Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komparera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nyttjas uttrycket komposant, eftersom hastighet
liksom kraft kan uppdelas längs olika riktningar.
L. A. F.
Komposita-kapitäl (af Lat. componere, sammansätta),
"sammansatt kapitäl", kallas en af romarna uppfunnen
kapitälform, som visar det joniska kapitälets
volutor med tillhörande echinus lagda öfver eller
liksom uppstigande ur det korintiska kapitälets
bladkransar. Uppfinningen kan ej anses lycklig,
då den tunga, massiva öfre delen står i en alltför
bjärt motsats till den nedre delens mjuka, sirliga
bladformer. Komposita-kapitälet förekommer, så vidt
kändt är, första gången å Titusbågen (i Rom), hvilken
restes år 81 e. Kr. till hågkomst af Titus’ seger
öfver judarna. Det kallas äfven romerskt kapitäl
och användes stundom i renaissance-efterbildningar.
Upk.
Komposition (Lat. compositio, af cum, tillsammans,
och ponere, sätta, ställa), sammansättning, enskilda
delars sammanbindande till ett helt, ordnande. –
1. Kem., dels en i färgerier använd lösning af
tennklorid, dels en legering af olika metaller,
t. ex. tenn och koppar, antimon och vismut. –
2. Gramm., sammansättning, sammansatt ord. Se
Kompositum. – 3. Musikt., tonsättningskonst, eller
uppfinningen och den såväl estetiskt som tekniskt
konstnärliga utarbetningen af ett tonstycke; äfven
tonstycket sjelf. Sjelfva uppfinningen kan icke läras,
utan är en medfödd förmåga. Vid utarbetningen åter
har adepten att tillegna sig vissa lagar och regler,
som innefattas i kompositionsläran, hvilken åter
sönderfaller i en mera grammatisk del, innehållande
läran om musikens element (melodi, rytm, harmoni)
och deras korrekta användning, samt en mera estetisk
del, undervisande om elementens bearbetning till
högre konständamål, om form och stil. Fullständiga
kompositionsläror äro utgifna af Reicha, Fétis,
Marx, Lobe, Reissmann m. fl. – Att uppfinna och
sammansätta ett tonstycke kallas att komponera; den,
som idkar denna sysselsättning, kallas kompositör
(Fr. compositeur), komponist (T.) eller tonsättare. –
4. I allmänhet sammanställningen, anordningen,
grupperingen af de enskilda delar, af hvilka ett
konstverk eller ett konstslöjdalster består, i motsats
till teckningen och det tekniska utförandet eller, då
fråga är om målningar, koloriten. Dess uppgift är att
ställa de enskilda delarna i ett riktigt förhållande
till det hela och till hvarandra, så att ändamålet,
hufvudsaken, med tillbörlig tydlighet framträder, utan
att dock detaljerna undertryckas. Då kompositionen
måste, åtminstone i sina hufvuddrag, vara gifven,
innan konstnären eller konstslöjdidkaren skrider
till utförandet af sitt verk, och således betecknar
det första stadiet på vägen till det faktiska
utförandet, plägar den ofta först antydas på ett
lätt och flyktigt sätt, i en skiss, ett utkast. I
konstens historia, framförallt inom målarekonsten,
men i sin mån äfven inom de öfriga konstarterna och
konstslöjden, uppenbarar sig ständigt en strid mellan
två riktningar, af hvilka den ena företrädesvis vill
framhålla
teckningen och kompositionen, den andra färgen
och orneringen. Någon strid synes ej vara
nödvändig, men efter vexlande tiders smak har
än den ena, än den andra riktningen behållit
segern; ofta hafva båda gått jämnstarka bredvid
hvarandra. 1. P. T. C. 3. A. L. 4. Upk.
Kompositionen vid riksdagen 1771–72 var en på
förslag af riksrådet Karl Fredrik Scheffer på
heder och tro och i konungens närvaro ingången
öfverenskommelse, som skulle bilägga striden mellan
"hattar" och "mössor". Den omfattade endast några
af partifrågorna: att statsförfattningen skulle
lemnas orörd och 1751 års konungaförsäkran oförändrad
bibehållas; att fred och vänskap med alla främmande
makter skulle vårdas och inga förbindelser ingås,
som kunde väcka kallsinnighet hos någon annan makt;
att inga förföljelser skulle anställas och inga
undersökningar sträcka sig längre tillbaka än
till slutet af sista riksdagen; att två af de 1769
"licentierade" riksråden genast skulle kallas att
intaga redan ledig varande platser i rådet och några
af mössornas kandidater genom dåvarande rådsherrars
frivilliga afsked vid riksdagens slut insättas i
rådet. Hvartdera partiet förbehöll sig frihet att
arbeta på att vinna öfverhanden vid riksdagen,
men man lofvade, att det parti, som i ett stånd
segrade vid elektorsvalen, skulle ur motpartiet
välja en tredjedel af hvarje utskotts ledamöter.
A. B. B.
Kompositum (af componere, sammansätta), sammansatt
ord, kallas ett sådant ord, som genom sin form
hänvisar på tvänne eller flere andra inom det
samtida språket befintliga ord, hvilka det för sin
bildning förutsätter, t. ex. rid-häst, till-baka,
sy-nål, i motsättning till ett simplex l. "enkelt"
ord, som antingen icke hänvisar på något annat,
ursprungligare ord inom språket, t. ex. häst,
sy (s. k. "rotord" l. "stam-ord"), eller ock
förutsätter endast ett sådant, t. ex. tok-ig,
klar-na, häst-ar (s. k. "afledda" och "böjda"
ord). Å andra sidan sammanfattas de sammansatta
orden med de afledda och böjda såsom "derivata"
l. "härledda" ord, i motsättning till de "primitiva"
(rotorden). Historiskt sedt, hafva nästan alla ord
en gång varit sammansatta. Men sedan den ena delen
af det sammansatta ordet så förändrats till form
och betydelse, att dess upphof ej längre är klart,
har ordet öfvergått till ett afledt (eller böjdt),
hvilket sedan ytterligare kan öfvergå till ett
rotord, då nämligen äfven den andra delen af det
ursprungligen sammansatta ordet blifvit till sin
upprinnelse dunkel. Så hafva t. ex. orden ungdom,
kärlek, vänskap, trolig från att vara sammansatta
(såsom de voro den tid, då man ännu kände deras
sammanhang med substantiven dom och lek, verbet skapa
och adjektivet lik) blifvit afledda, och ordet hustru,
som ursprungligen var sammansatt och då hette husfru,
har nu blifvit ett rotord, som ej längre påminner om
hus eller fru. – Vid bildningen af komposita råder
vid fråga om beståndsdelarna den största frihet,
åtminstone inom de indo-europeiska språken, i det
att nästan alla ordklasser kunna förbindas med
hvarandra. I svenskan kan, om vi utgå från senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
