Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kommunernas historia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för de nu gällande kommunalförfattningarna af år 1862.
Ännu en art kommuner hade uppstått, nämligen
stadskommunerna, som småningom skilde sig från
landskommunerna. Motsvarande på en gång häraden och
socknarna å landet, blefvo väl de svenska städerna
från början öfvervägande borgerliga kommuner med
tidigt utvecklad sjelfstyrelse, men utgjorde dock,
ensamma eller jämte den kringliggande bygden,
likaledes kyrkokommuner, hvilkas kyrklig-ekonomiska
sjelfstyrelse i det stora hela öfverensstämde med
landssocknarnas. Dervid bör dock uppmärksammas, att
den kyrkliga stadssockenstämman icke blef oberoende
af stadens borgerliga myndigheter. I hvad mån
sockenstämmorna i städerna fortforo är dunkelt. De
omtalas icke i 1619 års stadga om städernas
administration, enligt hvilken kyrkvärdarna skulle
gifva sin årsredovisning inför konungens ståthållare,
borgmästare och råd samt "de 12 män", som egde
granska "de 7 mäns" räkenskap öfver "alla stadzens
upbörder och utgiffter". Sockenstämmostadgandena
i 1650 och 1675 års prestprivilegier rörde äfven
städerna – dock göres der förbehåll om särskilda
privilegiers gällande kraft –, men förutsatte
emellertid borgmästares och råds bifall till
sockenstämmans beslut, hvarmed ock en k. resol. af
1678, beträffande förvaltningen af stadskyrkornas
inkomster, öfverensstämmer. Åtskilliga resolutioner
gifva vid handen, att vid denna tid en långvarig
befogenhetsstrid försiggick mellan den borgerliga
stadsstyrelsen å ena och den kyrkliga, med
kyrkoherden i spetsen, å den andra sidan. 1723 års
prestprivilegier stadga: "i städerne, där antingen
kyrckio-råd eller socknestämmor hålles, förfares
dermed efter wanligheten, eller som förberördt är"
(om sockenstämmor), och omtala både kyrkoherdens
och magistratens andel i tillsättandet af "kyrkoråd
och föreståndare", utan att klart synes, huruvida
församlingens mening skulle inhemtas. Åtminstone i en
del städer fortforo alltså sockenstämmorna. De forna
borgerliga "byamoten" eller "allmänna rådstugorna",
hvilka till större delen utträngts af "de äldstes
råd" (se Borgare), hade icke häller fullständigt
råkat i glömska. Men tvänne k. br. af 1752 och
1758 förbjödo landshöfdingar och magistrater att i
"oträngda mål" sammankalla allmänna rådstugor, utan
skulle "de äldste" i öfrigt, "draga försorg om sina
öfriga medbröders angelägenheter" och å deras vägnar
bevista öfverläggningarna med magistraten. 1817 års
sockenstämmoförordning bjöd, att sockenstämmor borde
fortfarande på lika sätt hållas i stadsförsamlingar,
der de varit brukliga, men i Stockholm och andra
städer, der de mera sällan hållits, äldre stadganden
gälla. Ungefär samma ståndpunkt intogo de nyare
förslagen; fattigvårdskomitén yrkade dock upphörandet
af stadssockenstämmor. 1843 års förordningar om
sockenstämmor och kyrkoråd – men icke förordningen om
socknenämnder, med hvilka analog myndighet, förutom
magistraten, redan fanns i "stadens äldste" – gällde
deremot i allt äfven städerna, utom Stockholm, som
1847 fick särskild
sockenstämmoförordning med skiljaktig röstberäkningsmetod och
gemensam s. k. sockenstämmonämnd af fullmäktige
från de olika församlingarna för sammanjämkande
af dessas skiljaktiga beslut i frågor, som
rörde hela staden; i Stockholm hade ock enligt
särskild fattigvårdsförordning af 1843 införts
gemensam fattigvårdsstyrelse, s. k. stadsnämnd,
jämte församlingsnämnderna. Stockholm och
Göteborg m. fl. städer fingo ock särskilda
folkskoleförfattningar; eljest voro ofvannämnda
kommunalväsendet rörande författningar gemensamma
för stad och land. 1846 års förslag om särskilda
sockenstämmor i borgerliga och i kyrkliga mål rörde
likaledes städerna, och sådan reform genomfördes,
såsom nämnts, äfven för dem år 1862. – Om nu bestående
kommunala institutioner se vidare Härad, Kommun,
Köping, Landsting. C. O. M-n.
Kommunicera (Lat. communicare). 1. Jur., meddela,
delgifva. Hvarje hos offentlig myndighet framstäldt
yrkande (stämning, ansökan) om annan persons
förpligtande i ett eller annat afseende måste, der det
icke af formella skäl omedelbart afvisas, af myndighet
delgifvas denna, på det hon må få tillfälle att öfver
yrkandet yttra sig, innan det pröfvas. Sökes hos
öfverordnad myndighet ändring i en underordnads beslut
genom besvär, är motparten likaledes berättigad
att yttra sig öfver ändringssökandet, så vida
icke detta såsom obefogadt omedelbart afslås, och
det åligger derför den part, som sökt ändring, att
delgifva motparten besvärshandlingarna. Undantagsvis
kommuniceras de jämväl med den myndighet, som gifvit
det öfverklagade beslutet. – I vissa fall räknas
tid för öfverklagande af ett beslut från dess
delgifning, kommunikation, med vederbörande. –
2. Stå i förbindelse med, sammanhänga. Jfr
Kommunicerande kärl. – 3. Blifva delaktig af
den hel. nattvarden, gå till nattvarden. Deraf
"kommunikant", nattvardsgäst. Jfr Kommunion.
1. I. Afz.
Kommunicerande kärl (se Kommunicera 2), fys.,
ett kärlsystem, som består af två eller flere delar
(rör), hvilka nedtill stå i förbindelse (kommunicera)
med hvarandra. Om man i kommunicerande kärl häller
en vätska, stiger vätskan i alla kärlen till samma
höjd, så att de särskilda vätskeytorna ligga i samma
horisontalplan. Tryckningen i alla punkter af ett
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
