetsar användas ofta 100–200 trådar)
är upprullad på en särskild knyppelpinne och fäst
dervid genom en åtdragen snara. Pinnarna äro af trä
och hafva en längd af ungefär 10 cm. Knyppeldynan
är vanligen kafleformig, vridbar och något nedsänkt
i en likt en pulpet lutande dyna eller i en öppen
låda. På den cylindriska dynan fästes det ritade och
på väl beräknade punkter utstuckna mönstret, ofvanför
fästas trådarna, och knypplingen verkställes genom att
pinnarna oupphörligt omkastas och läggas åt skilda
håll, hvarvid de uppkomna slingorna fasthållas med
knappnålar, som till hälften instickas genom mönstrets
hål. Märkvärdiga äro den snabbhet och den säkerhet,
med hvilka en van knypplerska vet att gripa pinnarna
i riktig ordning. Alltefter som arbetet fortskrider,
uttagas nålarna ur den färdiga delen af spetsen
och stickas i de påföljande hålen uti mönstret. –
Knypplingen uppfanns i början af 16: de årh., antingen
i norra Italien eller i Flandern. Den idkas numera
i sin största utsträckning uti Belgien, England
och Frankrike; dernäst kommer Schweiz, äfvensom
sachsiska Erzgebirge, hvarest den varit husslöjd
sedan 1560-talet. I åtskilliga distrikt af Ryssland
förfärdigar allmogen enklare knyppelarbeten. I
Sverige åtnjuta spetsar från Vadstena, Skåne och
Dalarna (de sistnämnda med genomlöpande grofva
trådar) ett välförtjent anseende. T. o. m. på Ceylon
och flerestädes i Indien har denna handslöjd fått
insteg. – Knyppelmaskiner hafva på senare tider kommit
i bruk, och dessas alster, hvilka imitera knypplade
arbeten, hafva till stor del undanträngt de för hand
gjorda spetsarna. De sistnämnda värderas dock högre.
Knytlingasaga, d. v. s. sagan om Knut den stores
efterkommande, är en norrönaliteraturen tillhörande
dansk konungahistoria från Harald Gormsson (940–986
l. 987) till omkr. 1186. Sagan tyckes vara affattad
omkr. 1250. Författaren är icke med full visshet
känd, men kan med stor sannolikhet antagas vara Olof
Tordsson Hvita-skald, en brorson af den berömde
Snorre Sturlasson. Skriften är utgifven i den bekanta
samlingen "Fornmanna sögur" (del. XI).
Th. W.
Knytnäfvestrid (Grek. pyx l. pygme) var det
våldsammaste och farligaste bland de stridssätt, i
hvilka forntidens greker älskade att täflingsvis mäta
sina krafter. Händerna och underarmarna voro dervid
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
