- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
1107-1108

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kommunalbeskattning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omfånget af dess beskattningsrätt och dermed
sammanhang egande hushållning. Ända till 1866 ansågs
den kommunala lagstiftningen, der ej föremålet var
af beskaffenhet att böra hänföras till allmän civil,
kriminal eller kyrkolag, ståndsprivilegier eller
beskattningslagar, tillhöra konungens ekonomiska
lagstiftningsmakt, särskildt hans rätt att enligt
Regeringsformens 89 § bestämma grunderna för allmänna
inrättningar. Till följd deraf egde konungen
rätt att bestämma grunderna för den kommunala
organisationen samt vilkoren och sättet för den
kommunala sjelfstyrelsens utöfning. Detta förhållande
kunde emellertid ej med fördel bibehållas. Dels stod
det nämligen i och för sig i strid med den kommunala
sjelfstyrelsens väsende, dels fordrade den 1866
utfärdade riksdagsordningen, enligt hvilken riksdagens
sammansättning både betingas af de kommunala
representationernas medverkan och väsentligen
grundar sig på stadigvarande kommunala förhållanden,
att den kommunala organisationen är försäkrad om
den trygghet och varaktighet, som en af konung
och riksdag gemensamt stiftad lag gifver. Derför
gjordes i samband med representationsförändringen 1866
följande tillägg i Regeringsformens 57 §: "Huruledes
särskilda menigheter må för egna behof sig beskatta,
bestämmes genom kommunallagarne, hvilka af konungen
och riksdagen gemensamt stiftas". De lagar, som denna
§ afser, äro följande af konungen förut i ekonomisk
lagstiftningsväg utfärdade förordningar, nämligen
de fyra d. 21 Mars 1862 utfärdade förordningarna Om
kommunalstyrelse på landet, Om kommunalstyrelse i stad

(utom Stockholm), Om kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd
(gällande både land och stad, utom Stockholm)
och Om landsting, vidare förordningen af d. 23
Maj 1862 Om kommunalstyrelse i Stockholm, hvilken
särskildt beträffande drätselnämndens organisation
väsentligen förändrats genom Förordningen af d. 22
Juni 1883,
samt slutligen den d. 20 Nov. 1863
utfärdade förordningen Om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd i Stockholm.
Till dessa har d. 5 Maj
1882 kommit Förordningen angående kyrkofullmäktige
och kyrkonämnd i Göteborg.
Dessa förordningar kunna
inom det omfång, som för hvar och en är angifvet,
ändras endast med konungens och riksdagens gemensamma
samtycke och utan att, såsom eljest vid lagändringar
är vanligt, Högsta domstolens yttrande behöfver
inhemtas. De former, som gälla för kyrkolagstiftning,
behöfva derför icke iakttagas vid ändring af
förordningarna om kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd,
såframt icke ändringen sträcker sig så långt, att den
kommer i strid med hvad kyrkolag eller presterskapets
privilegier garanterat svenska lutherska kyrkan
i detta hänseende. Slutligen bör märkas, att
till följd af den ändring, som 1882 vidtogs med
Riksdagsordningens 42 §, i det att ordet "kommunallag"
der infördes, all tvekan försvunnit om det berättigade
uti att låta lagutskottet behandla förslag till
ändring uti kommunallag. H. L. B.

Kommunalnämnd, ett af kommunalstämma utsedt, verkställande och
förvaltande utskott. Se vidare Kommun.

Kommunalpolis. Se Fjerdingsman, Polis.

Kommunalskatt. Se Kommunalbeskattning.

Kommunalstat. Se Kommun.

Kommunalstämma, församling af en landskommuns
röstberättigade medlemmar, hvilken utöfvar kommunens
beslutanderätt i alla eller i vissa fall. Se vidare
Kommun.

Kommunalutskylder. Se Kommun, Kommunalbeskattning
och Kommunernas finanser.

Kommunehospitalet, Köpenhamns nyaste och största
sjukhus, beläget utanför "Nörreport" och öppnadt
i Sept. 1863, är deladt i sex afdelningar (2
kirurgiska, 2 medicinska, 1 för hudsjukdomar och
syfilis samt 1 för sinnes- och nervsjukdomar), hvar
och en med sin öfverläkare, och har plats för 800
sjuka. Det mottager dels kommunens fattiga, dels
betalande patienter. 1882 utgjorde Köpenhamns bidrag
till sjukhusets underhåll omkr. 400,000 kr. E. Ebg.

Kommunen. 1. Norsk fästning. Se Bergenhus. –
2. (Fr. La commune). Se Paris-kommunen.

Kommunernas finanser. För tiden intill 1874 eger
man icke någon fullständig redogörelse för de
svenska kommunernas finansiella förhållanden, men
fr. o. m. nämnda år har Statistiska centralbyrån
af dem meddelat fortlöpande öfversigter, grundade
på de af vederbörande kommunalmyndigheter afgifna
sammandrag af räkenskaper, hvilka granskats å kyrko-
och kommunalstämmor samt af stadsfullmäktige eller,
der sådana ej finnas, allmän rådstuga.

I närmaste sammanhang med dessa uppgifter
står redogörelsen för utdebiteringen af
kommunalutskylderna, bland hvilka de, som utgå
efter fyrk (å landsbygden) eller bevillning
(i städerna), äro de vigtigaste. Hela fyrktalet
för rikets 2,381 landskommuner steg för år 1880
till 20,731,691, deraf 12,744,209 (61 proc.) för
i mantal satt jord, 613,407 (3 proc.) för annan
jordbruksfastighet och 7,374,075 (36 proc.) för alla
öfriga beskattningsföremål. Summan af bevillningen för
90 städer och 9 med dem likställda köpingar utgjorde
1,924,540 kr., deraf 360,143 kr. (19 proc.) för fast
egendom och 1,564,397 kr. (81 proc.) för inkomst
af kapital eller arbete. Utdebiteringen å hvarje
fyrk eller bevillningskrona är i regeln lika för de
särskilda fyrk- eller bevillningsslagen inom samma
kommun, men vexlar naturligtvis högst betydligt för
olika kommuner. Sålunda utdebiterades för 1880 öfver
1 kr. pr fyrk i 43 landskommuner, men endast 10 öre
eller derunder i 145, hvaremot inom 25 kommuner ingen
sådan utdebitering verkställdes. I 21 stadskommuner
uttaxerades öfver 5 kr. pr bevillningskrona, under det
att i 8 kommuner samma debitering skedde med endast 2
kr. eller ännu mindre. Äfven de personliga afgifterna,
hvilka vanligen äro dubbelt så höga för män som för
qvinnor, utgå med betydligt olika belopp, exempelvis
(1880) med öfver 2 kr. pr man i 53 kommuner, men med
endast 25 öre eller mindre i 98, hvaremot inom 77
kommuner inga personliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfah/0558.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free