Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konjunktional bisats ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konjunktionerna höra således icke relativa eller interrogativa
pronomina eller adverb, som, utom att de förena
satser, inom den sats, i hvilken de stå, spela rollen
af subjekt, objekt eller adverbial. Konjunktioner
sammanbinda äfven inom en och samma sats flere
satsdelar af samma slag, två eller flere subjekt,
predikat, attribut, tidsadverbial o. s. v. Fasthåller
man, att i en och samma sats ej kan finnas mer än
en satsdel af samma slag, har man emellertid att
fatta dylika satser med konjunktioner inuti sig som
sammandragna satsbindningar eller satsfogningar; och
genom att utföra dem får man två eller flere satser
sinsemellan förbundna genom samma konjunktion, som
förut förenade satsdelarna, t. ex. Nils och Gustaf
åkte förbi = Nils åkte förbi och Gustaf åkte förbi;
han skäller som en hund = han skäller som en hund
skäller. Etymologiskt sammanhänga konjunktionerna
vanligen med pronominala (interrogativa, relativa
eller demonstrativa) rötter, mera sällan med
nominala. Konjunktionerna indelas i två grupper,
alltefter som de tjena att förbinda grammatiskt af
hvarandra oberoende satser eller en beroende sats
med den, af hvilken han beror, och sedan efter det
olika inbördes förhållandet mellan de genom dem
förbundna satserna:
A. Koordinerande l. samordnande konjunktioner, som
förena hufvudsatser eller bisatser af samma grad
och bilda satsbindningar:
1) kopulativa (likhet), t. ex. och, både-och,
dels (-dels);
2) adversativa (motsats), t. ex. men, likväl;
3) disjunktiva (åtskilnad), t. ex. eller,
antingen(-eller);
4) konklusiva (slutsats), t. ex. således, alltså,
ty, nämligen;
B. Subordinerande l. underordnande konjunktioner,
som förena hufvudsats med bisats eller bisatser af
olika grad:
5) kausala (orsak), t. ex. emedan, enär, derför-att;
6) finala (afsigt), t. ex. på-det-att, for-att;
7) konsekutiva (följd), t. ex. så-att;
8) koncessiva (medgifvande), t. ex. ehuru, om-också,
fastän;
9) konditionala (vilkor), t. ex. om, i-fall-att;
10) komparativa (jämförelse), t. ex. som, liksom,
än, ju(-dess);
11) temporala (tid), t. ex. när, sedan;
12) interrogativa (fråga), t. ex. om, huruvida;
13) explikativa (objekt eller subjekt),
t. ex. att.
De koordinerande konjunktionerna hafva sin
plats i början af den följande satsen,
de subordinerande i början af bisatsen. Mot
konjunktionen i bisatsen svarar ofta i hufvudsatsen
ett determinativ (korrelat), som tillsammans med den
egentliga konjunktionen uttrycker förbindelsen. Detta
korrelat kan ofta flyttas till början af bisatsen och
fattas ej sällan som en beståndsdel af konjunktionen,
t. ex. lika som, derför att, ju – dess, på grund deraf
att. Öfver hufvud är skilnaden mellan konjunktion och
adverb i många fall svår att bestämma. Konjunktionerna
uppföras i
grammatiken antingen som en särskild ordklass eller som
en underafdelning af partiklarna. – 2. Astron.,
två himmelskroppars sammanträffande i synlinien,
eller närmare uttryckt: konjunktion i rektascension
och konjunktion i longitud, himmelskropparnas
samtidiga inträffande på samma deklinations- eller
latitudscirkel. Konjunktionens motsats är opposition
(se d. o.). 2. E. J.
Konjunktional bisats (af Lat. conjunctio, förening),
kallas en sådan bisats, som inledes genom en
subordinerande konjunktion, till skilnad från
sådana bisatser, som inledas genom relativa eller
interrogativa pronomina eller adverb.
Konjunktiv l. Konjunktivus, näml. modus (af
Lat. conjungere, sammanbinda), språkv., kallas en
i de flesta äldre och nyare språk inom vår språkätt
förekommande modus hos verbet, med grundbetydelse af
osjelfständighet i den genom konjunktiven uttryckta
handlingen, tillståndet o. s. v. Den är i synnerhet
hemmastadd i åtskilliga slags bisatser och i "oratio
obliqua". I betydelsen (och delvis äfven till
sin bildning) blandar den sig med konditionalis,
optativ, subjunktiv och imperativ, och området för
dess användning är i olika språk tämligen olika. I
svenskan uppföres konjunktiv för alla tempora
utom futurum: t. ex. pres. jag kalle, möte, binde;
imperf. kallade, mötte, bunde; perf. hafve kallat,
o. s. v.; plusqvamperf. hade kallat, o. s. v. eller,
med omskrifning., pres. jag må kalla; imperf. jag
skulle (måtte) kalla: perf. jag må hafva kallat;
plusqv. jag skulle (måtte) hafva kallat. De enkla,
verkliga konjunktiverna pres.: kalle, möte, binde och
imperf. bunde äro emellertid ej mycket i bruk. 3:dje
konjugationen (t. ex. tro) kan icke bilda någon enkel
konjunktivus pres. Jfr Modus.
Konjunktiva (af Lat. conjungere, sammanbinda),
anat. Se Bindehinna.
Konjunktivitis, med, inflammation i ögats skyddshinna
(konjunktiva). Se Bindhinneinflammation.
Konjunktur (Fr. conjoncture, af Lat. conjungere,
sammanbinda, förena), egentl. sammanträffande af vissa
tilldragelser och omständigheter; i plur. handelst.,
tidsomständigheter, de utsigter för ett affärsföretags
framgång, hvilka bero af vexelverkan mellan tillgång
och efterfrågan. Jfr Handelskris.
Konjuration (Lat. conjuratio), sammansvärjning.
Konkan (Concan), område i kejsaredömet Indien,
längs vestra kusten, mellan hafvet och vestra Ghats,
sträcker sig mellan de portugisiska besittningarna Goa
i s. och Daman i n. samt omfattar distrikten Taneh,
Kolaba och Ratnagiri i presidentskapet Bombaj. Det är
en engelsk besittning, fullständigt sedan 1818. K. var
fordom beryktadt för sina sjoröfvare.
Konkav (Lat. concavus, af con, tillsammans från alla
håll, och cavus, hålig), skålformigt urhålkad, inåt
hvälfd, hvars midt ligger lägre än kanterna. Motsats:
Konvex. Se vidare Lins och Spegel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
