- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
1015-1016

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolbein ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hemsökt, dels under trettioåriga kriget (1627–29 af de
kejserliga trupperna och 1644–45 af svenskarna), dels
under kriget 1657–60. Den 20 April 1849 besattes K. af
den slesvig-holsteinska upprorshären, och den 23
s. m. stod en hård strid i och omkring staden. Först
dref danske generalen Bülow de fientliga trupperna
ut ur staden, men efter nio timmars strid måste han
åter utrymma den. Genom fiendens skott ödelades en del
af staden. – På en höjd vid K. uppförde hertig Abel
1248 borgen Koldinghus, hvilken sedermera ombyggdes
och ytterligare befästes af konung Erik Glipping 1268
och 1283. Der dog Kristian III (d. 1 Jan. 1559). Vid
nordvestra sidan af borgen byggde Kristian IV
ett högt fyrkantigt torn, kalladt "Kämpetårnet",
med fyra väldiga sandstens-atlanter, en i hvarje
hörn, föreställande Herakles, Hektor, Hannibal och
Scipio. Julmorgonen 1658, då de svenska trupperna
lågo i Koldinghus, stormades borgen af polackerna
under anförande af Stephan Czarniecki. Genom en
svensk soldats oförsigtighet sprängdes tornet vid
detta tillfälle i luften, men sedermera återställdes
det å nyo i sitt gamla skick. Den 30 Mars 1808, då
den franske marskalken Bernadotte (sedermera konung
Karl XIV Johan) hade qvarter på Koldinghus, uppkom
vådeld – troligen genom de spanske soldaternas
oförsigtighet. Slottet förstördes; halfva tornet
störtade ned. 1854 föll äfven Scipios staty, så att
endast Hannibals numera återstår. E. Ebg.

Kolditz (Colditz), stad i Sachsen, distriktet
Leipzig, vid Zwickauer Mulde. 4,291 innev. (1880).

Kolelithiasis (af Grek. chole, galla, och lithos,
sten), med., gallstenssjukdom. Se Gallsten.

Kolemi (af Grek. chole, galla, och haima, blod),
med., gallblandad blod. Denna sjukdom föranleder
hematogen gulsot (se d. o.). F. B.

Kolera (Lat. cholera, af Grek. cholera, sjukdom, som
visar sig i häftig kräkning och diarré), ett namn,
som omfattar flere olika sjukdomar med kräkningar
och diarré såsom hufvudsymtom. Man skiljer mellan
den epidemiska (asiatiska l. indiska) koleran, den
inhemska (sporadiska) koleran och barnkoleran. – Den
epidemiska koleran, Choléra epidemica, Ch. asiatica,
Ch. indica, Ch. orientalis
eller endast Ch. morbus
(Lat. morbus = sjukdom), ehuru först i vårt
årh. införd till Europa, är sedan urminnes tider känd
i Indien, der den har sin stamort i synnerhet kring
mynningarna af floderna Ganges och Brahmaputra. Redan
i de gamla sanskrit-skrifterna omtalas sjukdomen under
flere olika namn, t. ex. bisuchika, vidhuna, och af
resande i 16:de och 17:de årh. beskrefs den under det
hinduiska namnet mordechim, som betyder tarmdöd. Ehuru
redan i slutet af 1700-talet stora koleraepidemier
utbröto i Indien, såsom i Pondichéry 1768, erhöll
koleran en verldshistorisk betydelse först med år 1817
och de derpå följande åren, då den ej endast vann en
dittills icke känd utbredning öfver hela Indien och
angränsande land, utan äfven framträngde till Europa,
der den visade sig första gången i

Astrachan i Sept. 1823. Denna epidemi gick ej
vidare i Europa, men en tre år senare i Bengalen å
nyo utbruten farsot trängde icke blott längre in i
Ryssland (1830), utan ända in i hjertat af Europa
öfver Polen (1831) och Tyskland, Ungern, Österrike
och Turkiet. Med fartyg från Hamburg fördes den
redan i slutet af 1831 öfver till England och kort
derefter utbredde den sig äfven öfver Frankrike,
Belgien och Holland. I Skandinavien hemsöktes först
Norge (hamnstäderna Drammen, Moss och Kristiania
höstarna 1832 och 1833), och slutligen upphann
sjukdomen äfven Sverige sommaren 1834, hvaremot
Danmark helt och hållet undgick denna epidemi. Från
England öfverfördes sjukdomen ej endast till Amerika,
utan äfven till Portugal och Spanien. Först 1835–37
spred den sig från Spanien öfver södra Frankrike till
Italien och Schweiz. Öfver Egypten kröp den utefter
Afrikas hela norra kust, och först med hösten 1837
kan denna vidsträckta koleraepideini anses hafva
slutat. Det dröjde dock icke länge, förrän Europa
hemsöktes af en ny epidemi, som, utgången 1844 från
Indien, 1847 och 1848 utbredde sig öfver Ryssland och
större delen af Europas kontinent samt nådde Finland
1849 och Sverige 1850. Under 1850-talet höll den sig
qvar på många punkter i Europa, angrep 1854 äfven
sydvestra Tyskland och det dittills jämförelsevis
skonade Schweiz samt gjorde äfven en påhelsning på
Afrikas vestkust och i Syd-Amerika. Äfven Danmark
och Skandinaviska halfön hemsöktes 1853 ganska svårt,
och Sverige blef icke fullt fritt från denna epidemi
förrän 1859, i det den under dessa år hvarje sommar
blossade upp. År 1863 vandrade koleran å nyo från
sitt hemland till Europa, då likväl på en ny väg. Hon
öfverfördes nämligen med pilgrimer från Bombaj till
Jemen och öfriga delar af Arabien, härjade med
förfärlig våldsamhet 1865 bland pilgrimsskarorna
i Mekka, hvilka i vild flykt släpade den med sig
till Egypten, Konstantinopel, Malta, Italien och
södra Frankrike. Från dessa trakter öfversvämmade
den snart hela Europa. I Sverige fick den 1866 en
ganska vidsträckt utbredning och gick då ända upp till
Haparanda. I Sverige uppträdde den åter, men mycket
lindrigt, i Gefle 1872 samt i Höganäs, Helsingborg och
några andra orter i Skåne 1873. Koleran syntes under
de följande åren tillbakaträngd till sitt hemland,
då i början af 1880-talet Europa åter hotades genom
epidemier bland pilgrimerna i Mekka och Medina samt
genom dess uppträdande i nedre Egypten sommaren
1883. Den kom dock ej längre denna gång. Deremot
pågår för närvarande (Aug. 1884) en koleraepidemi
i södra Frankrike, företrädesvis i städerna Toulon
och Marseille. Denna epidemi infördes till Toulon
från Tong-king genom ett franskt krigsfartyg och
började derstädes i slutet af Juni. Den uppnådde på
några veckor sitt maximum och är redan i aftagande,
utan att hafva spridt sig vidare än till Marseille
och ett par närliggande städer samt några få städer
uti Italien. De enda landsdelar i Europa, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 13:28:04 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfah/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free