Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolbein ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behandla det enskilda fallet. En fullständigt
genomförd karantän (se d. o.) kan derför skydda
en ort. De första fallen böra noga isoleras samt
de insjuknades bostäder, kläder, latriner och
exkret noga desinfekteras; de första symtomen af
koleradiarré böra genast behandlas med sängvärme,
svettdrifvande medel, kina och opiat. Mot det
svårare anfallet erfordras starka hudretningar,
frottering med is m. m., upplifvande och retande
medel, såsom starkt kaffe, champagne, konjak,
kamfersprit m. m. Den kopiösa törsten bör stillas och
den ymniga vattenförlusten ersättas genom drycker
af alla möjliga slag, såsom isvatten, hafresoppa,
kaffe, te, champagne och seltersvatten m. m. – De
vigtigaste förändringar, som träffas efter döden,
äro katarr eller inflammation i magsäck och tarmar,
företrädesvis tunntarmen, hvars epitel är afstött
i större eller mindre flockar och bildar de rislika
grynen i uttömningarna. Den vigtigaste förändringen
dernäst träffas i blodets beskaffenhet. Genom den
betydliga vattenförlusten är blodet tjockt, segt,
mörkt, nästan tjärlikt. – Inhemsk l. sporadisk kolera,
cholera nostras, kallar man enstaka, lindriga former
af kolera, som, utan sammanhang med någon epidemi
och utan att visa smittbarhet, uppträda här och der
i synnerhet sommartiden och, ehuru mycket liknande
den asiatiska koleran, dock sällan hafva dödlig
utgång. Den sporadiska koleran anses vara en helt
annan art än den epidemiska eller en mera oskyldig
akut mag- och tarmkatarr. – Äfven barnkolera, cholera
infantum, är en sådan af smitta oberoende, häftig mag-
och tarmkatarr.
I södra Europas, särdeles i Frankrikes, hönsgårdar
hemsökas hönsen af en mycket hetsig och smittsam
sjukdom, som kallas hönskolera. Det smittade djuret
förlorar snart matlusten, förefaller sömnigt, ruggar
upp sig och sitter stilla på sin pinne med half-
eller helslutna ögon, har diarré, är svagt och faller
efter 1 à 2 dagar dödt till marken. Obduktionen visar
tarmkatarr. Redan länge hade man känt denna sjukdoms
smittsamhet, då veterinärpatologen Perroncito
i Turin och sedermera Toussaint i Toulouse funno
såväl i tarmarna som i blodet hos de sjuka djuren en
mängd små, 8-formade parasiter, mindre än de röda
blodkropparna. Största betydelse hafva dock dessa
parasiter fått genom Pasteurs undersökningar. Genom
s. k. renodling af desamma, d. v. s. deras odling uti
från andra bakterier rengjorda vätskor ("steriliserad
hönsbuljong"), har han kommit till resultat, som hafva
den största betydelse för alla infektionssjukdomar och
lemna det yppersta stöd för vaccinationens välgörande
inflytande på koppsjukdomen. Han fann nämligen,
att en sålunda med "höns-kolera-diplokocker" mättad
odlingsvätska genom beröring med luften blef mindre
smittsam eller, insprutad på friska djur, medförde en
lindrig och ofarlig hönskolera, samt att de sålunda
behandlade hönsen sedermera icke voro mottagliga för
det starkare hönskolera-giftet. Han hade derigenom
funnit ett slags vaccin, som skyddade mot hönskolera,
alldeles som
kokoppvaccinen skyddar mot koppor. Likartade iakttagelser
gjordes sedan med smittämnen från mjeltbrand,
vattuskräck och hästtyfus. F. B.
Kolerin. Se Kolera.
Kolerisk (af Grek. chole, galla), "gallsiktig", af
hetsigt och varmblodigt, energiskt framåtsträfvande
lynne, stark i känslor och uthållig i föresatser. Jfr
Temperament.
Kolesteatom (af Grek. chole, galla, och stear,
genit. steatos, talg, fett), med., en tumör med
ett stearin- eller spermacetiliknande innehåll,
förekommande mest i underhudscellväfven, sällan i
inre organ, såsom i fina hjernhinnan. F. B.
Kolesterin (af Grek. chole, galla, och stear,
talg, fett), kem., gallfett, ett alkoholartadt,
i gallsten, i hjerna, i blod m. m. förekommande
ämne, C26 H44 O + H2 O, som bildar färglösa,
tunna taflor af smältpunkten 145°–146°. Det
är olösligt i vatten, lösligt i alkohol och
kolsvafla. Dess fysiologiska funktion är okänd. I
ärter, bönor, majs, mandel o. s. v. förekommer ett
med kolesterin identiskt eller nära beslägtadt ämne.
P. T. C.
Kolett. Se Kollett.
Kolettis, Joannis, grekisk statsman, f. 1788 nära
Janina, var vid grekiska frihetskrigets utbrott (1821)
läkare i sin hemort. Redan tidigt invigd i hetäriornas
planer, höjde han, den förste på detta håll,
upprorsfanan mot turkarna, under det sultan Mahmud
II var upptagen af sina ansträngningar att krossa
Ali pascha af Janina. Men då turkarna tycktes blifva
herrar öfver denna resning, begaf K. sig till Morea,
der han deltog i den konstituerande församlingen
i Epidauros och utsågs till inrikesminister
(1822). Efter någon tid blef han guvernör öfver
Eubea och uppbar sedan det dryga ansvaret för
krigets upprätthållande i Öst-Grekland. För
G. Kapodistrias’ val till Greklands president (1827)
var han mycket verksam, men vardt snart missnöjd
med dennes godtyckliga styrelsesätt. Efter mordet på
Kapodistrias (1831) blef han jämte A. Kapodistrias
och Kolokotronis medlem af den provisoriska
styrelsen, slöt sig derefter till det nationella
partiet och tvang 1832, i spetsen för detsamma,
den nye presidenten, ryssvännen A. Kapodistrias,
att nedlägga makten, hvarefter han blef medlem af
den följande 7-mannaregeringen. Sedan konung Otto
ankommit till Grekland (1833), tillhörde K. en kortare
tid ministèren och var derefter i flere år grekiskt
sändebud i Paris. Ehuru han såsom hufvudman för det
liberala parti, som hos Frankrike ville söka ett stöd
för den unga grekiska staten, illa tåldes af de öfriga
partierna, var det å nationalkongressen i Athen
(1843–44) i icke ringa mån K:s eldiga vältalighet, som
åstadkom den nya författningens antagande. I Aug. 1844
efterträdde han Maurokordatos såsom ministerpresident,
och detta ämbete innehade han ännu vid sin död,
d. 12 Sept. 1847.
Kolf. 1. Krigsv., den bakre, bredare delen af
gevärsstocken, d. v. s. af träunderlaget för pipa och
låsmekanism vid ett eldhandvapen. Kolfven är baktill
klädd med en plåt, bakplåten, och är invid denna hög
och bred för att bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
