Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolzov-Massalski, Helena - Koma, Grek., djup sömn - Komana, i forntiden stad i Mindre Asien - Kombattanter, Fr. combattants, krigsv., kallas i flere arméer de personer, som taga verksam del i striden - Kombination. 1. Förbindelse af flere föremål, som sammanställas i en gifven ordning - Kombination. 2. Matem., sammanställande af gifna storheter efter en bestämd regel - Kombinationsteori (Kombinatorik), matem., kallas läran om sättet att bestämma kombinationerna af gifna storheter och att beräkna deras antal - Kombinationston, fys., den nya ton, som uppstår genom samverkan af tvänne samtidigt ljudande toner af olika tonhöjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kännedom af flere gamla och nyare språk (utom
rumaniskan beherskar hon latin, gammal- och
nygrekiska, italienska, tyska, franska, engelska,
ryska, albanesiska). Derjämte visar hon en i hög
grad frisinnad och sjelfständig uppfattning af de
religiösa och politiska förhållandena. I allmänhet
har hennes verksamhet en kosmopolitisk karakter,
men hennes hufvudmission har varit att fästa den
lifskraftiga österns blickar på vestra Europas
reformatoriska idéer, liksom hon å andra sidan mer
än någon annan afslöjat orienten för det bildade
Europa. Såsom författarinna uppträdde hon först
1855 med La vie monastique dans l’église orientale
(2:dra uppl. 1859), i hvilket arbete hon visar, att
den katolska kyrkans munkväsende varit och är det
väsentligaste hindret för södra och östra Europas
civilisation. Af hennes följande arbeten äro de
vigtigaste La Suisse allemande (1856), Les femmes
en Orient (1860), Des femmes par une femme (1864)
och Au bord des lacs helvétiques (s. å.). Hennes
studier öfver den i vesterlandet obekanta albanesiska
poesien framkallade en literär och nationel rörelse,
som lifligt understöddes genom skrifter af Camarda,
Dorsa, De Rada, Joubany m. fl. Såsom ett erkännande
af hennes stora förtjenster voterade den grekiska
representationen 1868 hennes utnämning till
"storborgarinna" af Grekland. Hon är medlem äfven af
många lärda sällskap, och flere städer hafva kallat
henne till hedersborgarinna. Hon utöfvar med framgång
jämväl måleriets konst och har bl. a. vunnit pris i
Petersburg för sina landskapsmålningar.
Koma, Grek., djup sömn, upphäfdt medvetande. Vanligen
betecknar man de olika graderna af medvetandets
förlust med olika namn. Somnolens kallar man den
lindrigaste graden, hvarvid patienten ligger i
ett sömnliknande tillstånd, men lätt kan väckas;
sopor, då patienten vid inverkan af en starkare
retning för tillfället återfår medvetandet; koma,
den högsta graden, då medvetandet är fullständigt
upphäfdt och patienten icke af någon retning kan
väckas. Emedan komat är uttryck af en höggradig
rubbning i hjernans funktioner, förekommer det
ofta vid sjukdomar i hjernan, såsom vid blödning,
uppmjukning, nybildning i hjernan o. s. v. Ofta
förlorar patienten vid dessa sjukdomar medvetandet
plötsligt ("hjernslag"). Det samma är förhållandet
vid fallandesot. Åtskilliga förgiftningar, t. ex. med
alkohol, opium o. s. v., gifva anledning till komatösa
tillstånd. Vid vissa njursjukdomar förekommer koma
såsom följd af urinförgiftning (uremi). Det komatösa
tillståndets betydelse och vådor kunna endast af en
sakkunnig bedömas. P. W.
Komana (Lat Comana pontica), i forntiden stad i
Mindre Asien, landskapet Pontos Polemoniakos,
vid Iris (Jesjil Irmak). K. var medelpunkten
för handeln med Armenien och hade ett berömdt
Artemis-tempel. Ruiner finnas af staden vid Gymenek
i närheten af Tokat (i turk. vilajetet Sivas).
Kombattanter [-ta’nger], Fr. combattants
(stridande), krigsv., kallas i flere arméer de
personer (officerare, underofficerare, spel och
manskap), som taga verksam del i striden, i motsats
till non-combattants (tillhörande arméns
intendentur, post, telegraf, läkarevård o. s. v.), hvilka
hafva sin verksamhet bakom de stridande trupperna. I
Sverige utbytas dessa benämningar mot stridande och
icke stridande.
Kombination (Fr. combinaison, af Lat. combinare,
parvis sammanställa). 1. Förbindelse af flere
föremål, som sammanställas i en gifven ordning;
förening, förknippande; jämförande beräkning,
mått och steg med hänsyn till framgången af
ett företag. – Kombinationsgåfva, förståndets
färdighet att genom sammanställning af iakttagelser,
begrepp och slutledningar utforska sanningen. –
2. Matem., sammanställande af gifna storheter
efter en bestämd regel. Storheterna kallas
vanligen kombinationselement, och hvarje särskild
sammanställning benämnes kombinatorisk term
l. kombination. Kombination säges ske med eller utan
repetition, alltefter som några element äro lika
eller alla elementen olika. Man särskiljer vanligen
tre olika slag af kombinationer: a) permutationer, då
alla elementen förekomma i hvarje term och termerna
skilja sig från hvarandra blott genom elementens
olika plats (så äro t. ex. med elementen a, b,
c de möjliga permutationerna sex, nämligen abc,
acb, bac, bca, cab, cba); b) kombinationer i
inskränkt mening, då i hvarje term lika många, men
icke alla elementen förekomma, hvarvid ordningen
mellan elementen är likgiltig (så äro t. ex. de
möjliga kombinationerna af elementen a, b, c, d,
tagna tre och tre, till antalet fyra, nämligen abc,
abd, acd, bcd); c) variationer, hvilka utgöra en
förening af de två föregående sammanställningssätten
(så äro t. ex. med de två elementen a, b fyra
variationer möjliga, nämligen a, b, ab, ba).
2. G. E.
Kombinationsteori (Kombinatorik), matem., kallas
läran om sättet att bestämma kombinationerna af
gifna storheter (se Kombination 2) och att beräkna
deras antal. För att beteckna de gifna storheterna,
begagnas vanligen bokstäfver med eller utan indices,
någon gång äfven siffror. Spår af kombinationsteori
finnes redan inom den grekiska matematiken, egentligen
hos Pappos, men såsom teoriens egentlige grundläggare
kan Leibniz anses ("De arte combinatoria", 1666). Den
utbildades sedermera vidare af den kombinatoriska
skolan (se d. o.). Kombinationsteorien eger sin
tillämpning inom probabilitetskalkylen. En mera
egendomlig användning af densamma är bestämmande af
anagram till ett ord eller en mening. Anagrammet är
nämligen från matematisk synpunkt blott en permutation
af gifna bokstäfver så, att den nya sammanställningen
i språkligt hänseende gifver någon mening. Så har man
t. ex. genom permutation af domus lescinia erhållit
ades incolumis, omnis es lucida, mane sidus loci,
sis columna dei, i scande solium. G. E.
Kombinationston, fys., den nya ton, som uppstår
genom samverkan af tvänne samtidigt ljudande toner
af olika tonhöjd. Då skilnaden mellan de primära
tonernas svängningstal är mycket liten, märkas endast
sväfningar eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
