Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koh-i-Baba ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kohort (Lat. cohors), krigsv., betecknade
det gamla Rom ursprungligen en hop stridsmän,
som icke var större, än att den kunde ledas af
en befälhafvare. Sedermera innefattade man under
denna benämning de maniplar i alla tre slaglinierna
(principes, hastati och triarii) med de till dem
hörande velites (lätt fotfolk) samt den rytteri-turma,
som hade samma nummer. Såsom taktisk enhet förekommer
kohorten först då, när Marius, för att vinna mera
styrka mot barbarernas djerfva rytteri och för att
minska inflytandet af det allt sämre soldatelementet,
förenade två och två maniplar af samma slags fotfolk
till en kohort, så att legionen fick 15 sådana. Caesar
(d. 44 f. Kr.) ändrade indelningen i kohorter på det
sätt att den gamla kohort-indelningen återtogs, då
kohorten sålunda kom att utgöra en sluten enhet med en
styrka af 400–500 man. Under början af kejsaretiden,
så soldatmaterialet än mera försämrats, förenades
det bästa manskapet vid legionen till en s. k.
miliarkohört, som fick dubbelt så stor styrka som
öfriga kohorter (1,000–1,200 man; den fick stundom
äfven rytteri sig tilldeladt) och plats sig anvisad
på legionens högra flygel eller stod ensam i första
linien. Se vidare Legion. C. O. N.
Kohvete. Se Kovall.
Kohägerslägtet. Se Hägrar.
Koi, Finsk mytol., morgonrodnaden och dess gud. Denne
förekommer mera sällan nämnd i de finska runorna
och då blott i sammanhang med solen. Men hos esterna
finnes en saga om Koit (morgonrodnaden) och Ämarik
(skymningen, aftonrodnaden), hvilka af Vanna issa (den
gamle fadern, öfverguden) fått i uppdrag att tända
och släcka solens lykta. För deras trogna tjenster
ville Vanna issa göra dem till man och hustru, men de
föredrogo att förblifva brudgum och brud. Den gamle
gaf sitt bifall och tillstadde dem äfven att 4 veckor
under midsommartiden mötas vid midnatt, då Ämarik
lemnar den slocknande lyktan omedelbart till Koit,
som upplifvar lågan med sin andedrägt. Derefter följa
en handtryckning och en kyss, hvaraf Ämariks kinder
rodna och afspegla sin sköna rosenrodnad på himmelen.
O. G.
Koilanaglyf (af Grek. koilos, urhålkad, och anaglyfe,
halfupphöjdt arbete, basrelief), låg relief,
hvars figurer begränsas af fördjupade konturer,
mot hvilka formen inifrån svagt rundar sig. Den
omgifvande bottenytan ligger således i samma plan som
figurytan, i st. f. att den förra i vanliga reliefer
är mer eller mindre starkt nedsänkt. Koilanaglyfens
konstnärliga verkan motsvarar närmast den af en
kraftig konturteckning. Bildframställningar af detta
slag förekomma i stor utsträckning som prydnader å de
fornegyptiska byggnadernas inre och yttre väggytor,
å grafhällar o. d. samt äro vanligen färglagda i
lifliga färger. De förekomma äfven inom den äldre
romanska konsten samt öfver hufvud under hvarje i
tekniskt afseende mindre utveckladt konstskede. Upk.
Koimbatur (Tamil. Koiamuturu). 1. Distrikt i
kejsaredömet Indien, presidentskapet Madras, mellan
Kaveri och Nilagiribergen. Areal
19,248 qvkm. Omkr. 1,750,000 innev., hvilka
till större delen äro brahma-dyrkare och tala
tamiliska. Omkr. 12,000 äro kristna. Bergsboarna
äro vilda stammar, som sannolikt tillhöra södra
Indiens ur-innevånare; den intressantaste af dessa
stammar är todas. – 2. Hufvudstad i nämnda distrikt,
vid en biflod till Kaveri och södra sluttningen
af Nilagiribergen. Omkr. 35,000 innev. Staden är
välbyggd, med breda gator, men lider stor brist på
dricksvatten. Jernvägen från Madras till Kalikut går
förbi K.
Koincidens (af Lat. con, tillsammans med,
och incidere, nedfalla, träffa in på), egentl.
sammanfallande, sammanträffande; geometr., liniers
eller ytors egenskap att ömsesidigt täcka hvarandra;
kroppars egenskap att på alla punkter sammanfalla
inbördes. Jfr Kongruens.
Koinobiter. Se Cenobiter.
Koinvestitur (af Lat. con, med, och investitura;
se Investera), flere personers samtidiga insättande
i länsrätt till delar af ett och samma gods.
Koios, Grek. mytol., en bland titanerna (se d. o.).
Koltar. 1. Finsk mytol., morgonrodnadens
gudinna. – 2. Namn på ett af Savolaks-Karelska
student-afdelningen vid Helsingfors’ universitet på
finska språket utgifvet literärt album, af hvilket
tre häften hittills utkommit (1870, 1873 och 1880).
O. G.
Koj (T. koje, Holl. kooi), sjöv., bädd, som består
af ett aflångt fyrkantigt segelduksstycke, med vid
detsamma fäst madrass med öfverdrag. Kojerna, som
ombord på örlogsfartyg användas till sofbäddar för
besättningen, upphängas på krokar under däcksbalkarna
å trossbottnen. Att ställa i ordning en sådan koj
kallas att "sjöreda" den. Hvarje morgon "stufvas"
kojerna, d. v. s. beslås (hopläggas) och inläggas
i bastingeringarna. Den person bland manskapet,
som har sig ålagdt att ombestyra upphängning,
nedtagning m. m. af befälets eller underbefälets
kojer, kallas kojbeslagare. De i hytterna anbragta
väggfasta bäddarna, som företrädesvis begagnas
af befälet, kallas fasta kojer. Jfr Hängmatta.
L. H.
Kojbaler, ett numera fåtaligt sibiriskt folk, som
innehar stepperna n. om Sajanska bergen, mellan
öfversta loppet af Jenisej och dess biflod från
venster Abakan. Ursprungligen af samojedisk och blott
till någon liten del af jenisej-ostjakisk härkomst,
hafva de numera fullkomligt antagit tatarernas språk
och lefnadssätt, så att de med sina äkta tatariska
grannar, sagajtser och beltirer i v., katsjintser
och kisiltser i n., alla v. om Jenisej ned mot staden
Krasnojarsk, räknas till gruppen minusinska tatarer,
så kallad efter kretsstaden Minusinsk vid Abakans
inflöde i Jenisej. På samma sätt som kojbalerna hafva
i dessa trakter trenne andra ursprungligen samojediska
stammar uppgått i de i tatariska grupper delade
s. k. sibiriska tatarerna, nämligen kamasintser, vid
Jenisejs biflod från höger Kan, ö. om Krasnojarsk,
karagasser, s. ö. om de förra vid Udas källor s. om
staden Nisjne-Udinsk, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
