Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kommunalbeskattning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förordna. Städernas styrelser hafva mera utsträckt
beslutanderätt om kommunalskatterna, hvilka de ega
bestämma vare sig såsom tillägg till statsskatterna
eller i form af särskilda skatter; regeringens
stadfästelse fordras väl, men vägras sällan,
hvarigenom städernas skatteväsende blifvit särdeles
omvexlande. I andra stater, t. ex. Bajern,
läggas kommunalskatterna på statens; i en tredje
grupp af stater, särskildt Baden, få de blott läggas
på vissa af statsskatterna. Allmän regel är dock
att nya skatters påläggande och ändring i antagna
fördelningsgrunder få ske endast med statsmaktens
bifall, utom så vidt större frihet i lag medgifvits.
I Ryssland ansvarar bykommunen kollektivt för den
direkta statsskatten, som fördelas på byarna i
förhållande till deras antal personer af mankön
vid senaste revision, "revisionssjälar", hvarefter
inom byn samfällda beloppet upptages i mån af
familjernas jordlottinnehaf, som byförsamlingen
periodiskt med stor frihet bestämmer
efter hvarje familjs antal "revisionssjälar" eller
efter dess verkliga arbetskrafter, med mer
eller mindre ofta återkommande omdelning; och efter
samma grund utgå bördorna för kommunens egna
behof. I Finland har taxeringen för kommunala
behof, skild från bevillningstaxeringen, varit
mycket obestämd. "Skatteörena", motsvarande
våra fyrkar, påföras "efter olika samhällsställning
och vilkor" med frihet för kommunerna att i öfrigt
träffa närmare bestämmelser. En skattekomité
har (1880) föreslagit, att skatteörena må
åsättas efter statsbevillnings-taxeringens
fastighetsvärden och inkomstbelopp, dock med rätt
för kommunerna att bestämma huru stor tillgång
må motsvara ett skatteöre. I 1881 års förslag
till länsrepresentation yrkas allmänna bevillningen
såsom grund för länstingsskatten. I Danmark
och Norge uttagas de allmänna kommunalutskylderna
efter tvänne olika grunder. Den ena och mest
anlitade är en af statsskattesystemet oberoende
blandad förmögenhets- och inkomstskatt,
"formue- og leilighedsskatten" i Danmark, "personskatten
af formue og indtägt" i Norge. Återstoden
uttages medelst en fastighetsskatt efter
"hartkorn" (se d. o.) i Danmark och medelst en
"egendomsskatt" efter "skyldmark", "skylddaler",
"skyldöre" (se Skyld) i Norge, jämväl utgörande
grund för statsbeskattning, hvarvid "hartkornet"
ungefär motsvarar mantalet i Sverige, under det
"skyldmarken" etc. dels är uttryck af en liknande
jordvärdering för "matrikulskatten", dels efter
viss beräkning åsättes "reel näring eller drift",
som numera förenats med den matrikulerade jorden
under en gemensam "ejendomsskat".
Det dansk-norska systemet är det enda af de
föreliggande, som i någon mån närmar sig
den anordning af kommunalskatteväsendet, som
teorien företrädesvis förfäktar: de allmänna
kommunalutskyldernas utgörande under form af allmän
inkomstskatt (se d. o.) och dessutom en särskild
kommunal fastighetsskatt för de flerehanda bördor,
som af åtskilliga skäl böra öfvervägande eller
uteslutande drabba fastighetsegarna. Olika åsigter
täfla dock äfven på detta område om
herraväldet. Kommunalbeskattningens fotande på rättvisare
grunder, hvilket är så mycket vigtigare, som den på
de flesta håll är långt drygare än statsbeskattningen
och städse växer i omfattning, har framträdt såsom
en brinnande och mycket omtvistad fråga. Bland de
vigtigaste spörsmålen, med bortseende från dem,
som röra beskattning i allmänhet, icke särskildt
den kommunala, märkes först det huruvida samband
bör råda mellan kommunal- och statsbeskattningen,
eller icke. Betraktas allmän inkomstskatt såsom den
ideala skatteformen, synes den böra gemensamt anordnas
för stat och kommun, hvarigenom stor förenkling i
skattesystemet möjliggöres; vid ett mångfaldigt
skattesystem blir frågan mera invecklad. Huru som
hälst kan fullkomlig likställighet mellan stats-
och kommunalbeskattning icke vara lämplig, då
deras uppgifter förete åtskilliga vigtiga olikheter
och skattskyldigheten icke kan till bägge vara
fullt densamma. En annan fråga är den om, under
förutsättning af sådant samband, kommunalskatten
bör fotas på statsskatten eller tvärt om. Den förra
metoden är den in praxi allmänna; för den senare
saknas dock ej goda skäl. Stora svårigheter vålla
ock de s. k. interkommunala beskattningsproblemen
(jfr Inkomstskatt, sp. 671). – Bestående skattesystem
förhindra emellertid vanligen hvarje skattereform
efter rent teoretiska grunder.
Den indirekta beskattningen har fordom varit ganska
betydande äfven på det kommunala området, i synnerhet
under form af provins-, stads- och orttullar,
stundom motsvarade af särskilda afgifter å inom
"tullområdet" tillverkade varor. De stora hinder
för samfärdseln, som uppstodo till följd deraf – än
mera ögonskenliga än hvad protektionismen åstadkom
mellan staterna –, hafva föranledt afskaffandet af
dessa inrikes skrankor i de flesta andra land och
jämväl i Sverige. Frankrike har dock för städer
och tätare bebyggda orter bibehållit ett ganska
omfattande tullsystem. I öfrigt förekomma numera
indirekta kommunalafgifter, så vidt de verkligen äro
skatter, blott af oväsentligare art och företrädesvis
i städerna. I Sverige hafva kommunerna andel i
bränvinsförsäljningsskatten (se Bränvinslagstiftning). En
vanlig kommunalafgift är hundskatt (se d. o.).
C. O. M-n.
Kommunalfullmäktige, personer, åt hvilka
kommunalstämma öfverlåtit viss beslutande rätt. Se
Kommun, sp. 1094.
Kommunallagar kallas sådana lagar, som bestämma dels
en kommuns rättigheter och skyldigheter i förhållande
till staten, dels vilkoren för rättigheten att blifva
medlem af en kommun med dertill hörande förmåner och
förpligtelser, dels de organ, genom hvilka kommunen
eger uttrycka och verkställa sin vilja, dels den
ordning, som bör gälla för kommunmedlemmars deltagande
i den kommunala styrelsen, dels den förpligtande
kraft, som bör tillkomma styrelsens beslut i
förhållande till dess medlemmar, den verkningskrets,
inom hvilken nämnda styrelse eger utöfva sin makt,
samt sättet att göra denna dess makt gällande, dels
slutligen arten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
